Inga Magnusson

Det här låter ju som en helt sanslöst sjuk situation! Det kan ju omöjligen vara att killen ifråga gör fel "bara" för att omgivningen förväntar sig det, han har väl själv åstadkommit den förväntan. Självklart försvarar mamman sonen, det är väl inte så konstigt. Men var kommer den rabiata tjejen in? Har hon samma problematik?



Inte är det lätt att veta vad som försiggår på skolan, men nog håller jag med Tant Raffa att det allt är lämpligast att avlägsna problemet i det här fallet.

Jag funderar om dessa barn har några psykiatriska störningar? Det är inte tillåtet att uppföra sig så ändå, men kan ändå ge en förklaring. Om det är fullt friska ungdomar som beter sig så här så är det mycket skrämmande. Hur ska det sluta för dem i så fall?



Jag tror inte att hemundervisning är det rätta, utan kanske någonting helt annat. Vad vet jag inte. Ett "fall" för sociala sektorn att placera ungdomarna på annan ort!??

Åsa: Jag vet inte om det var den aktuella familjen som var med i Ekdals program. Jag såg det inte. Men jag har sett andra Ekdalsprogram och jag är inte imponerad. Det har varit hans leklåda för att via andra framföra egna synpunkter och avbryta alla andra. Det är lågt.



Anne: Jag har ingen aning om hur de här eleverna hör ihop, vet bara det jag läser i tidningen. Det är långt till Munkfors. Just i det här fallet så funkar det nog inte med den här eleven i skolan och när det gått så långt så måste det till radikala grepp. Men jag tycker fallet är intressant för det pekar ut allas hjälplöshet när det gäller skolan och lagstiftningen runt skolan, den bygger på att alla hela tiden är samarbetsvilliga och välvilliga. Och så är inte fallet. Om det vore så, så behövdes ingen lagstiftning.



Mia: Jag vet inget om det aktuella fallet i Munkfors, bara det som står i tidningen. Jag skulle liksom Du gissa att det finns någon typ av neuropsykiatrisk problematik bakom det här beteendet hos eleven / eleverna. Men skolan och skolans lagstiftning, kunskap och praxis måste också vara utformad så att de barnen kan hanteras och fungera. De finns och kommer alltid att finnas och de har också rätt till skola. Men kanske är "en skola för alla" för dem inte nödvändigtvis att vistas i stora klasser med olika lärare och i olika klassrum. De behöver ett annat upplägg med struktur och trygghet annars blir de oroliga och det smittar av sig. Skolan har glömt bort dem när man organiserar sig i stora elevgrupper, olika lärare, olika undervisningsrum och undervisningsformer som bygger på egen forskning där eleverna själva ska kunna strukturera upp sitt jobb osv osv. Det saknas ofta barnperspektiv i skolans organisation, det blir oftare administrativa perspektiv som får råda, dvs att det ska vara lätt att flytta runt personal och byta lokaler. Lagstiftningen ger väldigt lite utrymme för att rädda undan de här eleverna från rörig klassundervisning, det heter ju att varje elev så långt det är möjligt ska undervisas inom klassens ram. Grundtanken är naturligtvis helt rätt, men om klassens ram av olika skäl är en katastrof för det enskilda barnet så måste det finnas alternativ med små grupper eller enskild undervisning.

Instämmer helt i ditt svar på min kommentar.

Såväl den pojke, som utmärker sig negativt genom sitt beteende, som mamman verkar ha en hänsynslös inställning till andra människor. Äpplet faller väl inte så långt från päronträ't.



Barn/ungdomar med denna problematik bör inte vara tillsammans med andra elever, när de förstör för dessa.



Det är bisarrt att lagstiftningen runt skolan bygger på, att alla hela tiden är samarbetsvilliga och välvilliga. Hänsynslösa elever och föräldrar är ju inte samarbetsvilliga och välvilliga.



PS Jag fick (i någon artikel) intrycket, att den klösande flickan är syster till den aktuelle pojken (men jag kan givetvis inte gå i god för den uppgiften).

Inga M,



Jag hade hoppats på ett svar från dig.



Varje elev ska, så långt det är möjligt, undervisas inom klassens ram enl. den lagstiftning som gäller. Du skriver, att "grundtanken är naturligtvis helt rätt, men om klassens ram av olika skäl är en katastrof för det enskilda barnet så måste det finnas alternativ".



Min poäng är, att det enskilda (problem)barnet med ett hänsynslöst utagerande beteende ibland kan vara en katastrof för klassens övriga elever.



Perspektivet - hur drabbas andra elever? - saknas.



Fokus ligger enbart på det enskilda (problem)barnet och lagstiftaren/skolan verkar närmast likgiltig för konsekvenserna för övriga elever, när utagerande, hänsynslösa elever ska undervisas inom klassens ram.

Maria: Ursäkta att det inte kommit något svar på Din kommentar. Det var en miss från min sida, jag brukar försöka svara.



Fokus måste finnas på helheten i situationen i en klass, både på enskilda barn och på klasssen.



Om det är allmänt stökigt i en klass så är barn med exempelvis ADHD och andra koncentrationsbekymmer de som slås ut först. Om det är lugnt i en klass så finns det möjligheter att hantera deras bekymmer på annat sätt än att skicka ut dem ur klassen. Man kan exempelvis arbeta med struktur i klassen och med smågrupper istället. Det är ofta framgångsrikt. Dessutom kan man skapa lugn genom att alla elever blir synliggjorda och lyssnade på. Det tar tid för en lärare men är väl värt den tiden.



Men om nu klassen är stökig och elever bråkar utan att man kommer till rätta med det av olika skäl så måste det finnas möjlighet att bilda små grupper utanför klassens ram. Barn som stökar i klasser behöver ofta och uppskattar smågruppsundervisning. Inte så sällan är de i konstant konflikt med andra barn på skolan och behöver komma bort från det för att försöka hitta en väg tillbaka så småningom. Skoldaghem med lämplig, handplockad personal kan fungera bra, där får man både undervisning och eventuell tillsyn i ett paket.



Jag förstår inte Skolverkets avoghet mot att skolor bildar smågrupper. Det är inte särskilt integerande att elever bråkar med varandra. Det blir inte "En skola för alla" som mottot heter, det kan bli "En skola för ingen".



Kanske behövdes ett skydd för barn med något sorts skyddsombud som ska kunna stoppa undervisning om klassen / barn far illa av stök och oro, om anarkin tar över och de vuxna är maktlösa. Det är inte rimligt att ha skolplikt som innebär att barn tvingas gå till ett rent helvete dag efter dag. Ingen vuxen skulle acceptera eller stanna på en sådan arbetsplats.