Kö till Lerin - Persbrandts utställning i Karlstad!
Vi kollade in på Sandgrund, Lars Lerins konsthall, igår för att se utställningarna med Lerin, Junior och Persbrandt.
Här är Lars och hans man Junior, en bild tagen på Sandgrund av son Markus vid ett tidigare tillfälle. Markus har anledning att besöka dem ibland å yrkets vägnar. Vi träffade dem alltså inte igår. ;- ). För övrigt så är de möjligen fullt ockuperade av sitt nya föräldraskap, de har fått hem en liten son till hemmet på Hammarö.
Vi såg en skymt av Persbrandts bilder i programserien "Vänligen Lars Lerin" och var kanske inte så imponerade. Besöket igår var med andra ord helt utan förväntningar, men vi inrättade oss ändå i kön till utställningen och kom in efter en stund. Fantastiskt att det fortfarande är kö, utställningen har pågått i flera veckor och håller på till 24 juli. Intresset är på topp nu under sommaren, 1000 - 2000 besökare varje dag. Folk köar redan vid öppningen varje dag kl 11.00!! Inte många konstmuseer som kan ståta med kö vid entrén, dag efter dag under lång tid.
Här står vi i mitten av kön ungefär, men det gick rätt snabbt att komma in ändå och det skulle visa sig vara värt att vänta.
Som sagt besöket gjorde vi helt utan förväntningar men Persbrandts bilder var överraskande intressanta. Huruvida han är en god konstnär kan inte jag bedöma, men hans bilder är sevärda och mycket bättre än jag trott innan. Han använder massor av färg, målar i stora format. Bilderna är delvis föreställande fast det kan man nog inte se här. Det finns mycket drama i dem. Den till vänster ovan var min favorit.
Priserna låg på så där 40.000 - 150.000. Nägra av de dyrast uppgavs vara sålda. Passar kanske inte i ett vanligt hem men i offentliga miljöer med stora ödsliga ytor.
Här var en annan stil. Det spretar lite.
Junior hade en fotokonstutställning med fina bilder
Lars har förstås som alltid otroliga målningar. Det går inte att förstå hur han kan göra dem så bra. Jag gillar att kolla på hans målning av en bokhyllevägg, den som han gjorde när hans svärmor var på besök. ;- )) Åtminstone uppgav han det i tv-programmet. Den upptar verkligen en hel vägg i museet. Roligt att Lars har fått disponera den här stora kommunägda lokalen i Karlstad för sin verksamhet. Det har varit en succé med massor av besökare genom åren. En besöksmagnet för staden. De röster som i början var kritiska har tystnat.
Västergötlands museums utställning: Vad är fult?
Vi passade på att kolla in på utställningarna i Västergötlands museum när vi var på hundutställningen i Skara. Museet ligger precis vid den plats där hundutställningen var.
En utställning som lockade fram fniss hade som tema frågeställningen: Vad är fult. En hel del bidrag från privatpersoner hade lämnats in som förslag på vad som är fult. Men det går ju alltid att diskutera och det gjorde besökarna kunde vi höra runt oss.
De här flaskförvaringarna tog nog priset hos för allra fulast.
Att lägga den här varm på magen skulle bota PMS (?).
Boratbyxorna där är ju också rätt vidriga. Att den där pastellfärgade tröjan hängde med är lite pinsamt. Jag tror att jag har ägt en sån! ;- )) Men det var i så fall 40 år sedan och kan väl vara preskriberat vid det här laget.
Det var två utställningar till och de skriver jag om senare.
Marja i Myroms fantastiska väggmålning i Sunne!
Vi gjorde ett stopp i Sunne på väg upp till Gräsmark och måste förstås njuta av Marja i Myroms "Nils Holgersson" en stund. Den är makalös och förtjänar ett besök i Sunne även utan andra ärenden. Härom året lade vi ju några semesterdagar i Sunne pga denna. Förstår inte varför vägen hit fortfarande inte är skyltad på minsta sätt i Sunne. Den som inte vet om den eller vet var den ligger kan missa den helt.
