Inga Magnusson

Första såten gick vi med Seffrin och han fick inte upp, det var tomt. Vi gick en timma i röjd skog, med ordentliga benlyft för att kliva över allt ris. Det känns kan jag säga!  J och K stod på pass men alltså inget. Fast i nästa släpp fick han upp och det blev jakt. Men om det mer i nästa blogginlägg.

En fasanhöna går kvar runt väggarna här på Lihaget.  Här idag söndag på baksidan av huset i rododendronbusken.

Den slutade ju lyckligt trots att den gick över isen på slutet. Men så här började det i alla fall. Fint ut över sjön med lite is därute och vatten närmast. Solsken och vackert när vi åkte från stugan. Roland hade varit ute med  Jazz hela förmiddagen men inget upptag på hare.

H

För en tid sedan tog Roland bild av henne i flaggstången. Då fick jag kommentarer på FB  om att hökugglorna nog kommer österifrån, att de ibland får dåligt med mat och då kommer många av dem  till Sverige. Hon kan alltså vara ryska, eller finska eller så kanske. Historien förtäljer inte hur de tar sig så långt ifrån sin hemort, om det ens är möjligt. Sen vet vi ju inte om det är en hon, men man vill liksom göra honor av ugglor. ;- )) Men vi vet inga kännetecken för kön. Vi fick i kommentar också veta att det är ovanligt nog en dagaktiv uggla, annars är ugglor mest i farten nattetid.

 

När jag kom med bilen till Lihaget i eftermiddags så satt hon på en vägpinne, en så där som är uppsatt för att visa snöplogen var vägkanten är. Hon gjorde en snabb låg-flygning upp i trädet mellan hundgården och vedhuset och parkerade sig där. Hon var cool och brydde sig inte så mycket om att jag kom närmare för att ta bilder. Hon satt kvar när jag vände mig om och gick också. ;- )). Så vitt vi kan se så är hon ensam, har ingen partner. Kanske någon föder upp hökugglor så hon kan få sällskap.

 

 

Frosten med lite snöfläckar ger grafiska mönster överallt i naturen. Det har varit vackert de senaste dagarna, men nu idag på morgonen är det slut. Nu är det milt och plusgrader.

De är kvar, våra fem fasaner, tre tuppar och två hönor. Hönorna hackade vilt på källarfönstret igår och på stuprören. Vet inte varför de väsnas så. Jag var ensam hemma då och blev förskräckt av allt slammer, trodde först det var inbrott. I fönstren ser de sin spegelbild, kanske är den de attackerar. Den här morska damen tog jag bild på genom fönstret med mobilen ;- )

Det var fint solsken idag så vi gick ut med Seffrin i skogen vid middagstid. Då hade Roland jagat hare på morgonen utan framgång, den gick ut på vägen och där blev det stopp.

Nästan hela förmiddagen har fasanerna ätit under fågelstugan. Medan jag stod och kollade på dem så flaxade en tupp till och flög upp här! Sen promenerade han hela vägen till änden! Då hoppade han ner igen och fortsatte att äta.

 

Jag älskar verkligen skogen och har alltid gjort det. Tillbringade rätt mycket tid i skog när jag var barn också. När vi gick ut i går eftermiddag så hade jag inte kunnat gå i skogen på flera veckor pga en tröttande snuva. Men igår var det fantastiskt fint på eftermiddagens rådjursjakt och vi hann med en hel del innan Seffrin fick opp.  Den mjuka mossan i ett parkliknande gammel-skogsområde är helt ljuvlig. Lysande grön, ser mjuk ut som sammet och doftar gott. 

 

Matning av småfåglar har börjat och just nu har vi en flock talgoxar och blåmesar här som mest. Men även nötskrikor och hackspettar. Och så fasanerna som går och tar det som ramlar ner på marken under.

Två vuxna djur och två grå ungar går i Bäcketjärn ibland. Det är alldeles för lite vatten i tjärnet och vi hoppas att det ska bli regn och mycket snö i vinter så alla våra vattendrag fylls på.

 

Jag hade fullt schå med att fota och filma fasanerna igår så det dröjde en stund innan jag lyfte blicken och fick se det här samtidigt: Get och killing som mumsade på växterna i dikeskanten. Det är viltrika marker vi bor i.

 

Vi ser inte ofta älg, men rätt mycket rådjur. Beror kanske på några milda vintrar och på att vi  har duktiga unga jägare som håller efter räven  som annars tar killingarna. Det är god viltvård.  Nu är killingarna så stora att de är svåra att skilja från geten, men när de är så här nära varandra så är det möjligt. Det där vita partiet i bakänden är varningssignalen. När det är fara å färde så liksom fälls det ut, blir större och tydligare för att varna andra rådjur. Lite videofilm blev det på min facebook, men bara på killingen.

Just nu går de här utanför köksfönstret och mumsar på sånt som trillat ur fågelstugan! Först kom en tupp och fäktade runt sig mot småfåglarna. Sen kom hela fasanflocken, 5 stycken. Det är två hönor och tre tuppar. De rör sig gärna runt husväggarna här och blir allt mindre skygga. Igår radade de upp sig vid källartrappen! Vi matar dem i den öppna voljären och hoppas att de ska klara vintern. De har växt sig ordentligt stora och ser fullvuxna ut. Videosnutt på min facebook.

Det är ko, kalv och två tjurar, i den ordningen från vänster. De kom i sakta mak klivande över den frostiga vallen. En fin syn! Vi får passa på att njuta medan vi kan. Med den vargtäthet vi har i Värmland så är såna här upplevelser snart ett minne blott. Den berömda värmländska älgstammen är på väg att krascha totalt som vargmat och vi ser inga tecken på ordning i den havererade vargpolitiken. Det blir ingen minskning av varg ens om man nu skulle få skjuta de 24 som är aviserade, antalet ökar oavbrutet. Det är inte mångfald att människan skapar ett landskap som enbart har varg, det är enfald.

 

Nu är fasanerna invid husväggen. Vi var lite undrande om de skulle vara kvar eller inte efter att vi var borta en vecka. Men Roland såg fem stycken i går kväll, tre tuppar och två hönor. Och just nu går de runt husväggarna. ;- ) Kul!!

 

 

Precis när vi skull åka till kvällsätingen så kom fasaner ut vid vår brevlåda, gick tvärs över vägen, in på parkeringen framför bilen och bakom höstastrarna på tomten  Först kom tre tuppar och en höna, sen kom en höna till springande, just när vi svängde ut på vägen. Det kanske var fler med som vi inte såg.Men det finns i nuläget minst fem stycken, tre tuppar och två hönor. Tupparna har börjat få rätta färgerna. Från början var ju alla brungrå och lika, men nu ser man skillnad på tuppar och hönor. Det var bara några sekunders tid för mig att ta bilderna så jag hann inte ställa in kameran rätt. Det var rätt mörkt och de rörde sig snabbt så jag hade behövt ha inställning med kortare tid men hann inte så det fick bli med automatik, alltså rätt otydligt. Nästa gång ska jag försöka snabba mig och filma istället.