Fel men rätt!
Den här bilden fanns plötsligt i kameran! Jag kunde inte begripa varför, men kom på att det måste ha varit en feltryckning. Tänkte först bara ta bort den, men jag gillar den egentligen. Färgnyanserna på stenar är alltid rätt på nåt sätt. De är vackra. Och det här är typiskt gårdsgrus på Liane. ;-)
Monika Gora i Katrineholm
Monika Goras lysande bubblor passar så bra i urbana miljöer. Jag är väldigt förtjust i dem. De finns på andra ställen också än där jag nu stötte på dem i stadsparken i Katrineholm. De bubblar opp ur trottoaren på en gata på Kungsholmen http://inga.blogg.se/2008/february/konstverk-bakom-amaranten-kungsholmen.html
, vid en rondell i Östersund (tror det är där, i alla fall på vägen upp till Norrlands-jakten) och det måste vara hennes bubblor man ser på idrottshallen i Karlstad, fast jag vet inte säkert. Jo, det var det.
Det kommer fler inlägg här om mitt dygn i Katrineholm för en dryg vecka sedan. Det gjorde intryck ;-)
En stor Dalimålning ...
... som hör till de egna samlingarna på Moderna Museet i Stockholm. Den heter "Wilhelm Tells gåta", och råkade hänga uppe när vi var i Stockholm förra helgen. Tar bara med den av nostalgiskäl. Jag lärde mig uppskatta bilder och figurer först i vuxen ålder och bland annat det här konstverket var ingången till det här intresset som senare kommit att betyda mycket för mig. Salvador Dalis absurda målning med fel proportioner, det humoristiska anslaget, symboliken i de olika små figurerna (tror till och med lilla "Gala" är med här i ett nötskal, men minns inte) och den rejäla storleken fångade mig då någon gång på 70-talet.
"Den spanske konstnären Salvador Dalí (1904–1989) räknas till en av 1900-talets .... Wilhelm tells gåta, 1933, olja på duk, 201.5X346.5 cm, Moderna Museet."
Adi Nes
Den här fotografen är israel, kom från landsbygden och är homosexuell. Allt detta borgar för ett utanförskap. Hans bilder handlar om en mjukare bild av mannen bakom kriget, för det var ju ständigt närvarande och är ständigt närvarande. Bilderna är stora och vackra, tekniskt helt perfekta, vilket foton kanske inte ska vara, men icke desto mindre är de njutbara. Också på Fotografiska när vi var där.
Det finns alltid flera utställningar på Fotografiska museet, men det var de här två som fastnade och som kändes väl värda besöket. Sen blir det några Gora-bubblor från Katrineholm och isskulpturer därifrån.
Herb Ritts - välkänd fotograf!
På Fotografiska museet kan man se hans utställning fram till 15:e mars. Och bilderna är såååå bra! Han nådde ju en berömmelse som gjorde honom efterfrågad även av de stora och kända.
Louise Bourgeois ...
... hade Moderna museet en stor utställning med när vi var i Stockholm. Den är omfattande (105 verk), välarrangerad i teman och verkligen sevärd. "I have been to hell and back" heter utställningen. Och det finns också ett tillägg om att det var underbart. Fast jag vet inte om hon menade att helvetet var underbart eller att komma tillbaka. Det senare antagligen, kanske ett uttryck för hennes djupa depressioner som hon kämpade med vid olika tillfällen i sitt liv.
Louise föddes 1911 och dog 2010. Hon blev alltså 99 år och var verksam som konstnär i stort sett fram till sin död. Hennes konstnärliga produktion blev omfattande både med skulptur och bilder. Paris var hennes födelseort men hon gifte sig med en amerikan och levde det mesta av sitt liv i USA, med stora framgångar på äldre dar.
Det här hörnet handlade om kvinnor och kvinnors ensamhet. Feminism finns med som ett tema i hennes konst.
Den här figuren vilade på ett stort träblock. Den hörde liksom den sovande penisen, till avdelningen natur som förändrar sig.
Relationer
Ser ut som i källaren på Liane tyckte Roland ;-)
Ett annat av Louises favvo-teman är det stora spindlarna. Hon är nog mest känd för dem, men jag missade av ta någon bild på en. Spindeln "Mama", lär ha symboliserat olika saker för henne men bl.a. hennes mamma som var tålmodig och en vävare. Kan också referera till konstnärens skapande av inre materiel.
Det kommer bilder från besöket på Fotografiska museet också senare.
Lars Lerin i "Min sanning" ...
... har jag sett nu, intervjun som sändes i Svt i tisdags. Det är ett välgjort program och man måste älska Lars Lerin! Jag ska fundera lite på varför och återkomma om det.
