Varg i Bollebygd
Bild Tomas Jansson från tidningen GP.
Nu etablerar sig varg nära tätorterna också och det glädjer oss att fler får vara med och dela glädjen / bekymren (hur man nu väljer att se det!) med rovdjur. I Bollebygd finns varg, likaså finns ett par strax norr om Stockholm och där kan det bli föryngring i vår med det nya paret. Plötsligt så blir fler medvetna om hur närheten till stora rovdjur påverkar vardagslivet och inser kanske att "gnället" från glesbygdsbor som levt med detta länge har alldeles verkliga orsaker och inte handlar om att ha läst för mycket sagor, typ Rödluvan och vargen eller om okunskap. Jag läser att dagis på en "ny" vargort väljer att inte göra utflykt den dagen man sett varg i närheten. I så fall finns det dagis i Värmland som inte borde ha gjort utflykter på flera år. Välkomna i gänget i Bollebygd och Stockholm!
Vi skall inte ha för mycket varg överallt, varken i Norrland eller i landet i övrigt.
Bollebygdsvargen finns sedan i tisdags inom Göteborgs stadsgräns, i NO, 15 km från centralstationen. Den har lugnt promenerat omkring i ett villakvarter, har setts av en bonde jagande en ko med kalv. En del fårbesättningar och några EU-betande nöt, finns i området. Ingen har vargstaket.
Lokalradion följer upp med ögonvittnesrapporter varje dag liksom GP, som har massor av kommentarer till sina artiklar.
Vad månde bliva? Vart är den på väg? Finns det fler vargar i de naturskyddade skogarna på Vättlefjäll och i Risveden? Till Bredfjällsvargarna är det bara 7 mil.
Vargen har alltid skapat rubriker och känslor, för och emot. Själv vet jag inte riktigt, men tror inte att jag skulle vilja möta en varg i skogen här utanför... samtidigt som jag ändå vet att vargen i regel är skygg och antagligen mer rädd för mig än jag för honom.
Vi har ett ökat antal vildsvin här i Småland och de är inte heller direkt älskade av människorna. Möjligen då tillagade på matbordet...
Bollebygdstrakten är nära min gamla hemtrakt. Det känns inte bra när de kommer inpå.
Herta: Om det ska fungera för människor att leva tillsammans med varg så måste det till en begränsning.
Lena: Vargens påstått medfödda skygghet är lite av en myt. Man har kunnat följa sändarförsedda vargar som rört sig i villaområden nattetid utan att upptäckas av någon enda människa. En varg lyckades för några år sedan promenera genom centrala Stockholm. Vargen är rädd för det han har anledning att vara rädd för och så länge vi inte har vargjakt så finns ingen anledning för vargen att vara rädd för människan. Jag tror att vargen kommer att bli skyggare när man får starta upp jakten.
Ailas: Att möta en varg i skogen skulle inte göra mig heller särskilt rädd även om den över manken är i höjd med diskbänken, dvs c:a 90 cm. Ett fullvuxet djur är i den storleken, alltså inga små hunddjur. Men nu är vargar flockdjur så risken är att jag istället möter flera stycken. Om de då gör så som händer ibland när vargar möter människor, börjar cirkla runt mig så skulle det kännas obehagligt. Det kan ju vara ren nyfikenhet men jag kan inte veta och jag har inte en chans att ta mig därifrån om de skulle bli aggressiva. Jag kan ju inte veta hur lång tid det var sedan de fick mat senast och inte heller om de har anledning att göra skillnad på kött på två ben och kött på fyra ben. Kan ju bara hålla tummarna att flocken läst all information som går ut från Naturvårdsverket om vargens ofarlighet. :-)
Vargen är i våra svenska skogar för att stanna. Bara att vänja sig vid tanken och anpassa sig efter förutsättningarna. När det gäller farlighet så har den såklart kroppskrafter som skulle kunna döda en människa men eftersom människor inte är dess naturliga bytesdjur så behöver vi inte vara speciellt rädda. Respekt ska man dock ha för alla vilda djur. Risken att trampa i ett jordgetingbo och dö av sticken är betydligt större än att skadas av ett vargangrepp men blotta tanken på vargar skrämmer många. Största problemet som jag ser det är löshundsjakt, man tar en betydande risk för sin hund om man släpper den för jakt i skogen. I närheten av ett vargrevir är risken att det händer något med hunden ännu större. Vargen följer sin instinkt och tar hunden för ett byte eller konkurrent och detta leder oftast till att hunden förolyckas. Hemskt, ja men det är naturens gång och vargen är ingen problemvarg för att han tar en hund, han gör det vargar har gjort i tusentals år.
