Tack från Jägareförbundet i Värmland till länets jägare!
"Hej!
Stort, stort tack till er alla för utomordentligt väl genomförd vargjakt! Även om media lyckats hitta några negativa röster, vilket är deras uppgift att göra, så har jägarkåren fått massor av rosor för sitt sätt att sköta jakten. Själv satt jag 4 fantastiska timmar på en ryggsäck, i -11 grader, och jag brukar frysa. Jag kom hem med ouppackade extrakläder och orörd matsäck! Jag hade inte behövt det, inte saknat det! Jag var bara så oerhört uppfylld av stundens allvar, att jag glömde både tid och rum (och mat och kaffe!)
Jag bifogar pressmeddelande som kom från LRF, ifall ni inte sett det. Det värmer!
Än en gång; varmt tack till er alla, sprid det gärna vidare. God fortsättning på ett år som börjat hur bra som helst!
BMN"
Britt Marie Nordquist Jägareförbundet i Molkom
Gratulationer till vargjakten!
"Pressmeddelande från LRF Värmland 2 januari 2010
- LRF Värmland gratulerar på det varmaste jägarna i länet till en väl planerad och genomförd vargjakt idag som fyllt kvoten på nio djur på bara några timmar, säger Dag Rogne, ordförande för LRF i Värmland.
- Vi är tacksamma för att denna licensjakt minskar rovdjurstrycket på en redan hårt trängd produktion med betesdjur i Värmland. Ett landskap som vårdar mycket mer värdefull biologisk mångfald än någonsin vargen gjort eller gör.
- Vi konstaterar samtidigt att den snabba och enkla avskjutningen också visar att vargtrycket är mycket stort i länet, kanske större än vad någon rapport hittills visat. En fortsatt licensjakt är därför helt nödvändig för en levande landsbygd i Värmland.
- Vi vill också rikta ett stort tack till våra riksdagsledamöter Ann-Kristine Johansson (s), Kil och Erik A Eriksson (c), Klässbol, för att de med god argumentation klarade av att stå emot trycket från de så kallade naturskyddsorganisationerna och fick med sig sina riksdagsgrupper och med bred majoritet fick beslutet verkställt.
- Vi är helt förvissade om att detta licensjaktsbeslut och dagens genomförda jakt är till gagn för landsbygdens företagare och därmed för landet som helhet och för de nationella miljökvalitetsmålens uppfyllelse, avslutar Dag Rogne, ordförande i LRF Värmland
Dag Rogne,ordförande LRF Värmland, 070-332 61 55"
Vargjakten - väl förberedd och inget hot mot stammen!
Det säger de svenska vargforskarna och Jägareförbundet i ett gemensamt pressmeddelande där man beklagar den osakliga rapporteringen i media.
"Pressmeddelande
2010-01-04
Vargjakten är inget hot mot vargstammen.
Redan innan jakten startade har man framfört kritik mot både jägarkåren och rovdjurspolitiken. Men jakten har genomförts bra och de som deltagit var väl förberedda. Även vargjakten var väl förberedd med både utredning, forskningsrapporter och informationsmöten. Dessutom är det ett riksdagsbeslut som togs i oktober som nu genomförs, om att frysa vargstammen på 210 individer.
Vargstammen hotas inte av jakten, understryker Olof Liberg på Grimsö Forskningsstation. Vi rekommenderade att upp till 41 vargar kunde fällas under årets jakt, säger Olof Liberg. Den svenska vargstammen kan däremot behöva fyllas på med nya vargar utifrån som förbättrar den genetiska situationen tillägger Olof Liberg som också säger att jakten är ett klokt beslut som behövs för att få acceptans för vargstammen bland dem som bor i vargområden.
De tilldelade 27 vargarna av de totalt cirka 250 är samma proportion som gäller för björnjakten.
”- Debatten känns onödigt högljudd”, säger Torbjörn Lövbom, ordförande i Svenska Jägareförbundets rovdjursråd. Vi fortsätter gärna debatten om hur rovdjuren ska förvaltas, men vill att den ska föras sansat och konstruktivt, med fakta och med respekt för varandras åsikter.
De jägare som deltar i årets vargjakt är väl förberedda. Men säkert kan vissa saker förbättras inför nästa års vargjakt, till exempel om ett sms-system kan förbättra kontakten mellan jaktlagen så man direkt får information när en varg är fälld. Systemet provades delvis i Värmland och fungerade bra där.
I Sverige är jakten ett stort intresse för de cirka 300 000 jägare som årligen är ute och jagar cirka 26 dagar per år. ”- Den svenska jakten är mycket väl reglerad och de svenska jägarna är naturintresserade personer som känner stort ansvar för det vilda med till exempel inventeringar av rovdjur och utfordring vintertid”, avslutar Torsten Mörner, ordförande i Svenska Jägareförbundet.