Jag kan ju se vilka sökord som använts för att hitta min blogg och igår var det plötsligt många som kom via ord som anknöt till Lerin på olika sätt, efter tv-programmet antar jag. Det har blivit ett antal inlägg om honom här på bloggen genom åren inser jag när jag kollar vart orden länkar. Det mesta finns under kategorin "bilder och figurer".
Lars Lerins museum i Karlstad, Sandgrund
Besökte Lars Lerins museum igår i Karlstad förstås. Jag var ju där för inte så länge sedan, har kvar några gamla favoriter men också fått nya. Presenterar bilderna i favvo-ordning, uppifrån och ner. Bildgruppen ovan heter Neverland 2013 - 2014. Den är mäktig med det mörka ljuset som är Lars signum och det som fascinerat mig sedan första utställning jag såg med hans bilder, den på Heidruns café för ett antal år sedan. Det var när Lars precis kommit hem från Lofoten och inte var så välkänd för en bredare publik som han är nu.
Jag har hittat ett sätt att kolla på bilder som passar mig. Det handlar om att inte tillbringa lång tid vid varje bild utan snabbpromenad genom utställningen och sedan en ny vända där jag stannar till och kollar på det jag gillade vid första passagen, det som gav mig en kick i magen direkt. Bilder ska ju inte nödvändigtvis apellera till intellektet utan till känslan och upplevelsen. Då är det bra att inte tänka för länge. Stenen ovan är en ny favvo, en stor bild!
Den här är också en ny favvo-bild, ganska liten. Det finns många bilder i mindre format på utställningen, inte bara de stora.
Rovfågeln som slår ett byte är en gammal favorit som jag nu återsåg.
Stenarna såg jag inte heller förra gången. Det är vackra fossil, de långa heter Ortoceratiter om jag minns rätt, de tredelade som inte finns med här brukar kallas trilobiter, men vad spiralerna heter vet jag inte.
Lars Lerin, ser fortfarande ut som en mycket ung man! Gissar att han bor kvar ute på Hammarö, en bit utanför Karlstad..
Värmlands museum i Karlstad ...
... besökte jag idag på min lilla minisemesterdag på älglovet.
Museets arkitektur är enastående på flera sätt. Bland annat så finns de här tänkespråken om Värmland på fasaden högt upp, flera olika mot en bakgrund som ser ut som en gammaldags svart skoltavla. Byggnaden har en spännande böjd form, gjord i trä och med massor av överraskande detaljer. På den tiden jag hade klass så rände jag här ofta och var med på visningar. Det här är fint!
Höstsalongen är alltid roligt att se med lite blandat. Fattar inte hur jag kunde missa den här favvon förra gången jag var här, ängeln där skuggan är en del av konstverket, Men den kanske inte kom i blickfånget, den hänger högt upp. Jag letade efter beskrivning av verken och den låg säkert någonstans men jag lyckades inte hitta den. Värmlands museum är alltid omgivet av mystik och obegripligheter så det kanske är hemligt vilka som gjort verken och vad de heter. ;-)
Förr så fanns ett märkligt mystiskt system för att ta sig in och ut ur utställningslokalerna. Det var kort med spärrar, blinkande röda lampor och pip. Jag begrep aldrig hur de fungerade, gjorde konstant pinsamt fel och nu är de tack o lov borta.
Men mest mystiskt just nu är restaurangen. Man kommer till en kassa med en matsedel och tror att man ska beställa där, men icke. Det är en buffé bakom, man ska ta där, gå runt ett varv och betala sen. Hörde den stackars kassörskan upprepa sin instruktion gång på gång för gäster som missuppfattat det hela, precis som jag. Men det kanske ingår i den aura av mystik som omger museet. Maten är i alla fall god, jag åt torsken med chutney.
Höstsalongen var som sagt bra med fler höjdpunkter men fotoutställningen Människohandel på andra våningen gillade jag inte. Och hade inte tid att kolla på de permanenta utställningarna idag. Men jag har sett dem många gånger förut och de är sevärda.
I morgon kommer bilderna från besöket på Sandgrund och Lars Lerins museum. Det är så bra! Tja och så fortsatta älgjaktrapporter förstås. Jag ska koka soppa till oss och våra jaktgäster, vi äter nere i grillen i morgon kväll 6 stycken. Och så blir det den evinnerliga fönsterputsningen förstås!
Sommarsalong Västerbottens museum
Vild och galen är hon som hänger i lampkronan. Missade namnskylten på konstnären
Den här var jag riktigt frestad av, skulle vilja ha den. Liknar en tax
Roliga skivomslag!
