Gråskalan nere vid sjön ....

... är så vacker och speciell. Utsikten är i stort sett helt befriad från färger och det ger ett märkligt spektra.  Det är is och snö på det mesta, men till vänster är älvens utflöde i sjön och där blir det ett mörkt område med vatten. Jag gick hit med Seffrin igår lördag.
 
Här rinner älven förbi så isen lägger sig inte.

Tjuvaktiga ekorren här igen!

Trodde inte mina ögon igår när jag såg ekorren igen i fågelmaten! Han satt och mumsade talg genom metallspiralen i hållaren. Tänkte att han hade gett upp för pippimaten har hängt kvar den senaste tiden. Nu kan han i alla fall inte dra iväg med talgbollarna, de blir kvar på plats. Men på nåt sätt vann han vår kamp till slut! Bara att gratulera! Erkänner gärna att han är rätt charmig! Och han behöver säkert ett skrovmål då och då han också.

Vit ren i trakten av Umeå

Dotter Malin ser tydligen rätt ofta renar runt Umeå. Här en vit variant som hon såg häromdagen.  Vet inte om det är ovanligt men fin är den i alla fall. Bland samerna betraktas en vit ren som magisk lyckobringare och man vill gärna ha en sån i sin renhjord.
 
Idag är sista dagen för rådjursjakt. Vi släpper honom vid lunchtid, hoppas förstås på upptag och spännande jakt, men det finns aldrig några garantier. Efter jakten firar vi avslutningen med korvgrillning i grillen på Liane. Sedan får lille Seffrin vänta till nästa säsong med att fösa på bockarna. ;- ) .

Oavgjort just nu mellan mig och den tjuvaktiga ekorren!

Jag hängde ut talgbollar vid fågelmatningen, men upptäckte att ekorren stal hela bollarna och drog iväg med dem. Då försökte jag överlista honom genom att sticka ståltråd genom talgbollarna och hänga upp dem så. Det funkade första dagen och småfåglarna kunde äta i lugn och ro. Men igår fick jag se att ekorren hade suttit bredvid talgbollarna, gnagt hål på nätet runt dem och tagit dem  med sig.
 
Så här hade jag ju hängt upp dem först, ekorren kunde alltså sitta ovanför och tugga sönder nätet runt bollarna
 
Nu ska jag i alla fall överlista honom! Jag har hängt talgbollarna i svaga trädgrenar. Då kommer han inte åt dem utan drattar ner på gräsmattan om han försöket. Har jag tänkt mig. Vi får se imorgon om han lyckas lösa det här dilemmat också. ;- ))
 
Jag spejade ut ibland under dagen för att se hur det gick. Men ekorren syntes inte till. Däremot en massa småfåglar och den här lite större varianten, en hackspett.
 

Fasanhönan idag tisdag!

Vi hade inte sett henne på några dagar och tänkte att hon nog var borta. Men idag var hon på plats under fågelmaten och pickade i sig frön. Men vi har inte sett de andra fasanerna på länge, de är nog antingen borta eller på rymmen.
 
Uppdaterat: I kväll fick vi telefonsamtal från Morgan i  Intakan, andra sidan sjön.  Där har man sett en fasantupp och vid Klockerud har det synts flera tuppar och hönor. Vi gissar att våra fasaner helt enkelt har flyttat ut i världen och klarar sig på egen hand. Fast lite knepigt att lämna den enda hönan kvar här ensam.
 
Det är plusgrader och all snö är borta nu. Imorgon väntar oväder med blåst och regnblandad snö, hoppas hon klarar vår vinter.

Järnsjön från Sandaholm idag lördag kl 15.20

Det är svårt att passera Sanda vid såna här tillfällen utan att ta fram kameran!  Med  is närmast, på badstranden och öppet vatten längre ut så blir det fina skiftningar och kontraster.
 
Bilden är  naturlig som den blev på plats.  Färgerna var så här distinkta och linjerna så här skarpa.
 
Mer inlägg senare idag från mina promenader med Seffrin.

Småfåglarna

Mest är det förstås blåmesar och talgoxar i den stora flocken vid fågelmaten utanför fönstret.  Men också entitor (ovan) och nötväcka (nedan som sitter upp och ner) .
 
Vår kära fasanhöna verkar ha besökt fågelstationen också.
 
Och den tjuvaktiga ekorren. Får se om han lyckas stjäla talgen idag, nu har jag förankrat den ordentligt med ståltråd. Gissar att han kommer att försöka i alla fall, jag måste kolla ibland om jag kan få se honom.
 
Den här täta granen är populär bland fåglarna, där får de skydd och vilar mellan måltiderna. Grenarna är delvis utslitna av deras små fötter.
 

Jag ska lura ekorren!

Jag hängde upp sex talgbollar igår och idag var alla borta.  Det var inte småfåglarna som plötsligt fått jättekrafter och släpat dem med sig. Det var ekorren förstås. Så nu  har jag hängt ut nya talgbollar men med specialupphängning.  Gjorde hål först och sen stack jag igenom ståltråd som blev över när jag slängde vissna blommor idag.
 