Svår fråga är det ändå, speciellt när vissa människor blir extrema varghatare eller vissa andra som tror att det är mjukisdjur som svansar runt i skogen. Hat är aldrig bra, speciellt inte mot ett djur som följer dess instinkter. Att tro att vargar är keliga mjukisdjur som vissa tror är såklart också vansinnigt.
Tror för egen del att om tio år så har vi betydligt mer incidenter med vildsvin än med varg faktiskt.
Nilsson: Jag gillar inte anonyma kommentarer men ok för den här gången.
Du väljer att försvara vargen på ett sätt som jag möter väldigt ofta från dem som inte är berörda själva av problemen.
1. Du utmålar det som om det antingen finns vargälskare som vill ha hur mycket varg som helst, överallt och alltid oavsett om löshundsjakt eller annat, eller varghatare som inte vill ha varg alls.
´Sanningen är att de flesta människor jag träffar som är drabbade, accepterar att det finns varg i landet men att det måste finnas en förvaltning av stammen, en rimlig övre gräns för antalet och att man ska ta hänsyn till att det även bor människor i de områden där varg finns. Bakom den åsikten står stora organisationer som Jägarförbunden, bönder inom LRF, kennelklubben osv.
2. Du väljer att nonchalera de verkliga problemen med varg genom att rada upp annat som är värre, typ vildsvin, jordgetingar. Jo, det är problem med de här djuren också men där ligger lösningen på problemen i händerna på de människor som drabbas. Vildsvin är jaktbart vilt som man kan begränsa rätt rejält om man har problem med dem och de blivit för många på ett ställe. De som drabbas av varg har inget att säga till om bara finna sig i beslut från Stockholm, stillatigande åse hur varg dödar tamdjur och skyddsjakt kanske beviljas efter 2-3 angrepp med ett antal dödade djur.
Jordgetingbon kan jag också ta bort i förebyggande syfte om jag känner mig hotad av dem.
Och till slut, det är inte egentligen vargen som är hatad, den beter sig precis som Du påpekar helt enligt sin genetiska programmering, det är vargpolitiken som är hatad. Att man bakbinder de drabbade så att man inte att kan lösa lokala problem med rovdjur lokalt.
Jo, problemvargar finns också, enligt forskning så är en del vargar / vargflockar betydligt mer benägna att ge sig på hundar än andra. De första två åren i det gamla Kongsvingerreviret dödas 28 hundar, medan ingen hund dödades i andra revir. Detta kan man ta hänsyn till i den framtida jakten och rikta in sig på att ta bort de som är mest hundaggressiva.
Nilsson: Du har valt att återigen komma med en lång anonym kommentar. Jag lägger inte ut den och det av två skäl, dels är Du fortsatt anonym, dels så tillvitar Du mig återigen synpunkter och åsikter som jag inte har och det blir enfaldigt att hålla på med samma försvar om och om igen.
Men jag ska bemöta ett par av Dina frågor / påståenden.
1. Du undrar varför det inte är samma problem med björn i Sverige.
Det finns flera goda skäl till den skillnaden. Det första är att vargen är ett flockdjur, det blir många på ett begränsat område, många att föda med kött, tamt eller vilt, medan björnen lever ensam. Dessutom är björnen i ide en stor del av året och stör då vare sig folk eller fä. Björnen är allätare och tar alltså inte bara kött. Sen har vi licensjakt på björn, vilket kanske bidragit till att den håller sig ifrån människor på ett annat sätt än vargen. Licensjakten innebär också att man kan styra förekomsten på ett bättre sätt.
2. Du tycker att 200 vargar i Sverige är försumbart.Jo, det skulle vara lite om vi hade dem jämt utspridda med exakt lika långt avstånd mellan varje´djur. Men återigen, nu är vargen ett flockdjur och det betyder att det blir stora praktiska problem där vargreviren finns men i stort sett inga bekymmer dessemellan. Problemen med varg är inte nationella, de är lokala. Om jag sprider ut alla bilar i Stockholm över hela Sveriges vägnät så blir det inte många, men det betyder inte att trafiken i innerstaden är problemfri eftersom den faktiskt befinner sig inom ett begränsat område. Så det argumentet att 200 är få, blir lite fånigt.