Sliperiet Borgvik
Sliperiet i Borgvik är Oskar Magnussons (son till Sven-Erik Magnusson Sven-Ingvars) utställningslokal och restaurang och nöjeslokal. Den ligger i Borgvik, nära Grums. Vi åkte dit idag efter räkmackan i Värmskog. Det är inte så långt mellan platserna. Sen på hemvägen kan man mellanlanda på Nysäters hem o antik om man vill samt på Esters café, men vi åkte direkt hem den här gången.
Utställningar just nu med Ingalena Klenell, JH Engström, Love Lundell, Hasse Persson, Astrid Sylwan m.fl.
Utsällningslokalen är himla fin. Mycket luft och rymd som ger gott om plats åt konstverken.
Restaurangen på Sliperiet är suverän. Det serveras lunch varje öppet dag, vilket nu i maj är torsdag - söndag- Sedan varje veckodag. Fredagar är det meny Norden, söndagar i sommar är det Sköna söndag med artister som Louise Hoffsten och Doug Seeger. Konserterna kan upplevas med eller utan mat.
Boka kan man göra på 0705 5551 74
Knutte Wester "En koja åt min bror", 345.000 SEK. Den här var min absoluta favorit! Men priset ligger lite utanför min budget för konstköp ;- ). Det är ett verk som griper tag, svårt att sätta fingret på varför, något med igenkännande kanske. Det ruskar om i känslor och tankar.
"Jag kan var med i vilket lag som helst" Också Knutte Wester, 490.000 SEK. Den här är också en figur som griper tag när man ser den. De här två verken av Knutte Wester kräver gott om utrymme, luft runt sig, passar alltså på Sliperiet! Det är ingen konstnär jag känner till sen tidigare, men å andra sidan kan jag ju inte nåt om konst. Är bara en barnsligt ivrig betraktare.
Douglas Kirklands Marilyn Monroe 1961, 150.000 SEK.
Många andra fina bilder på kända personer genom åren.
Vi måste åka hit i sommar igen med barnens familjer. Det är så bra utställning och så maten då.
Sen när vi kom hem så fick vi uppskattade spontana besök. Jag gör inlägg om dem imorgon bitti.
Maria Ruth minnesutställning i Åmål nu!
Av en slump upptäckte vi igår vid vårt besök i Åmål att det pågick en minnesutställning av och om Maria Ruth, den internationellt kända konstnärinnan. Maria var kusin till Rolands mamma Maj. Hon flyttade omkring hela sitt liv i stort sett. Bodde långa perioder i USA och i Mexico bl.a.
Vi hade turen att träffa Marias dotter Ann- Charlotte på utställningen. Hon berättade om sitt eget liv och om Marias liv. Det var intressant.
Här är lite smakprov på Marias uttrycksfulla bilder.
I utställningen visades också film från Marias och hennes familj liv, det var intressant att se. Maria såg mycket bra ut. Hon dog i mars 1977, endast 54 år gammal.
GLAD PÅSK!
Önskar er alla en riktigt Glad Påsk här från Liane i Sillerud i Värmland!
Sista bilden från Stockholmsbesöket! Sven Harrys guldhus.
Tänk, han byggde sitt eget konstmuseum!!! Och det lyser som guld i solskenet.
Sven Harry var son till en rik byggmästare och blev själv byggare med goda inkomster som han förvaltade väl. Hans berömda syster, barnarådgiverskan Anna Wahlgren, satte däremot sprätt på pengarna om jag minns rätt. Hon har ju varit borta ur media ett tag, så hon kanske är på grön kvist igen. Men både Sven Harry och hans pappa var konstintresserade och SH byggde sig alltså ett eget konstmuseum, det här gyllene huset för 150 miljoner, mitt inne i Stockholm. Det har också plats för hans privata konstsamling och några lägenheter. Det glänser som guld i solen men fasaden är lite billigare än så; mässing. Det här huset ligger vid Vasaparken, speciellt att se är det.