För mer information kontakta:
Torbjörn Lövbom, ang. rovdjurspolicyn, ordf. Jägareförbundet Norrbotten, 070-693 3967
Torsten Mörner, förbundsordförande Svenska Jägareförbundet, 070-567 93 52
Olof Liberg, Grimsö Forskningsstation, 046 14 85 99
Christina Nilson-Dag, informationschef Svenska Jägareförbundet, 070-738 83 06
Svenska Jägareförbundet är en folkrörelse med cirka 200 000 medlemmar. Förbundet bildades 1830 i syfte att rädda viltstammarna samt att främja en långsiktigt hållbar jakt. Svenska Jägareförbundet har även ett allmänt uppdrag av regeringen att leda den praktiska jakten och viltvården i Sverige."
Vargjakt - hur?
Nä, Roland sköt ingen varg, men han fick i alla fall hålla i örat på en död varg. Den sköts alltså i norra delen av Sillerud i Årjängs kommun i det revir som Roland var med och jagade i. 
Hur ska vargjakten då se ut?
Vi har varg i Sverige och det betyder att vi kommer att ha vargjakt också. Hur vi än vrider och vänder på det hela så kommer vi att få vänja oss vid bilder på döda vargar. Ingen tror på en fri förökning av vargstammen på sikt, inte ens de rabiata vargvännerna. Då är frågan hur den jakten ska utformas.
Nu beslutade Naturvårdsverket att jakten skulle ske som allmän avlysningsjakt, med direkt anmälan till länsstyrelsen vid fällning / påskjutning av varg. Jägarna måste också kontrollera på telefonsvarare en gång i timmen om det finns djur kvar på licensen. Man har erfarenhet av sådan jakt när det gäller lodjur och det fungerar bra. Det kan bli överskjutningar om det är gynnsamma förhållanden och man har många djur och många jägare samtidigt. Men överskjutningarna hotar inte stammen eftersom man lägger in en rejäl mariginal. Licensen är alltså ordentligt i underkant på vad man kan ta ut.
Hur funkade nu den här avlysningsjakten på varg?
Med facit i hand så kan man säga att det fanns positiva effekter och negativa effekter.
Det var positivt att så många kunde vara med och jaga varg. Siffran 12.000 jägare har nämnts men jag vet inte om den kan stämma. Det är osäkert om alla registrerade var ute. Men positivt att många av de som drabbats av varg kunde få känna sig delaktiga i jakten och hade alltså möjlighet att aktivt påverka antalet vargar i sin egen bygd. Det är positivt för attityderna mot varg och mot myndighetsutövningen i sammanhanget. En mer positiv attityd är något man måste få till stånd. De som drabbas av vargens närvaro måste få bli delaktiga i förvaltningen och besluten annars får man ingen acceptans. Och acceptans behövs enligt de undersökningar som gjorts. De undersökningarna visar att det är lätt att älska vargar på rejält avstånd men betydligt svårare när man har dem i trädgården eller runt husknuten. Jag skriver "dem" medvetet för de uppträder ofta flera tillsammans, det är ett flockdjur.
Själva organisationen i jakten verkar ha fungerat bra med registrering och telefonanmälan.
Informationen hade gått ut till många, både länssstyrelser och jägareförbund gjorde ett bra jobb med det.
Jaktlagen och jägarna ställdes inför en helt ny jaktform som ställde krav på nytänk och man klarade det suveränt bra. Man lyckades över förväntan med att fälla varg fast man inte många har erfarenhet. Nu råkade väderförhållandena vara ovanligt bra. Om det varit barmark i hela Värmland hade man kanske inte fällt en enda varg den första helgen.
Negativt kan vara att det kom in ett tävlingsmoment i jakten. Det var först till kvarn som gällde och antalet skadskjutningar kan ha en förklaring där. Man har i några fall varit snabb på avtryckaren i ivern att befria just den egna hembygden från åtminstone någon av de vargar man tvingas leva med. Det blev på så sätt fler bomskott och skadskjutningar kan man förmoda. Det är inte acceptabelt att djur får lida även om man får sätta de här två skadskjutna vargarnas lidande i proportion till att tusentals djur skadas efter våra vägar varje dag och att jägare med eftersökshundar lägger ner ett stort arbete på att förkorta deras lidande.
Negativt var också att det gick väldigt fort med avlysningsjakt när snöförhållandena var så goda. Utan snö kan avskjutningstakten blivit rätt långsam.
Sen blev det medialt negativt med många döda vargar på en gång, det gav intrycket av blodig massdöd fast det bara var 25 som fälldes på två dagar. 25 vargar motsvarar endast halva den årliga tillväxten av vargstammen i Sverige så egentligen är det inte så många. Och det finns en stor mariginal ner till de 210 som riksdagen har beslutat om.
Jag antar att jakten kommer att utvärderas noga av Jägareförbundet och Naturvårdsverket. Och jag vore inte förvånad om man landar på ett beslut att ta bort enstaka revir istället nästa år. Det kan vara vettigt att pröva en annan jaktform. Då kommer man ifrån tävlingsmomentet i jakten. Samtidigt så befriar man en bygd från varg under en tid och det gör nog större skillnad än att något enstaka djur blir borta i en flock. Men å andra sidan blir alltså delaktigheten mindre. Det kan vara värt att pröva olika sätt i alla fall.