3. Sen gör Du det som väldigt många andra vargförespråkare gör; talar om allt annat farligt som kan drabba hundar. Ja, det finns mycket annat som kan hända en hund, den kan drunkna, bli överkörd osv. Men den kan också bli tagen av varg på gårdsplanen. Och när det gäller jakthundar så är vargen den i särklass vanligaste olycksorsaken i vargrevir. Och den ska då läggas till allt det andra. Problemen med varg är inte begränsade till hundar, det är tamdjur, viltstängsel, viltvården osv. Bekymret i vargrevir handlar naturligtvis om människors rädsla för flockar av stora vilda djur som ofta uppträder oskyggt för människor, men framför allt om praktiska bekymmer i vardagslivet.
Med de förslag till att lösa inavelsproblemen som nu är beslutade så klarar vi att hålla en livskraftig vargstam med 200 vargar efter jakt varje år, det är alltså betydligt fler under större delen av året; april - jakten börjar på vintern.
Jag tror att det här kan bli bra om vi får en förvaltning som innebär att hela flockar tas bort så att det område som varit drabbat kan få fred en period.
Jag gillar din sakliga argumentation! Du skulle ha svarat S-E Alhem i mitt ställe.
Det verkar inte som det blir jakt på hela flockar tyvärr och då tror jag bara det blir mer problem.
Där har du helt rätt, det skulle det va i sf!
Varför räknas man som anonym på den här bloggen om man kallar sig "Nilsson", men inte om man kallar sig "Lena" eller "alias"?
Får jag kommentera, eller duger inte "Svante" heller?
Svante: Jag försöker hålla min blogg ren från värsta tramset i rovdjursdebatterandet. Jag har valt att inte publicera sånt som varit känsloutbrott från rabiata vargvänner, såväl som rena hotelser, vilket jag också får ibland. Jag sparar dem ändå för att polisen ska ha något att gå på om någon får för sig att verkställa det man beskriver att jag borde drabbas av.
Ändå är mina åsikter i frågan inte speciellt extrema. Jag förespråkar ingen utrotning av varg. Jag står bakom det som Jägareförbundet, Kennelklubben och LRF tycker; lokalt inflytande i förvaltningen, begränsning till c:a 200 individer och den lösning i inavelsproblematiken som nu beslutats om.
Men jag försöker alltså ta bort sånt som är trams i sammanhanget, svepande beskyllningar och rena fördomar. Fast jag lyckas säkert inte alltid.
Det jag ville säga var ungefär att jag är lite mer tolerant mot trams som kommer från en person som kommenterar/ bloggar med öppen identitet, men anonymt trams går bort rätt snabbt. Det värsta tramset är ju också anonymt av förklarliga skäl, det är inget man vill / vågar stå för i vardagen.
Du tramsar ju inte alls så Du är helt godkänd på kommentarplats här! Välkommen! Och Du har ju dessutom valt att skicka med en emailadress, vilket jag inte brukar få från dem som är noga med att dölja sin identitet. Du kanske till och med är en person som email-adressen antyder. Jag kunde inte avhålla mig från att googla förstås. Men man kan ju inte så noga veta.
Nilsson: Det vore lättare att få acceptans för varg om de människor som tvingas leva i vargrevir visste att det finns ett slut på det hela, typ om 3 år så står den här flocken på tur att tas bort och då kan jag skaffa får utan att behöva ha rovdjurstängsel, då kan jag våga satsa på en harhund igen osv.
Fast det kan inte bli värre även om man tar bort varg lite här och där. Det kan jag inte förstå att det skulle kunna bli.
Nilsson: Du har lämnat ytterligare en kommentar, men den väljer jag att inte publicera. Den innehåller generella beskyllningar mot jägare / värmlänningar och jag vägrar att ge spridning åt sånt trams. Men jag ska ta upp ett påstående i kommentaren. Du skriver att man har mycket varg i Polen och att det är inga problem.
Om det är problem eller inte ska jag inte uttala mig om, men antalet vargar i Polen är mycket osäkert. De inventeringsmetoder som man använder sig av har vi i Sverige lämnat bakom oss för länge sedan och vi skulle aldrig godkänna bedömningar som grundar sig på den typen av beräkningar. Jämförelserna mellan Polen och Sverige blir alltså helt fel.
Tråkigt att du tog mitt inlägg som trams. Tror det hade gett en nyans till debatten som du inte vill ha och det var därför du valde att ta bort den. Det var inga lögner jag skrev direkt och du kan väl arrgumentera mot dom likväl som något annat. Du rent av väljer de kommentarer du har i bloggen så att de ska stämma med ditt eget resonemang.