Gillar den här bilden.
Hittade den när jag rotade igenom en hög med bilder. Det står inte vem som gjort den, men det är något barnbarn. De går på Waldorfskola och har gått Waldorfdagis. Det innebär att de har fått en bra skolning i bild, musik, saga och rörelse integrerat med lärande.
Axels tid av Lars Lerin med musik av Benny Andersson
Det här är en fantastisk upplevelse, att lyssna på cd;n där Lars Lerin läser sin text på fin Värmländska och se hans bilder från Axels tid. Jag har inte riktigt upptäckt Lars författartalanger tidigare. Men han skriver helt suveränt. På något sätt så målar han bilder i textens form, på samma sätt som han målar akvareller. Att lyssna till uppläsningen ger en mängd inre bilder med detaljer som man inte vill vara utan. Det handlar om människor på ett alldeles tidlöst sätt, men också om Axel, om en annan tid, om Munkfors, om skapandets villkor.
Axel Florin föddes 1907, bodde i Munkfors, jobbade som kantslipare men hade en skaparlängtan som gjorde honom till skulptör med ateljé hemma i uthuset. Det var hos Axel som den tonårige Lars kunde få börja måla.
Boken är en hyllning till Axel och hans tid, en tid som är borta och endast lever i minnet hos dem som var med och som lever än. Det är Axel som är jaget i boken.
Lerins språk är så vackert, man blir tårögd:
" Det blev en stuga ledig i Oxhaget 1921. Jag fick längre till arbetet och kamraterna, men fåret och de fem hönsen kunde gå lösa kring väggarna om sommaren. Källaren var sval och potatisen trivdes. Den sken som nysnö i grytan.
Jag och farsan hjälptes åt att bryta sten, vi slet ut flera spett och gjutkärror. Här var skog och myrmark, en hjulskårad väg (svårläkt om våren), en mossbelupen skygård, ett par vildaplar med vinsura äpplen, några bärbuskar och ett potatisland. Det blåste tungt i de stora granarna om hösten. Skogen rörde sig. Den susade så kusligt. "
Det här måste bli årets julklapp i Värmland, men man ska köpa både boken och cd;n. Boken för de fina bildernas skull och cd;n för att få höra Lars oefterhärmliga smekande varma röst läsa texten. Jag har lyssnat på den två gånger redan och det kommer att bli fler, det går inte att lyssna sig mätt. Man upptäcker ständigt nya inre bilder som Lerin har målat med sina ord. Jag köpte mitt ex på Lerinmuseet i Karlstad men finns också hos bokhandlarna i Karlstad och antar jag på nätet. Om du så köper bara en bok i livet, så köp den här!
"Hjördis, du fattas mig" av Erik Simander
Bilder som berör mig starkt, från vardagen i ett liv där det har blivit ett tomrum, där någon fattas. De var med på salongen på Fotografiska museet.
Svenskt tenn är ögongodis i Stockholm!
Här kan man gå och bara njuta av allt det vackra och stilfulla! Titta kostar inget. Jag tog en tur dit vid senaste Stockholmsbesöket, sen var det inte långt till Riche.
Stockholm är så vackert!
Mer från Waldemarsudde okt 2015
Min förtjusning över såna här kitschiga lampor är total! ;- )
Klassiskt motivval; ön
Ytterligare ett klassiskt motivval; molnet
Den stora bilden i mitten återkom jag till några gånger. Det är en ung vacker kvinna som står vid dödsrikets port och en sista gång vänder hon sig om för att ta farväl av något / någon. De gyllene handledarna är speciella.
Värmlandskonstnär, den här bilden av Fjaestad har jag aldrig sett förut.
Sen är det bara så vackert på Waldemarsudde! Och när jag var där så gnistrade träden i solskenet!
Och utsikten från utställningslokalerna går inte av för hackor heller.
Inlägg från besöket på Svenskt Tenn senare idag.
Waldemarsudde Karin Broos - fantastisk utställning!