Lite fakta om varg och jakten.
Den svenska vargstammen lever i högönsklig välmåga och mår inte alls dåligt och står enligt forskarna inte på utrotningens brant. Både jakten och riksdagsbesluten har stöd hos vargforskarna. Och jag väljera att tro på dem som följt vargstammen in i minsta individ under alla de år den funnits. Jag väljer att tro på dem före de högljudda minoriteter som nu bröstar upp sig i media och säger sig företräda den svenska befolkningen med krav på stopp på vargjakten.
Alliansens kloka beslut att vi ska ha en liten men genetisk frisk vargstam har en stark förankring bland gemene man enligt undersökningar. Och man har också ett starkt stöd för att besluten om hur denna lilla vargstam ska förvaltas; dvs så nära de berörda som möjligt. Det är MUF-ordföranden Niklas W som företräder en liten skränande minoritet.
Det finns verkliga problem att leva med varg. För att rädda barn och husdjur från riskerna med närgångna vargar så måste man leva på ett speciellt sätt och det naggar på livskvaliteten. Det handlar om vardagsliv och inte att glesbygdsbor råkar ha läst för mycket om Rödluvan och vargen, alltså styrs av fördomar. Tvärtom så visar undersökningar gjorda av Grimsö forskningsstation att det är de som lever med varg och jägare som kan mest om vargens levnadssätt och biologi. Den stora okunskapen frodas istället hos MUF och i storstäderna som inte är berörda. Artiklar i dagspressen idag visar tydligt hur entusiasmen för varg avtar när vargen kommer närmare. Det finns sedan ett par månader konstaterat vargrevir etablerad strax norr om Stockholm och vi kan bara gratulera stockholmarna till en ny annorlunda upplevelse när eventuella valpar föds nu till våren!
Vargjakten startar den 2:a januari!
Vi har inget revir där vi bor, alltså organiseras inget här. Det såg länge ut som om Roland också skulle bli snuvad på premiärdagen eftersom han inte har jakträtt i något vargrevir. Men han blev till slut inbjuden till jakt på annan ort. Där har flera jaktvårdsområden gått samman för att jaga över ett större område. I reviret finns 5 - 6 vargar.
Länsstyrelsen har ett par viktiga telefonnummer i sammanhanget, där avskjutning ska meddelas och där info finns om hur många som skjutits. Det finns inga erfarenheter av vargjakt i den här omfattningen och det finns gissningar, allt i från att det blir jättesvårt att fylla kvoten på hela tiden fram till 15 :e februari, till att det kan bli till och med överskjutning redan första dagen. Vädret är i alla fall, bra med någorlunda ny snö att spåra i. Fast i norra Värmland blir det kallt att sitta still i flera timmar och vänta ut varg, bortåt -20 grader.
I Värmland kan ett par tusen jägare vara på benen för den här jakten redan första dagen. Det är ju bara ensamjägare och vargjaktledare som måste registrera sig. Alltså kan det vara många fler som deltar än registreringen ger vid handen. För vargjaktlagen blir det en kamp mot klockan, det är ju först till kvarn som gäller. När kvoten 9 vargar är fylld i Värmland så dras obönhörligen strecket och jakten är avslutad.
Länsstyrelsens Lars Furuholm har en blogg och en twitterkontakt för att möta allmänhetens stora intresse för vargjakten.
Så här står det;
Rovdjursförvaltning Värmland
Rovdjursförvaltning Värmland– en ny blogg för de som vill följa rovdjursarbetet på nära håll.
På lördag den 2 januari 2010 börjar licensjakten på varg i Sverige. Totalt ska 27 vargar avlivas, 9 av dem i Värmlands län. Många jägare har känt sig kallade att ställa upp i denna premiärjakt och snöförhållandena är ganska goda, men det återstår att se om jakten blir lätt eller svår. Hela Europa följer oss noggrant så det får inte ske några misstag som t ex överskjutning. Jag kommer att skriva om jakten fortlöpande tills den är slut.
Jag kommer också att skriva om inventeringsresultaten efterhand som de kommer in och har kvalitetssäkrats. Men eftersom det slutliga resultatet från denna vinters inventering inte är helt klart förrän i november 2010 kan det betyda att det som skrivs här kanske kommer att ändras senare. Jag hoppas att alla har förståelse för detta och inte använda det som skrivs här mot oss. Kom ihåg att vi inte medvetet försöker undanhålla fakta men att vi är människor som ibland gör fel.
Bloggens poster visas även via Twitter på http://twitter.com/LSTS_rovdjur. Följ oss gärna.
Lars Furuholm
Tel: 054-197074
Vargjakten inget hot mot stammen!
Rovdjursföreningen påstår att motorfordon får användas i jakten. Man får enbart använda motorfordon för att finna vargspår, inte i själva jakten.
Rovdjursföreningen påstår att vi idag har c:a 200 vargar i landet. Det är rimligen fel. Det var antalet vid senaste räkningen. Sedan dess har vi fått en omgång föryngringar. Det bör alltså finnas bortåt 300 vargar i landet just nu.