Två tankar:
För det första - vi som bor i storstadsregioner kommer med största sannolikhet aldrig att uppleva några bekymmer av varg. Vargen är framför allt ett bekymmer för jägare som är rädda om hundar och vilt och i andra hand för de som föder upp tamdjur. Även om varg skulle etablera sig i närheten av t.ex. Stockholm eller Göteborg kommer de flesta aldrig att bli berörda.
För det andra - det är konstigt att du censurerar Nilssons inlägg men ändå bemöter dem. Det blir en extremt ojämn debatt där han inte får framföra sina argument men du får bemöta honom. Det vore mer renhårigt att antingen stänga av honom och strunta i honom eller släppa fram honom utan censur.
Svante o Nilsson: Jag väljer att svara Er två tillsammans för Ni verkar ha mycket gemensamt :-).
Ja, det vore ju en tanke att försöka styra vargföryngringarna till storstadregionerna. För min del vore det helt ok. Jag tror inte att Naturvårdsverket är inne på den linjen.
Du har fel när Du försöker antyda att varg inte är ett stort bekymmer för tamdjursägare. Det är jobbigt att se sina djur lemlästade och sönderrivna, att se dräktiga tackor med uppslitna magar, att komma ut på morgonen och se halvdöda skräckslagna djur ligga och skrika före avlivning. För en varg som kommer in i ett tamdjurshägn triggas ofta igång till ett omfattande dödande. Det går att försöka skydda djuren med vargstängsel med tror jag 5 trådar. Men dels är det inget helt säkert skydd, varg har forcerat sånt också, dels kräver det mycket arbete med uppsättning och ständig skötsel med att hålla undan växlighet från de nedersta trådarna.
Och en annan aspekt av obehaget med att bo i vargrevir är att man inte vill släppa ut sina äldrde barn i naturen med häst exempelvis som man kunde göra annars, eller låta sina barn vänta ensamma på skolbussen, eller gå ensam ut och plocka bär. Vi som bor nära varg upplever olika aspekter av detta och jag tror inte att den ena är värre än den andra. Djur- och markägarna har varit mycket aktiva i debatten om rovdjur och bakom det ligger stora bekymmer för deras medlemmar.
Visst väljer jag vad som ska finnas både i inlägg och på kommentarsplats i min blogg. Som "bloggägare" är jag ansvarig för allt som står här och jag upprepar gärna att jag inte vill bidra till att sprida svepande negativa omdömen om folkgrupper eller företeelser, exempelvis värmlänningar eller jägare. Det går naturligtvis att föra den typen av debatt också men bloggen är inte rätt forum för meningsutbyten som kräver långa och grundläggande svar, så jag tar mig friheten att välja att bemöta och debattera det som är rimligt och möjligt i bloggform. Jag har ju faktiskt inte tvingat någon att kommentera här, det är frivilligt och jag har heller inte gjort någon hemlighet av villkoren som gäller; saklighet ja tack, svepande negativa omdömen utan faktisk grund nej tack! Kommentarer med enbart sakliga argument har goda chanser att bli publicerade i sin helhet. Och de behöver inte överensstämma med mina åsikter. Meningsutbyte kan ju vara fruktbart.
Till er som inte verkar inse varför vi blir så upprörda när det gäller vargen.
Det är sedan länge klart att man gillar varg i Stor städer. Men en varg är oerhört skygg enligt många. Men det är klart att dom tar gärna en promenad genombyn på natten.Att stänga in en varg i häng typ på ett Zoo är ett rent h vete det krävs långa järn ner i marken med fem till tio cm mellanrum plus ett tre till fyra meter högt staket. Ingen spänning så klart. Men en får farm ell ett hjort häng på kanske 5 kilometer Långt staket går det åt väldigt mycket järn i marken för att få tätt. Jag är inte boskaps ägare men jag lider oerhört av att se dessa vanliga och för mig helt normala människor lida när vargen haft kalas. Skulle bli imponerad av att se en vanlig person gå in i ett häng med tio halvdöda får i utan att bli bestört.Klarar man de är man endera fanatisk eller omänsklig.Jag är helt klar för ett reservat för varg nära stor stan där jobbar de flesta innomhus. och barnen behöver inte gå en kilometer till bussen. Enligt min kännedom brukar de flesta stiga ur garderoben då gärna med medias hjälp.Rätta mig gärna om jag har fel.för här finns det mer tro mig
TILL NILSSON BARA TA OCH VAKNA UPP. INGEN SPECIELL RISK ATT VARA RÄDD SÄG DET TILL VARG FORSKAREN I KANADA ELLER DOM SOM FÅR JAGA BORT VARGEN FRÅN VERANDAN INNAN DOM SKA GRILLA.