Det finns ju en uppsjö av fullständigt absurt dåliga skivomslag från förr. Man undrar hur någon efter så mycket funderande och arbete kunde få till så konstiga bilder.
Jag har haft en fast länk här på bloggen till ett antal svenska från Herr Dryck med text till, även utgiven i bokform:
och min absoluta favvobild+text är en bit ner i länken ned, han som kallas Karlstad Snoddas! Jag skrattar så tårarna trillar varje gång jag ser den o läser texten.
Här finns en internationell sida med många kul exempel också.
Här är ett exempel: Man får spontant intrycket av att de här herrarna har tänkt att med ett leende halshugga damen framför sig!
Semester 2. Lerins Sandgrund och Värmlands museum
Lerinutställningen som pågår just nu är himla fin. Det är en hel del från hans Lofotenproduktion och annat tidigt. De gillar jag bäst, med det svarta ljuset. Roligt att Lars L har fått en egen utställningslokal i Karlstad. Det är alltid många besökare där.
Sen tog vi en tur till Värmlands museum och det var värt ett besök. Den fasta utställningen är sevärd med de bästa av de värmländska konstnärerna och en del andra. Jag gillar Ericssons skridskoåkaren lika mycket varje gång jag ser honom. Och själva museet är ett konstverk. När jag hade klass så skaffade jag mig rävärenden så ofta som möjligt hit, man har bra verksamhet för klasser och barn som besöker.
Den här gobelängen var tjusig - och vilket arbete!
Sen fortsatte vi upp mot Sunne, Roland på HDn och jag efter i bilen. Det var inte alls fel. Jag fick slippa frysa i bilen och Roland njöt av mc-färden.
Semester 1 Sliperiet Borgvik!
Roland körde HD på semester och jag körde hans bil efter, en sorts följebil alltså med alla grejer i. Jag har kört motorcykel en sommar och det var suveränt roligt men det är gjort och nu är jag inte sugen på mc-åkning längre. Färdas hellre bekvämt i bil numera.
Här lämnar vi Svensbyn och det var alltså i onsdags.
Första anhalt på vår lillsemester i hemlänet Värmland blev Sliperiet i Borgvik. Och vi åkte dit på gamla E18 som är en fin motorcykelväg. Sven-Ingvarssonen Oskar Magnusson samlar duktiga konstnärer till utställningar varje år på Sliperiet.
Under restaurangen var det Kjell Engman. Hans figurer är fantastiska och finns med här varje år med nya saker.
De här bilderna var charmiga, lite sörgård, enkla motiv men mycket väl genomförda.
Lennart Nilsson var med också, hela övervåningen var full av hans vanliga bilder från inne i kroppen, men nere i utställningslokalen var överraskande ett antal andra bilder av honom. Mycket sevärda och inte alltid visade.
Efter Borgvik körde vi mot Karlstad för att övernatta på hotell Scandic City och sen åka vidare mot Sunne. Nästa koll blev alltså Lerinmuseet på Sandgrund och Värmlands museum i Karlstad. Kommer i nästa inlägg.
Bingo Rimér flickfotograf?
ér
Jag var i Åmål och hickade till över reklamen för utställningen på Åmåls konsthall: Bingo Rimér ställer ut foto tillsammans med namn som Lennart Nilsson! Och han hade tydligen varit i Åmål också och föreläst i kulturellt sammanhang i onsdags. Huruvida han skvallrade om kändisars liv eller berättade om sitt fotograferande vet jag alltså inte. Kanske en smart blandning av allt.
Bingos yrkesliv har vi följt på avstånd länge, eftersom han var fotograf på den första tidning som son Markus var anställd på i Stockholm (+ barnstjärna på TV genom rollen som "Blixten") . På den tiden var jag fortfarande orolig över sonens flytt till huvudstaden, han hade precis gått ut gymnasiet i just Åmål och mellanlandat på Stockholms universitet med engelskastudier. All världens skräckscenarier flög genom mitt huvud med vad som skulle kunna hända honom. Jag ringde väl inte varje dag till hans jobb, för att höra rösten, men nästan. Och inte så sällan svarade just Bingo. Då brukade han vråla - "Markus! MAMMAAAA!" Stackars son! Fast han klagade aldrig.
Lättklädda flickor var ju motivet på den tiden och Bingo var skicklig i sin bransch så vitt jag kan begripa. Han gick vidare i fotografkarriär i ett kändisliv som kanske ibland snurrade väl fort och blev ett begrepp - en institution.