Karin Broos Östra Ämtervik i Värmland är en av mina absoluta favoritkonstnärer. Här i Värmland har vi kunnat se henne rätt länge men på senare år har hon blivit känd för en större publik. Självklart ville jag se den stora utställningen med hennes bilder vid mitt senaste besök i Stockholm. Hennes bilder berör utan att göra väsen av sig, det finns en innerlighet i betraktandet av kvinnor i olika åldrar, i olika situationer. Den här utställningen är fantastisk, jag har aldrig sett så många Broos-bilder på en gång. Som vanligt gick jag lite snabbt förbi allting en gång och så en runda till och stannade till vid det som jag ville se mer av. Här är ett urval av mina favoriter.
Den här bilden går inte att göra rättvisa på ett foto. Den är så bra med den ena kvinnan glatt förväntansfull och den andra med glansiga sorgsna ögon som ser ut genom glasrutan. Man kan lägga in hur mycket som helst i vad de upplever på den här resan.
I morgon tisdag säljs några av Karins fina målningar på Stockholms auktionsverk.
Till det centrala i Karin Broos` måleri hör målningen ”Det stora blå” med siffran 1 därefter.
Målningen av en mor med sitt lilla barn liggande på ett underbart blått sängöverkast ingår i verkserien ”Det stora blå”.
Den första målningen - namngiven av författaren Klas Östergren - ska på tisdag klubbas på Stockholms Auktionsverks försäljning av nutida konst.
Utrops - och värderingspriset är satt till 500.000 - 600. 000 kronor. På den här auktionen säljs också några målningar av Lars Lerin. Ska bli spännande att få se slutpriserna. Glömmer aldrig när vi såg Lerin-utställningen på Waldemarsudde för ett antal år sedan. Den innebar hans nationella genombrott och han blev känd för hela konstsverige.
Målningen av en mor med sitt lilla barn liggande på ett underbart blått sängöverkast ingår i verkserien ”Det stora blå”.
Den första målningen - namngiven av författaren Klas Östergren - ska på tisdag klubbas på Stockholms Auktionsverks försäljning av nutida konst.
Utrops - och värderingspriset är satt till 500.000 - 600. 000 kronor. På den här auktionen säljs också några målningar av Lars Lerin. Ska bli spännande att få se slutpriserna. Glömmer aldrig när vi såg Lerin-utställningen på Waldemarsudde för ett antal år sedan. Den innebar hans nationella genombrott och han blev känd för hela konstsverige.
Här på bloggen imorgon blir det mer om de andra utställningarna på Waldemarsudde
Värmlands museum
Utanför museet har man gjort en ordentlig upprustning av lekparken! Den var välbesökt när jag var på museet förra veckan. Fint!
Sevärd var Höstsalongen. Visar några bilder här som jag fastnade för. Haren ovan skulle jag vilja ge till Roland ;-)
Jag är inte svag för installationer, men den här var inte så tokig. Vid ett fint dukat bord sitter ett antal uppklädda personer, men huvudena är högtalare som bara positionsbestämmer deltagarna.
Den här bilden var så klassiskt välgjord att man måste tycka om den för det goda hantverket.
Fann också ett par årjängskonstnärer med på listan och Els- Maries lugna ko-skulptur hittade jag också. Den är bra. Men det är så många verk med på höstsalongen att det är svårt att orka se alla vid ett besök. Man blir lite "upplevelsetrött".
Sen passade jag förstås på att äta lunch på museet, den var som vanligt god. Maten är ofta god på museer och Värmlands museum är inget undantag, dock är det hela förvirrat presenterat. Det var inte bara jag som undrade hur man skulle bära sig åt för att ta mat och för att betala, vad som ingick osv. Några skyltar skulle kunna hjälpa upp det hela.
Lars Lerinmuseet Sandgrund i Karlstad ...
... blev mitt första stopp på Stockholmsresan, med en övernattning där i vår närmaste stad. Rätt kul att övernatta i Karlstad som bara ligger en timme hemifrån. Målet var förstås att i lugn och ro se både Lerinmuseet och Värmlands museum. Sandgrund byggs om, fast hur och till vad vet jag inte.