Som vanligt så vrider och vänder Rovdjursföreningen lite på fakta så att de ska passa egna syften. Synd att man inte är mer seriösa än så här.
27 vargar får fällas i hela Sverige...
Så här ser meddelandet ut från Naturvårdsverket:
Licensjakt på 27 vargar 2010
Naturvårdsverket har beslutat att 27 vargar får fällas i licensjakt under perioden 2 januari – 15 februari. Det motsvarar drygt 10 procent av vargstammen.
Det finns sedan länge skyddsjakt på varg i Sverige och nu införs också licensjakt på varg. Det är en följd av riksdagens beslut om ny rovdjursförvaltning som ska öka acceptansen för rovdjur. I beslutet ingår tillfällig begränsning av varg¬stammens tillväxttakt och åtgärder för att stärka vargstammens genetiska status. Licensjakten inleds 2 januari och senare kan det bli flyttning av vargar med östligt ursprung.
– Nu genomför vi den nya rovdjursförvaltning som riksdagen beslutat om. Licensjakt på varg är första steget, delegerat beslutsfattande till länsstyrelser nästa. Vi kommer att följa utvecklingen och är beredda att ändra våra regler om vi ser ett behov av det, säger Maria Ågren, generaldirektör för Naturvårdsverket.
Inför beslutet har Naturvårdsverket tagit in synpunkter från vargforskarna och berörda länsstyrelser. Det har varit överläggningar om beslutet med Naturvårdsverkets Råd för rovdjursfrågor, samt med jägarorganisationerna om villkoren för jakten.
Balansgång om antal vargar
Naturvårdsverkets uppdrag från riksdagen är att balansera stammen på max 210 individer samtidigt som 20 kullar ska födas årligen. Vid den senaste inventeringen i vintras fanns mellan 182 och 217 vargar i Sverige. I Sverige och Norge var det totalt mellan 213 och 252 djur. Sedan dess har nya kullar fötts.
– Det är en balansgång att bedöma hur stor licensjakten ska vara utan att hota stammens fortlevnad. Vi kan inte tillåta alltför stor licensjakt eftersom vi behöver ha utrymme för skyddsjakt på vargar som orsakar skador på tamdjur. Sedan 1 mars har 5 vargar fällts vid skyddsjakt, säger Susanna Löfgren, chef för Viltförvaltningsenheten.
Naturvårdsverkets överväganden har resulterat i beslutet att totalt 27 vargar får fällas i licensjakten. Vargforskarna i Skandulv har bedömt att mellan 30 och 48 vargar bör fällas vid skydds- och licensjakt för att uppnå riksdagens målsättningar för vargstammen.
Jakttiden är 2 januari – 15 februari och jakten avlyses när tilldelningen i ett län eller del av län är fylld. Med den jakttiden bedömer Naturvårdsverket att årsungar klarar sig även om föräldradjuren fälls.
Tilldelningen på län
Licensjakten tillåts i de fem län där det finns reproducerande stam av varg, dvs. där det har fötts kullar varje år de senaste tre åren. Fördelningen per län baseras på hur vargstammen är spridd i landet. Det innebär cirka en tredjedel av tilldelningen till Värmland och Dalarna – 9 vargar var. En niondel – 3 vargar per län – tilldelas Västra Götaland, Örebro och Gävleborgs län.
– Det är viktigt att värna de östliga vargar som under senare år kommit in i Sverige och Norge och även att värna deras avkomma. Därför tillåts ingen jakt i och kring Galvenreviret i Gävleborgs län. Vi uppmanar alla jägare att inte fälla sändarmärkta vargar, eftersom några av de östliga kan vara på vandring, säger Susanna Löfgren.
Naturvårdsverket har i stort följt länsstyrelsernas förslag till fördelning, utom för Västra Götalands län. Länsstyrelsen föreslog att i första hand skulle alla vargarna i ett av reviren, Kroppefjäll, tas bort.
– Det är minst 6 vargar i Kroppefjällsreviret och Naturvårdsverket bedömer att den avskjutningen skulle bli alltför stor med hänsyn till vargstammens antal och utbredning, säger Susanna Löfgren.
Villkor för kontrollerad jakt
Regeringen har beslutat att alla som vill delta i licensjakten ska vara registrerade särskilt för detta i Jaktregistret. En jaktledare ska utses för jakten i förväg.
– Jaktledaren ska rapportera fälld varg till länsstyrelsen inom en timme. Jaktledaren måste hålla sig à jour med hur många vargar som fällts i länet eller området varje timme, säger Susanna Löfgren.
Skottplatsen ska besiktigas inom 24 timmar av länsstyrelsens besiktningsmän. Jakträttshavaren får behålla skinnet, men ska lämna över resten av kroppen till besiktningsmannen som skickar det vidare till Statens Veterinärmedicinska Anstalt. Där undersöks alla vargar som hittas döda eller fälls under jakt.
De gröna miljövännerna allt brunare...
- Grönt tillsammans med rött blir brunt, skriver någon i en kommentar.
Tänkvärt!