Hoppas det går bra och småfåglarna får behålla sin mat imorgon. Det borde funka. Återkommer i ärendet.

Måndagens rådjursjakt

Första såten gick vi med Seffrin och han fick inte upp, det var tomt. Vi gick en timma i röjd skog, med ordentliga benlyft för att kliva över allt ris. Det känns kan jag säga!  J och K stod på pass men alltså inget. Fast i nästa släpp fick han upp och det blev jakt. Men om det mer i nästa blogginlägg.
Fejningsmärken i den här granen. Det är ganska högt upp, alltså en älgtjur som har gnott sina horn här för att få bort basthuden på våren så att hornen ska bli utan hud som under horntillväxten ska försörja med näring . Älghornen är alltså vita under basthuden men blir bruna av fejningen.
 
 
 
Det här är från rådjur, råbockar som har gnott hornen mot  stammen och sedan sparkat upp framför och urinerat på. Allt för att med dofter och markeringar avskräcka andra råbockar från att ge sig in i reviret och ta över getterna.  Just här var det tre stycken markeringar bredvid varandra. En bestämd bock kanske!
 
 
 

En fasan kvar!

En fasanhöna går kvar runt väggarna här på Lihaget.  Här idag söndag på baksidan av huset i rododendronbusken.
De senaste dagarna har vi bara sett en fasan, en ensam höna. De andra fyra kan vara utvandrade förstås, men känns ändå lite otroligt att de skulle ha gått iväg och en stannat kvar frivilligt på egen hand.  De kan förstås också ha blivit tagna av någon räv eller en rovfågel. Eller blivit ihjälkörda på vägen när de plockat i sig småsten.

Söndagens rådjursjakt

Den slutade ju lyckligt trots att den gick över isen på slutet. Men så här började det i alla fall. Fint ut över sjön med lite is därute och vatten närmast. Solsken och vackert när vi åkte från stugan. Roland hade varit ute med  Jazz hela förmiddagen men inget upptag på hare.
Vi gick en bit med Seffrin och passerade det här trädet som kan ha inspirerat stämgafflens uppfinnare. ;- )
 
Det dröjde inte många minuter innan Seffrin fick upp, nåt som skulle visa sig vara en rejäl råbock fast utan horn.  Jakten gick runt oss och jag placerade mig på bron för att ha koll om något ville passera. Och det ville det, kom fram till mig och vände två gånger. Snabbt!
 
Där är det fin utsikt åt två håll och jag kunde hålla koll på isarna på båda sidor så det inte gick ut där - trodde jag då, men det gjorde det alltså, fast runt udden så jag såg inte.
 
 
Där finns en omkramad björk.
 
Och ett redskap som jag har funderat på. Vad kan man ha det till tro? Jag har noll koll, trodde jag sett det mesta av hjälpmedel i jordbruk, men den här platsar ingenstans.
 
Den här skylten fnissar jag åt varje gång jag ser den:
"Trespassing violators will be shot. Survivors will be shot again"
Den har säkert fyllt en funktion på riktigt någonstans någon gång, fast just här är det rätt lugnt, faktiskt helt kav lugnt, liksom världens ände på något sätt. På ett trivsamt sätt med vacker natur.
 
Och en tomte mötte vi till och med! ;- ))
 
Seffrin jagade i tre timmar alltså, i terräng och över is. Till slut gick han tillbaka i egna spår, helt klockrent, nästan en kilometer. Det är bra. Han var inte särskilt tagen av dagens övningar heller, han börjar få bra kondition. Och vi är som sagt glada att han inte gick genom isen.

Hökugglan stannar hos oss.!

H
För en tid sedan tog Roland bild av henne i flaggstången. Då fick jag kommentarer på FB  om att hökugglorna nog kommer österifrån, att de ibland får dåligt med mat och då kommer många av dem  till Sverige. Hon kan alltså vara ryska, eller finska eller så kanske. Historien förtäljer inte hur de tar sig så långt ifrån sin hemort, om det ens är möjligt. Sen vet vi ju inte om det är en hon, men man vill liksom göra honor av ugglor. ;- )) Men vi vet inga kännetecken för kön. Vi fick i kommentar också veta att det är ovanligt nog en dagaktiv uggla, annars är ugglor mest i farten nattetid.
 
När jag kom med bilen till Lihaget i eftermiddags så satt hon på en vägpinne, en så där som är uppsatt för att visa snöplogen var vägkanten är. Hon gjorde en snabb låg-flygning upp i trädet mellan hundgården och vedhuset och parkerade sig där. Hon var cool och brydde sig inte så mycket om att jag kom närmare för att ta bilder. Hon satt kvar när jag vände mig om och gick också. ;- )). Så vitt vi kan se så är hon ensam, har ingen partner. Kanske någon föder upp hökugglor så hon kan få sällskap.
 
I övrigt så frodas fågellivet runt Liane. Fasanerna ser / hör  vi var och varannan dag så de verkar ha klarat sig så här långt. Småfåglarna härjar vid sin mat i rätt stor flock fast snön är borta.

Inte så mycket is kvar idag lördag

 
 
 
 
Lite is är kvar
 
 
 Senare i kväll eller i morgon  bilder från dagens harjakt och rådjursjakt och viltobs under dagen.