Fotandet har med tiden kommit att omfatta även annat än kändisar. Och nu ser han alltså definitivt ut att ha högre ambitioner med bilderna. Jag gick upp på andra våningen i konsthallen för att kolla och utan större förväntningar får jag erkänna. Men det jag såg var inte alls fel i mina ögon. Nu är jag ingen expert men det var helt ok, kanske till och med lite mer. Med den tekniska skickligheten han besitter så kan det bli riktigt bra om han fortsätter att odla sina talanger att uttrycka något mer med bilderna än bara det omedelbart uppenbara. Det tar lite tid att landa i ett konstnärligt förhållningssätt, tid att sjunka in i djupare i det som man vill förmedla. Bingo har ju alltid verkat så rastlös men kanske låter han det här få den tid som krävs för att komma vidare. Vad vill han bild-berätta? Om kändisars ensamhet bakom fasaden? Om det destruktiva livet som ibland följer med? Om desperation och förnedring? Om stolthet och glädje? Om kändisars intressen bredvid jobbet? Om deras familjeliv som ofta tar stryk? Det finns många teman att välja på till djupare plan istället för att snabbt hoppa mellan olika.
Fnissar lite när jag tänker på den numera nedlagda tidningen Slitz. Där började dom med hårt slit och låg lön, många av killarna som sen gick vidare med tidningsgörandet, eller annat i media: Jens Stenberg, Markus Kylén, Magnus Carlson om jag minns rätt, Peter Smirnakos, Markus Hillborg, Mats Rydström, Stefan Malmqvist och ett antal andra . Först var det i en trång vindsvåning på Kåkbrinken i Gamla Stan, med lågt i tak och knöligt blankfernissat tegelgolv, sen blev det lite lyxigare adress med vattenutsikt.
Vi föräldrar kikade snabbt upp någon gång och skulle försöka undvika att träffa den excentriske chefredaktören / ägaren Mats Drougge. Mats var då ständigt i kamp med sitt ex, Unni Drougge som senare blev författare. De kom ju från Slitz föregångare; musiktidningarna Ritz och Schlager som sen blev Slitz. Jag har fortfarande kvar någon halv kubikmeter gamla Slitztidningar som kuriosa över en svunnen tid. ;-) , en svunnen tid både i vår familj (eftersom sonen bytte jobb) och en svunnen tid som tidsepok. Nakna tjejer på bild säljer inte längre tror jag. Mats lade ner Slitz för ett par år sedan men har nog hunnit tjäna en slant på tidningen fram till dess.
Ivarsbjörke ...
... heter en vacker liten plats efter Fryksdalen. Här gjorde vi ett nedslag på konstrundan.
Här stannade rälsbussen till för bara nåt år sedan, vid det gamla stationshuset i Ivarsbjörke. Den kallades av lokalbefolkningen för "Nykteristen" = aldrig full. Nu är här sommarförsäljning av konstnär Anna Hedstrand. Hon gör fantastiska textiltryck som säljs på hemslöjderna, museet i Karlstad och på NK. Sen har hon fina emaljtavlor också och säljer keramik och stickat åt vänner.
Frykens Pärla
Restaurang vid campingen i Lysvik, mellan Sunne o Torsby! Värd ett besök för det fantastiska läget, det är såååå vackert. Och vi hade tur med vädret. Maten var god, påskbuffé. Men bemötandet så där, om inte dåligt så i alla fall rejält fyrkantigt. Bord för oss var bokat i förväg till kl 15.30. Vi anlände ganska exakt i tid, men blev meddelade i lite snorkig ton att det inte var färdigt och att det var ett annat sällskap före oss som man skulle duka upp till.
- "Bara så att ni vet hur gången är" sa mannen utan ett enda ord till beklagan eller ursäkt. Vi väntade fromt vid entrén och råkade träffa gamla bekanta så vi hade inte tråkigt utan pratade bort den stunden och passade också på med toabesök.
Det var förbjudet att gå genom matsalen för att kolla om man ville sitta ute eller inne före bordsplacering "för det kunde bli för mycket spring i matsalen...." (!). När man väl är placerad så är det ju inte så käckt att ändra tyckte jag kanske. Och det var ändå ingen värre trängsel i matsalen vid tillfället, tre bord upptagna i den ganska stora matsalen så det hade inte blivit så väldigt stimmigt om jag hade fått smyga igenom (!). Men vi fick ett jättebra bord inomhus, helt ok.
Det gick inte att bli betjänad i glassbaren, kö vid ett tillfälle och nonchalans vid nästa, såg inte eller låtsades inte se. Därmed gick desserten bort. Men gott kaffe o praliner är absolut inte fel.