Det glädjer mig att det är fler än jag som nu börjar upptäcka hotet mot demokratin i miljörörelserna. Jag har ju sedan länge en kategori i min blogg som jag har kallat "rovdjur och naturdiktatur". När det gäller exempelvis rovdjurspolitiken, reservatspolitiken och även delar av strandskyddet, så har det länge funnits inslag som för tanken till diktaturfasoner: Några få människor får betala med sin livskvalitet för att tillfredsställa den stora massans goda samvete och de tvingas till att accepterar intrång i sina liv som de flesta av oss inte skulle gå med på att utsättas för.
Nu kritiserar Mattias Svensson i en debattartikel att ledande miljöförespråkare kräver diktatur i miljöns namn, han tycker att alarmisterna håller på att ta över miljöfrågan och är kritisk till dem: Meterorologen Pär Holmberg som menar att fria val är det största hotet mot klimatet, ekonomen Diane Francis som talar för en ett-barnspolitk av kinesisk modell.
Diktatur är inte lösningen på vare sig ofreden, miljön, klimatet, resursbristen, världssvälten eller något annat globalt bekymmer. Diktatur kan aldrig någonsin motiveras. Demokratin är inte perfekt men folkstyre är under alla omständigheter det bästa alternativet och har varit så under årtusenden.
Vargjakt!
Jag har valt att maskera obrt ansiktena på jägarna i fråga. De skäms inte för jakten och har ingen anledning att göra det, tvärtom så var den av allt att döma väl genomförd. Men det har förekommit dödshot och trakasserier från militanta "vargvänner" i såna här sammanhang och jag vill inte bidra till något elände för någon genom att avslöja identiteterna. Jag ville bara beskriva hur vargjakt kan gå till nu när Sverige också står i begrepp att börja jaga varg.
"Hei!
Her kommer bilder fra ulvejakten i desember 2009. Bilde nr 6955 viser hannulven som ble skutt søndag 6. desember, denne ble skutt like øst for Koppang. Den var da i følge med en annen ulv. (som senere viste seg å være ei ulvetispe) Denne hannulven hadde da den ble skutt, på seg en gps-sender som ikke virket. Hannulven var halvannet år gammel, og kom fra Okkelboreviret i Gävleborg, helt øst i Sverige. Den ble radiomerket 29. januar i år, ifølge representant fra SNO. Den veide da 44 kg, og ble merket sammen med broren som var like stor på det tidspunktet. Da den ble skutt veide den 45,5 kg. Dette var ifølge SNO en av de største ulvevalpene man har vært borti når det gjelder den skandinaviske ulvestammen. Ulven ble skutt rundt kl 14.00 søndag.
Ulven som var sammen med denne hannen dro da nordøstover i Rendalen kommune, og det var tre jaktposter som observerte denne ulven, men som ikke fikk skuddmuligheter. Jakten fortsatte mandag med sporing, og ulven ble da innringet, men da begynte ulven bare å "kvarve" innenfor ringen, altså den forsøkte ikke å komme seg ut av ringen. Dermed ble det for seint på dagen, til at jakten kunne fortsette. Tirsdag morgen fant vi igjen ulven like ved det stedet vi avslutten jakten dagen før. Den hadde da kun forflyttet seg en liten distanse, og den dro da nordvestover, og den ble observert av en jaktpost i det den krysset en skogbilvei, denne jegeren hadde dessverre ikke patroner i våpnet. (hehe)
Den dro videre slik at den kom nord Koppang, og det ble da satt ut ny postlinje. Denne postlinjen klarte ulven å komme igjennom uten å bli observert. Jakten ble avsluttet uten resultat denne dagen. (tirsdag kveld) Jakten ble på nytt satt i gang påfølgene dag, og den ble funnet igjen i samme område hvor hannulven endte sine dager. Det ble da satt ut jaktposter i ring rundt ulven, men ulven forlot denne ringen før de siste jaktpostene var på plass. Det ble på nytt flyttet på jaktpostene, disse ble da flyttet lenger nord og satt i ny ring rundt ulven. Da gikk ulven rett på en jaktpost, hvor den ble skutt på, den gikk videre til nabojaktposten, hvor den også ble skutt på. Ulven gikk da i underkant av 100 meter før den falt om. Dette viste seg å være ei ulvetispe, og den veide 35 kg. Denne ulvetispa var ikke merket. (Bilde nr 6968: ulvetispen)
Mellom Koppang og Rendalen (vest/øst) er det ca. 10 km og i retning nord var avstanden ca. 18 km. Snøforholdene varierte mellom nesten bar mark og opptil ca. 30 cm snø.
Bilde nr. 6955: Hannulven
Bilde nr. 6957 og 6958 viser jaktterrenget.
Bilde nr 6965: Jaktleder med ulvetispen.
Bilde nr. 6968: Ulvetispen
Bilde nr. 6970: De to jegerne som fikk skutt på ulvetispa.
Mvh.
For P A Å
J T"
Han sköt Ockelbovargen i Rendalen...