Naturens egna vackra mönster

Frosten med lite snöfläckar ger grafiska mönster överallt i naturen. Det har varit vackert de senaste dagarna, men nu idag på morgonen är det slut. Nu är det milt och plusgrader.

Fasanrapport från igår fredag

De är kvar, våra fem fasaner, tre tuppar och två hönor. Hönorna hackade vilt på källarfönstret igår och på stuprören. Vet inte varför de väsnas så. Jag var ensam hemma då och blev förskräckt av allt slammer, trodde först det var inbrott. I fönstren ser de sin spegelbild, kanske är den de attackerar. Den här morska damen tog jag bild på genom fönstret med mobilen ;- )
Tupparna  är vackra i solljuset med sina lysande färger. Jag hade glömt den riktiga kameran så det blev ingen bra bild på dem. Men roligt att se dem så vi vet att de fortfarande lever och inte har blivit ihjälkörda. För det och så räven är  risken. De går gärna och plockar i sig småstenar på vägen, antar att det behöver dem för matsmältningen. Och de är inte så snabba iväg när bilarna kommer.

Rådjursjakt idag, fast inget upptag!

Det var fint solsken idag så vi gick ut med Seffrin i skogen vid middagstid. Då hade Roland jagat hare på morgonen utan framgång, den gick ut på vägen och där blev det stopp.
Skog är så fint.
 
Seffrin letade ivrigt men lyckades först på slutet av vår skogstur hitta slag som var rådjur. Tyvärr måste vi koppla honom då för solen går ner vid tretiden redan och vi ville inte riskera att han var i full jakt vid mörkrets inbrott.
 
 
Nu börjar det finnas vatten i bäckarna igen. Det har regnat ett tag.
 
Snygg knyvning av sten!
 
Tydlig viltstig
 
Det är väldigt halkigt på mossan, man får gå försiktigt!
 
 
Ikväll ska vi ha gäster på lite mat så det blev till att fortsätta i köket medan solen gick ner vid 3-tiden Så här var solnedgången ikväll. Inte riktigt lika färgsprakande som igår men fin ändå. Det är olika varje kväll och dessutom olika varje minut under kvällen. Ett skådespel!
 
 

Våra fasaner börjar bli vidlyftiga!

Nästan hela förmiddagen har fasanerna ätit under fågelstugan. Medan jag stod och kollade på dem så flaxade en tupp till och flög upp här! Sen promenerade han hela vägen till änden! Då hoppade han ner igen och fortsatte att äta.
 
Där oppe sitter han.. Det gula och röda är bara speglingar från köksfönstret. Jag var ju inne när jag tog bilden.
De fem fasanerna, tre tuppar och två hönor har alltså  ätit nerfallna fågelfrön i flera timmar idag. Ibland gjorde de en tur till vägen och plockade  i sig småsten. Jag är jätterädd att de ska bli överkörda, bilar stannar ibland för att låta dem passera. Gissar att fasaner har höns- matsmältning och behöver ha grus för att det ska fungera. Hoppas alla som kör förbi tar det försiktigt och räknar med fasanerna.

Naturens egna formationer !!!

Jag älskar verkligen skogen och har alltid gjort det. Tillbringade rätt mycket tid i skog när jag var barn också. När vi gick ut i går eftermiddag så hade jag inte kunnat gå i skogen på flera veckor pga en tröttande snuva. Men igår var det fantastiskt fint på eftermiddagens rådjursjakt och vi hann med en hel del innan Seffrin fick opp.  Den mjuka mossan i ett parkliknande gammel-skogsområde är helt ljuvlig. Lysande grön, ser mjuk ut som sammet och doftar gott. 
 
Jag var inte säker på vem som gjort så här, men Roland visste. Det är någon hackspett, typ större som letat käk.
 
Gamla murkna träd får ofta spännande former.
 
Märkliga svampar trivs på dem. Fast jag kan inga namn.
 
Framgår inte på bilden tyvärr men en del grön mossa är verkligen nästan självlysande grön.
 
Vaatten i bäckarna är det igen, åtminstone lite. Mycket har varit helt torrt under den här sommaren och hösten, men nu har den senaste tidens regnande gett resultat och det porlar igen.
 
Ett par vanliga kantareller hittade vi också, de fick bli en del av kvällsmaten.
 
På vår skogstur såg vi inte bara naturens egna formationer utan även människors skapelser. Bilder av dem kommer imorgon. Det var tacksamt fotoväder, ingen sol men ett klart ljus mitt på dagen.

Fågelmatningen är igång

Matning av småfåglar har börjat och just nu har vi en flock talgoxar och blåmesar här som mest. Men även nötskrikor och hackspettar. Och så fasanerna som går och tar det som ramlar ner på marken under.

Fyra sångsvanar i tjärnet

Två vuxna djur och två grå ungar går i Bäcketjärn ibland. Det är alldeles för lite vatten i tjärnet och vi hoppas att det ska bli regn och mycket snö i vinter så alla våra vattendrag fylls på.

Tidigare inlägg Nyare inlägg