Roligt att Lerins hela verk Bokhylla finns med nu. Man byter bilder nu och då, det finns mycket att välja på tydligen
Här ovan är ett urval av det jag tyckte bäst om den här gången. Lerins svarta ljus är magiskt.
Jag snikade mig med på delar av en visning, egentligen ordnad för en busslast från Östergötland. Karin berättade roligt om Lerin som person och hans konst. Bl.a. beskrev hon ateljen där tavlor ligger utlagda på golvet och målas på lite nu och då. En tavla hade varit målad under fem år. Jag köpte senaste boken.
I Lerins avtal med Karlstad kommun, som äger lokalen, ingår att han ska bjuda in andra konstnärer också att ställa ut. Här finns en del verk som Lars har inspirerats av.
Tavlor att tycka om
De här två tavlorna har hängt på väggen mitt emot min säng i flera år och jag tröttnar inte på dem. Ändå har jag alltså sett dem så ofta och i olika stämningslägen. Tidigare tavlor tröttnade jag på eller fick fel minnen tillsammans med och bytte rätt ofta. Men de här har jag alltså haft länge och tycker fortfarande om dem.
Den översta tavlan är rätt liten målad i akryl skulle jag tro. Den heter "Sommarminne" målad av Monica Jacobsen från Säffle. Hon föddes i Halden. Jag betalade 600 kr för den och köpte den nog hos Gerd på Sjösala år 2000.
Den här tavlan är målad på en flat sten och mitt foto gör den inte alls rättvisa. Den är otroligt välgjord, målad av Karin K och jag fick den av en elev i samband med att hon slutade hos oss, av Hanna år 2003.
Söndag kulturtur 2, Rackstadmuseet o Oppstuhage i Arvika
Arvikas museum, Rackstad är fint. Vi kollade förstås på utställningarna med en del nyupphängt av Fjaestads och så förstås av Zetterquistfamiljen. Höjdare var nog tre bilder av textil av en konstnärinna som jag inte minns namnet på. Två av dem hängde tyvärr i trappen ner till källaren, gick inte att se på nära håll så som man vill med textilbilder.
Oppstuhage är huset där bildhuggaren Christian Ericsson bodde en period, men sedan Fjaestadskonstnärerna. Vi var med på en visning runt.
Detta är ett speciellt sätt att fånga upp vattnet som kommer från takrännan.
Forts. Kultur-tur del fyra SLIPERIET
Det var så mycket att se på Sliperiet så jag får dela på två inlägg. Nedan lite presentation av den pågående utställningen.
Nathalia Edenmonts foton imponerar! Den här hade vi gärna tagit med hem men priset var i överkant. Nathalia växte upp i Ukraina men kom till Stockholm. Hon ville bli designer men det blev allt mer konst. Nu gör hon fotokonst som är hyllad världen över. I lördags var hon på Sliperiet i samband med säsongsöppningen och berättade om sin konst.. Bilden ovan är ett självporträtt. Inför fotograferingen så arrangeras modellen med levande blommor eller andra växter som på andra bilder. Formatet är stort och kvaliteten på bilderna gör att de kan dras upp till jätteformat.
Inga-Lena Klenells glaskonst såg vi på övervåningen. Det fanns både gigantiska trädformationer i glas och mindre verk.
Synd att bilderna inte gör den här utställningen rättvisa. Det är mäktigt att se detta i verkligheten.
Prislistan på glaskonsten.
Terry O´Neill är den där fotografen som blivit berömd för sina ovanliga bilder på kändisar. Här finns ett urval. Jag såg en del tidigare i år, möjligtvis på Fotografiska i Stockholm. De är bra.
Camilla Hällgrens bilder tror jag var på tema könsroller och man måste le lite när man ser de här små figurerna arrangerade på olika sätt. Henne vill jag se mer av.