Varg från Ockelbo skjuten i norska Rendalen
2900 jägare har registrerat sig i Sverige för att kunna vara med och jaga varg när det nu snart blir dags. Det kallas en anstormning på Naturvårdsverket, men med tanke på att det finns bortåt en kvarts miljon jägare i Sverige så är det inte så stor andel av dem som anmält intresse för vargjakt, bara sådär en procent. Registreringen inför deltagande i vargjakt är ett krav från EU och tillämpas även på lodjur. Den 15:e december kommer slutgiltiga besked på när, var och hur jakten ska ske, och besluten tas på Naturvårdsverket.
I Årjäng blir det vargjaktinformation nu på måndag den 14:e, 19.00 Travmuseet. Då deltar bl.a. Stig Strandberg från Färjelanda, som var jaktledare när man jagade varg på skyddsjakt. Han delar med sig av sina jakterfarenheter.
Varg bet skogsmaskinförare?
Vargjakt blir det nu!
Roland var på länsstyrelsen i fredags och man enades om Värmlands förslag till Naturvårdsverket när det gäller vargjakten som ska komma i vinter.
Värmlands länsstyrelse har ju i fredags, föreslagit att en tredjedel av den totala avskjutningen ska ske i Värmland. Det handlar inte bara om att man har en stor del av stammen inom länets gränser utan också om att man har haft det under väldigt lång tid. Det blir då inom ett spann av totalt 22 - 40 individer som ska skjutas över hela landet. Det betyder att avskjutningen bör ligga på 11- 13 djur som ska kunna skjutas i Värmland. Man är ännu inte framme vid att ta bort hela revir utan föreslår, i likhet med Dalarna, att man ska ha avlysningsjakt fri över länet. Det innebär först till kvarn i princip. Jägare måste ringa ofta och kolla hur mycket som är skjutet före vargjakt. De som får jaga är de som har jakträtt på mark inom länet.
Att man inte är framme vi beslutet att ta bort hela revir ännu, beror på att det finns ett så stort missnöje med rovdjurspolitiken att alla behöver få vara med och ta del av framgångarna som äntligen uppnåtts. Avskjutningen behöver spridas över hela län, inte koncentreras till mindre områden. Men på sikt blir det nog så att man tar bort hela revir för att låta bygder "vila från vargplågan".
Detta är förslag från Värmland, sedan är det Naturvårdsverket som fattar beslut i ärendet den 15:e december. Då kommer klara besked hur det ska bli.
Lite historik i Årjängs kommun när det gäller varg:
Arbetet fram mot licensjakt på varg har varit lång. 1896 sköts den sista vargen i Värmland i vanlig traditionell jakt, inte skyddsjakt. 1868 sköts den sista i Årjängs kommun. Det var i Karlanda församling Kjesebottens hemman. Den sägs det, sköts ute i en höstplöjd åker, efter att han tagit den sista kon för en fattig torpare. Torparen fick lämna sitt torp i personlig konkurs efter vargattacken. Före år 1900 fanns ingen varg i södra Sverige.
Karl den XI skrev i sin dagbok 1689 den 8e november; "var jag och min son Karl och prins Fredrik ut på jakt i Djurgården och bekommo tio vargar i Stora Lopkärrsbacken men tvenne sluppo" Det betyder rimligen att man dödade 8 vargar på Djurgården.
Genom 1647 års jaktstadga infördes skottopengar på varg i Sverige och det varade till 1965. Den förste januari 1966 blev vargen fridlyst i landet. Vid den tidpunkten uppskattas att det fanns högst ett tiotal vargar kvar.
Före 1850 var vargar talrika till och med i Skåne. Men 1862 fälldes de sista vargarna där. Den sista vargen i Småland sköts 1868, samma år som i Årjäng. De sista två vargarna i Stockholm sköts 1871. Upplands sista varg 1874.
Den svenska vargstammen vid 1900 kan uppskattas till ett hundratal djur och under 1950-talet till ungefär 20 djur. Fram till 1800 -talets början fanns varg i hela Sverige. 1860 sköts närmare 600 vargar i landet.
Just nu har vi så där 70 vargar i Värmland och av dessa så ska alltså endast drygt ett tiotal skjutas. De lär alltså inte dö ut pga jakten. Vargen är fortfarande ett av de vanligaste däggdjuren på jorden. Men ökningen i länet kommer att hejdas, åtminstone marginellt. Vargen har haft en förökning per år på i genomsnitt 19 %i genomsnitt de senast 5 åren. Det innebär att det blir en femtedel mer varje år. Få djurarter har en så snabb reproduktion. Den är rätt enastående. Ryktet om vargens utdöende är överdriven, kan man säga. Och den förökar sig snabbt trots rykten om tjuvjakt.
Vargjakt...
Det blir ett möte i Årjäng om vargjaktsbesluten den 14:e december på Travmuseet, men till det är det ingen anmälan. Dit är alla intresserade välkomna. Då borde allt vara klart hur det ska gå till. På tisdag ska Roland till Öster Malma på ett seminarium i frågan och sedan ska han till länsstyrelsen i Värmland för vidare information om hur det ska gå till och vad som gäller. Än så länge är inte antalet som ska skjutas klart och inte hur de ska fördelas i landet. Kanske 30 i hela Sverige för att hålla de stipulerade 210 vargarna efter jakten fram till föryngringen i vår? Värmland är ju vargtätt, liksom Dalarna. Kanske får man 10 var i de länen och resten fördelat på övriga Sveriges län? Än så länge är det spekulationer och funderingar tror jag.