Vid dryckesvalet presenterades endast öllistan, inte vinerna. Men vi sa till och fick vinlistan också. Vinet smakade bra.
Disk drällde på borden runt om och blev stående i travar medan vi åt. De stod kvar när vi gick också. Fast det var ju inte vi som skulle ta hand om disken så det kvittade. :-)
Buffén dukades bort snabbt redan före kl 17.00 fast det stod till 18.00. Men då hade vi ätit färdigt så det gjorde inget.
Nu spelade detta inte så stor roll för oss, vi valde god mat av buffén, hade jättetrevligt i varandras sällskap, fnissade lite åt den tjuriga betjäningen, njöt i fulla drag av det vackra vädret med den fina utsikten och maten var god; mina favvos var peston, potatissalladen, skinkan och laxen och så coleslawen.
Stort tack till R och Å-B för en helt fantastisk dag! Det var helt suveränt!
Här har vi mannen som uppenbarligen hade makten över matsalen. Vad titeln är vet jag inte. Bilden var så suddig så den får vara kvar som den är, annars brukar jag maskera ansiktet om jag klagar över bemötande i butiker eller restauranger här på bloggen. I och för sig väldigt sällan det händer, inte ens en gång om året tror jag. Men tycker samtidigt inte att det skadar att sätta upp en varningsflagg både för nya besökare och för dem som driver restaurangen. Både ägare och kunder har intresse av god service. Vi kommer gärna tillbaka hit men hoppas på proffsigare bemötande av personalen förstås.
Eventuellt går det inte att kommentera här men det går i så fall att skriva på annat inlägg.
Mårbacka - Marja i Myrom
Nästa stopp blev alltså Mårbacka för fika och Marja i Myromutställningen. Marja i Myrom har illustrerat Årjängsförfattaren Ingrid Fredrikssons charmiga barnbok om kor, den som finns att köpa hos Clarorna vid Claratorget bl.a. Jag har redan köpt två och gett bort. Marja har målat en fantastisk serie tavlor med temat Nils Holgersson i modern tid. När vi var där så berättade hon livfullt och kul om bildernas historia, hur de kommit till och blivit bemötta. Det var många leenden och skratt. Nästan allt var sålt redan annars hade det varit roligt att få med något hem! Bra var det. Mårbacka är så vackert!
Sen fortsatte vi till Frykens Pärla i Lysvik.
Fryksdalen konstrunda 1
Första stopp var i Västra Ämtervik, bredvid kyrkan. Där stannade vi till hos Göran Samuelsson för fika, liten konsert, köp av cd och bild. Och Göran berättade på sitt trivsamma sätt.
En serie med bilder som hade limerickar fanns också så vi köpte en.
Här bor Göran
Några gånger under dagen sjöng Göran några låtar och Håkan Jäder, känd radiokåsör i Värmland, berättade.
En stor bildutställning från Packmopedsturnén genom tiderna fanns också på plats liksom ett antal av de legendariska mopparna. De musiker som deltar i den här turnén måste alltså frakta sig mellan spelplatserna i Värmland med moped och det är en tradition sedan många år. Vi hade också ett uppdrag via Gun- Britt att fixa Sjösättningsrappen på skiva till Christina, för den finns inte att köpa. Göran skrattade och gav oss den. Han hade tryckt just den. Men den fanns alltså bara att få just här.
Sen fortsatte vi uppför vackra Fryksdalen. Här går Sveriges vackraste järnväg.,
Konstsrunda i Smolmark hos Kerstin W S ...
och hennes systerdotter (var det väl!) som gör tovat. Fru Damberg hör hemma i Arvika och gör jättefina tovningsarbeten. Stolarna går verkligen att sitta på och borden är också riktiga bord.
De fina bilderna är Kerstins förstås, textil.
Fotografiska i Stockholm ...
... besökte vi förstås. Utsikten därifrån är obetalbar, särskilt i det här diset med gråskala. Det var dessutom flera mycket goda utställningar. Mest fördjupade vi oss i Elliott Erwitt, 100+1, bilder från mitten av 1900-talet, mest i stadsliv, med bl.a. hundar, människor, enskilt och i grupp. Det var rätt mycket humor i många bilder, man gick omkring med ett småleende. Utan stora förväntningar kollade vi också på Johan Rheborgs foton från Backstage. Men det var mer än ok, bilder som förmedlade ögonblicken av koncentration inför föreställningar, avspänt umgänge efteråt osv. Det fanns en nakenhet i bilderna som jag inte förväntat mig, skådespelare är ju inte som vi andra utlämnade till att våra tankar ska synas utanpå. De kan ju anlägga en trovärdig fasad. Men alltså var bilderna bra.