Efter besöket i Borgvik så drog vi hemöver mot Sillerud och hade fortfarande tur med vädret. Vi åkte förstås gamla E18 mot Nysäter, en riktigt kul väg för mc-åkning tydligen. Tänk att den här smala och krokiga vägen var E18 en gång i tiden när jag flyttade till Årjäng, 1972. Men så slog långtradarna sönder backspeglarna också när de möttes.
På hemvägen gjorde vi ett stopp på Camp Grinsby för att kolla om Anders o Annelie var där. Det var de inte men det blir lite bilder ändå därifrån senare.
Kultur- tur del 4 - SLIPERIET i Borgvik
Söndagens kultur-tur gick till slut till konsthallen Sliperiet i Borgvik. Det blev fjärde stoppet med motorcykel och Toyota.
Sliperiet är en konsthall i Borgvik, mitt i den värmländska landsbygden, i det gamla brukssamhället.
Det drivs av Oscar Magnusson, son till Sven-Erik Magnusson, känd från musikvärlden. Oscar är också musiker och numera kapellmästare i Sven-Ingvars, som fortfarande spelar. Oscar berättade för oss om utställningen och om sina planer för den här sommaren med musikevenemang med mat, om satsningen på gastronomi, om musiken.
Sven-Erik gick runt och kollade på tavlorna, vi pratade lite med honom också. Dagen innan hade det varit öppning av utställningen och en av konstnärerna hade berättat om sin konst, Nathalia Edemont.
Sliperiet har hållit på några år och har nu runt 20.000 besökare varje år. Säsongen öppnade i lördags och håller på till september.
I sommar satsar Oscar på gastronomi. Han har anställt en duktig kock och kommer att bjuda på specialiteter. Synd att vi hade ätit stora räksmörgåsar innan vi kom hit. Men en fika fick det bli. Fredagar i sommar verkar det bli särskilda menyer.
Konstrunda del 2
Det blev en konstrunda i Årjäng del 2 igår. Del 1 var Smolmark och Best Western Långfredagen. Mitt urval av bilder och kommentarer är bara spontant utifrån rätt snabba besök, sånt som direkt fastnade. Men det finns sånt som kanske skulle ha varit med vid längre eftertanke. Det blir alltid mycket på en gång vid konstrunda. Normalt så besöker man en utställning och ger varje föremål mer tid.
Första stopp blev Travmuseet där flera av konstrundans deltagande konstnärer fanns med. Här akvareller och textil av bl.a. Kerstin Wikeberg Skogh.
Pallarna är oerhört charmiga, de fanns med i Smolmark förra året hos Kerstin men görs av en släkting till henne tror jag
Den här är fin. Rakubränt stengods.
Sen blev det en tur till Huset på Strand. Det är så fint i hus och trädgård. Torill hade till synes läcker servering men jag hann inte stanna och ta del av den tyvärr.
De här bilderna gillar jag!
Nästa besök blev hos bildhuggare Leif på Noretjärn. Alltid lika roligt att se och här är några favoriter
Bonden kör självbindaren med paret.
Fyndig grupp där träet är lekfullt använt.
Om jag minns rätt så föreställer den här gruppen Ernst och Artur på Kasenberg i arbete med tröskning. Han som sitter där kanske ska vara pappan men jag är osäker.
Sista besöket blev hos Gerd i Svensbyn. . Där fanns mycket fint att se och alltid lika trevligt att komma in här. Hos Gerd finns inte bara hennes egna alster utan också andra konsthantverkare och konstnärer representerade. Fina textiltavlor av en gästutställare. Två av dem hade jag gärna inhandlat men de var redan sålda.
Detta med konstrunda är en trevlig ny tradition. Synd att tiden inte vill räcka till för fler besök. Om Else-Marie i Tobyn hade jag gärna sett mer av exempelvis, men vet inte säkert om hon var med på konstrundan. Jag har inte hunnit fördjupa mig i förteckningen nu när jag velat ägna påskdagarna åt barn och barnbarn på besök.