Årjäng är nog för närvarande inte värst drabbat. Det finns vargar i gamla Glaskogsreviret norr om E18 och så är Lennartsforstrakten berört av ett revir som går längre ner.
Imorgon skriver jag om Climategate igen, kanske om julskyltning i Årjäng och kanske mer bilder från Jägartorpet om jag hinner. Tja och så kanske om min egen födelsedag förstås som det är i morgon, måndag. Men jag kommer inte att fira i morgon. Vi firade idag med äting på hotellet som gubben bjöd på när vi var på julskyltning. Och så köpte vi en sån där ryggmassagegrej som man lägger på stolen till oss bägge två som födelsedagspresent. Den är suverän! Närmaste kollegan är i Ullared i morgon så hon har vikarie; Gun. Vi får se vad hon kommer hem med.
Vargrevir i Stockholm - nästan!
Aktuella observationer och händelser
Om inte annat anges är uppgifterna kvalitetsäkrade genom spårning, besiktning, fotografier eller liknande.
Senast uppdaterad: 2009-11-25
I Stockholms län finns sedan i mitten av juli 2009 en sändarförsedd varg. Den milruta där vargen senast befann sig går att se via följande länk (välj vandringsvarg revir):
http://webmap.slu.se/website/vargwebb/
November 2009
- 25 november: Två vargar fotograferas mellan Riala och Bergshamra mitt på dagen. Samtidigt kommer positioner från den sändarförsedda vargen från samma område.
|
|
- 25 november: Enligt polisen i Täby har två varglika hundar anmälts bortsprungna sedan lunchtid den 24 november i Näsby Parkområdet. Den sändarförsedda vargen befinner sig fortfarande i Rialatrakten
- 24 november: Flera rapporter om att två vargar siktats på kvällen i Näsby Park och Lahäll kommer in till polisen och Länsstyrelsen
- 16 november: Den sändarförsedda vargen befinner sig i Tärnanområdet.
- 13 november: En hund angrips i samband med jakt. Länsstyrelsens besiktningsman konstaterar att angreppet skett av varg. Hunden är skadad, men kommer att klara sig.
- 11 november: Sändarvargen rör sig söderut mot Åkersberga.
- 3 november: Två vargar i sällskap, varav den ena med sändare, har rapporterats av några personer. Vargarna ska ha siktats på morgonen mellan Riala och Bergshamra. Uppgifterna är ännu inte kvalitetssäkrade.
Oktober 2009
- Under hela månaden har den sändarförsedda vargen varit kvar i området. Länsstyrelsen har aktivt letat och samlat spillningsprover i området.
- 12 oktober: Från och med idag och fram till och med den 24 oktober kommer den sändarförsedda vargen att uppdatera sin position på vargwebben fyra gånger varje dygn, med anledning av älgjakten.
September 2009
>> Läs mer här
Den här informationen fick vi häromdagen på mail. Det kommer också en undersökning igen då om attityder till rovdjur. Och den visar på lägre stöd för rovdjurens förekomst generellt men den rovdjursvänliga skribenten väljer att sätta rubriken "Fortsatt stöd för rovdjur" istället för "Minskat stöd för rovdjur". som vanligt så har man aktat sig för att undersöka vad människor tycker om varg i vargrevir, där problemen finns. Man tar istället större områden så man ska slippa få så negativa siffror, de siffror som man vet att man får om man kollar vad människor som lever med varg tycker.
Men det ser ju ut som om stockholmarna är mest positiva och nu har man alltså ett revir inpå knutarna. Vi kan bara gratulera!
Nödrop från vargdrabbade i Dalarna!
Detta kom på mail idag 26 / 11
Läs gärna och begrunda hur det är att drabbas av rovdjurs närvaro, hur det påverkar vardagslivet. Dalarna tycks ha 17 vargrevir / par och det mesta av landskapet är tåckt av revir.
”Politiker, hjälp oss!”
Nödrop från vargbyar i Dalarna
En politisk karta över Dalarna, som helt håller på
att tas över av vargrevir. Av cirka 230 bofasta i ett
vargområde kräver 93 procent att alla vargar skjuts
bort runt deras byar.
Eftersom ni politiker hittills inte visat eller gjort något som tyder på att ni vet eller förstår vår situation, och hur vi tvingas leva i dagsläget, känner vi att något måste göras. Vi vill därför genom detta brev upplysa er om vargsituationen i vår omedelbara närhet.
Det skriver ortsbor i Sörsjön, Nornäs, Tyrinäs, Lövnäs och Horrmund i ett öppet brev till Sveriges politiker. Invånarna har krävt att alla vargar ska skjutas bort runt deras byar.
Vi har nu i cirka två år blivit tvingade att leva med den avsaknad av trygghet och frihet som vargetableringen i vår direkta närhet fört med sig.
Barn är rädda och törs inte längre vistas utomhus. Ortsbor tycker att det känns otryggt att promenera inne i byarna. Bärplockare känner stor otrygghet och har i flera fall slutat att vistas i skogen. Fiskare känner olust för att röra sig i naturen.
Slut på löshundsjakten
Jägare har mer eller mindre tvingats att sluta jaga med löshundar på grund av rädslan för att förlora sina jaktkamrater i vargens käftar.
Vargarna har allt oftare rört sig inne i byarna runt våra hus och detta gör dom obehindrat även under dagtid.
Känslorna och tankarna som uppstår när man vet att dessa vargar kan finnas var och när som helst är svåra att förklara. Det är först när man själv blir drabbad som man verkligen förstår vidden av problemen som vargarna för med sig. Detta är något som många nu bittert har fått erfara.
Varför tvingas leva med vargplågan?
Man kan som drabbad lätt förstå varför våra tidigare generationer gjorde allt de kunde för att bli av med vargplågan. Men vi kan däremot inte förstå varför vi nu ska tvingas leva med denna vargplåga.
Som läget är idag ställs många av oss vi inför tre val:
• Sluta med våra fritidsintressen, byta livsstil och tillbringa vår lediga tid inomhus.
• Flytta härifrån och försöka hitta någonstans där man kan leva som förut.
• Bli grovt kriminella genom att själva utrota vargarna där vi ska leva.
Detta är val som ingen människa i dagens välfärdssamhälle borde behöva ta ställning till.
93 procent vill skjuta bort alla vargar
Vi vill upplysa er om att vi har gjort en namninsamling i våra byar om ett krav på skyddsjakt på alla vargar som finns i vår närhet. Cirka 230 bofasta som är drabbade av vargar har fått chansen att skriva på och drygt 93 procent av dessa personer valde att skriva på listan.
Många var jublande glada: ”Äntligen försöker man göra något åt galenskapen som pågår.”
Var bor den majoritet av befolkningen som verkligen vill ha vargen runt sina hus?
Finns det överhuvudtaget någon plats i Sverige där en etablering av varg kommer att accepteras av ortsbefolkning, markägare, lantbrukare, och barnfamiljer?
Vem vill betala för ”vargkalaset”
Finns det verkligen en majoritet av befolkningen som är villig att betala detta ”vargkalas” med sina skattepengar?
Detta är frågor som vi borde ges en möjlighet att rösta om.
Dagen rovdjurspolitik i Sverige kan liknas med sagan om kejsarens nya kläder. Det är många som ser vad som håller på att ske. Men det är få eller ingen av dem som har makten som öppet vågar påpeka det uppenbara misstaget som vargens återinförande i Sverige verkligen är.
Vi hoppas det är någon av er politiker som blir först med att öppet arbeta för att påvisa detta misstag. Förhoppningsvis försöker ni även att öppna ögonen på dem som ännu inte insett vilka problem människorna verkligen har och kommer att få, när de tvingas att leva med vargarna mot sin vilja.
Vi vädjar till er, vakna och se allvaret i det som händer. Agera innan någon människa råkar illa ut.
Ortsbor i Sörsjön, Nornäs, Tyrinäs, Lövnäs och Horrmund
Vargjakt...
Det blir info om förhållandet rovdjur - älg och vargjakt i Svanskog i morgon tisdag kväll den 17:e november kl 19.00 i Folkets Hus
Ett datum är på gång för info i Årjäng också.
Sen ska gubben iväg till vargjaktseminarium på Öster Malma den 1:a december och till länstyrelsen för information den 4:e december.
Nu rullar det på åt rätt håll äntligen. Vi får en förvaltning även av varg.
Kommentar av TT
Godmorgon! Nu är det upprörda känslor här i byn för utanför grannbyn gick vargen in på en tomt och tog en dvärgpinscher.
Det känns def. obehagligt när stora rovdjur går in på tomten och tar tamdjur. De borde vara i skogen. Den här lilla hunden blev tagen av varg bara ett par meter från hundägaren som stod på tomten och mekade med bilen. Han skrek och försökte hejda vargen men förgäves. Detta skedde utanför Surahammar.
Varg i Bollebygd
Bild Tomas Jansson från tidningen GP.
Nu etablerar sig varg nära tätorterna också och det glädjer oss att fler får vara med och dela glädjen / bekymren (hur man nu väljer att se det!) med rovdjur. I Bollebygd finns varg, likaså finns ett par strax norr om Stockholm och där kan det bli föryngring i vår med det nya paret. Plötsligt så blir fler medvetna om hur närheten till stora rovdjur påverkar vardagslivet och inser kanske att "gnället" från glesbygdsbor som levt med detta länge har alldeles verkliga orsaker och inte handlar om att ha läst för mycket sagor, typ Rödluvan och vargen eller om okunskap. Jag läser att dagis på en "ny" vargort väljer att inte göra utflykt den dagen man sett varg i närheten. I så fall finns det dagis i Värmland som inte borde ha gjort utflykter på flera år. Välkomna i gänget i Bollebygd och Stockholm!