Vassröj vid sommarhuset idag söndag
Vi startade med en fika vid solväggen på bastun. Det var riktigt varmt och skönt, solen gassade från helt klarblå himmel. Det behövdes lite värme eftersom vi hade haft - 19 på morgonen.
Utsikten över sommarhuset och sjön Östra Silen med is och snö.
Det gick bra att vassröja med grästrimmern, behövde inte ta röjsågen. Det mesta av badstranden är redan vassfri men vi ville ta ett område till och få utsikt över sjön.
Här är allt klart, det tog ett par timmar. Jag fick dra ihop vassen i strängar med en högaffel
Sen tände vi på och det brann bra!
Det dök upp en pimplare. Det var Kjell. Han borrade sig ner till vatten, så där 40 cm is är det. Det blev ett napp men ingen fisk.
Så här ser sommarhuset ut nerifrån sjön. Vi trivs här och fick en fin eftermiddag, avslutade med korvgrillning så som igår.
Natt till söndag är det kallt!
Så här visar termometern nu vid midnatt! Det smäller i glasrutorna på altanen, med spänningar i glaset. Men kanske sista natten med så stark kyla. I slutet på nästa vecka kan våren komma. Jag gillar ju när årstiderna är distinkta. Vinter ska liksom vara ordentlig vinter och det har vi haft i år! Sen hoppas vi på en fin vår förstås med mycket sol och värme så att alla växter och djur kan hämta kraft. Jag har inte sett några vårfåglar än, hoppas de fått meddelande om kylan så att de väntar med sin ankomst. Ser på minnen i Facebook att för ett år sedan hade vi både starar och tofsvipor.
Uppdaterat!
Söndag morgon blev det ännu kallare! Men snart kommer solen och värmer både kropp och själ.
"Tårtgeneralen" liknar ingen annan film!
Den är helt enkelt suverän blandning mellan dokumentär och spelfilm. Filmen handlar egentligen om Filip Hammars uppväxt i Köping, men det är klart att han har vässat situationer och rollfigurer för att göra det till en bra spelfilm. Det är kärlek till små orter på landet och man bara älskar det i all sin ärlighet. Om man inte vetat att det fanns verklighetsbakgrund till både människor och händelser så hade man avfärdat filmen med att den är alldeles för fantasifull, men det här är verklighet och den överträffar dikten. Det blir en blandning med tårar och skratt, men hela tiden djupt känt engagemang.
Man blir berörd, för det handlar om att vara utsatt på olika sätt men att inte ge upp utan till slut kämpa sig fram till revansch. Filmens tema är människans rätt att vara udda / annorlunda utan skyldighet att inrätta sig i omgivningens norm. På det temat löper flera livsöden som röda trådar genom handlingen men allra tydligast en ovanlig sådan; barnet Filip Hammars förhållande till en udda pappa. Vi pratade om de olika rollfigurerna hela hemvägen och den tar en timme, det är bevis på att filmen var bra. Den går några dagar till i Karlstad, passa på att se den! (Och sonen klarade värmlandsdialekten bra, dessutom som Hagforsing den här gången! ;- ))
På ett annat plan handlar filmen "Tårtgeneralen" också om den lilla ortens revansch över storstadens föraktfulla attityd. Köping utsågs verkligen av Jan Guillou i ett tv-program till Sveriges tråkigaste stad. Det gjorde Köpingborna ledsna och skamsna men några gav inte upp utan kämpade på för att visa något annat. De ville ha upprättelse. Jag tänker osökt på andra okänsliga fördömanden av små orter. Årjäng dömdes ut för något halvsekel sedan i en statlig utredning som jag tror hette "Oscarssonska utredningen". I kölvattnet på den blev det en tv-serie som jag tror hette "Det lilla samhället". I utredningen förutsågs Årjäng avfolkas och i stort sett försvinna från kartan. Idag är Årjäng en välmående kommun som blomstrar med bl.a. sin skog, sin gränshandel och många välskötta småföretag. Grums är ett annat exempel på en liten stad som tv beskrev som urtråkig och utan framtid. Nu åkte vi förbi Grums. Här jobbar bortåt 1000 personer med att bygga världens modernaste o största kartongfabrik. Arbetarbarackerna i flera våningar ser ut som en egen liten stad på industriområdet. Bygget är gigantiskt, syns efter E18 och Grums har fått sin revansch. Grums kommer inte att försvinna, det kommer tveklöst att ha en bra framtid med en sån stor industri.
Så här kan man fixa biljetterna till bio numera. Man går in på nätet, bokar önskade platser i salongen, betalar dem likaledes på nätet och visar upp dem i sin telefon vid inträdet. Fast man kan betala som vanligt i kassan också om man vill. Där vi köpte godis och popcorn så förvarnade man om att man inte kommer att ta kontanter i fortsättningen. Kontanter tog man heller inte vid restaurangen på Bergvik. De är verkligen på väg bort, det märks vid såna här utflykter i vida världen, långt från Liane.
I "Tårtgeneralen" finns son Markus röst med ...
... som nervös värmlänning som ringer upp Hasse Tellemar i början på filmen. Nu har vi fått biljetter och ska se den i Karlstad, kunde inte gå när den var i Årjäng. Vi återkommer med synpunkter sen, måste ju kolla om sonen fixade värmländskan! ;- ))
Skidåkning och nostalgiska associationsbanor.
Fortsatt kalla Sibirienvindar på Liane! De kommer från nordost. Igår torsdag blåste det en del men inte så mycket
Det blev i alla fall skidåkning, ett par varv runt. Jag mötte en annan skidåkare, Signebylärare Cecilia. Spåret som jag åker här på Liane fortsätter bortanför Signebyn också, men där är det backar så jag håller mig här på Smörhôlera. Eleverna i Signebyns friskola hade varit ute på skidåkning igår.
Bobergskuel passerar jag varje gång. Här brukade Nils plocka blommor till sin fru Anna. Kullen är uppkallad efter någon Bobergsk släkting, men troligtvis inte efter Oskar Boberg som bodde på Liane, morbror till Rolands pappa, Rolands lekkamrat när han var liten. Utan någon generation tidigare, Karl Boberg som bodde på Prästgården som syns där borta.
Det är roligt med skidåkning på flera sätt. Förutom den rent fysiska utmaningen så får man tänka färdigt i långa associationsbanor utan att bli avbruten. Och det kan leda lite vart som helst. Det gjorde det igår.
Jag kom på att jag slappnar av i axlar och armar mellan stavtagen och mindes plötsligt att min pappa lärde mig det. Han sa att jag skulle få mer kraft och kunna åka längre om jag gjorde det. Han var född 1913 och växte på nåt sätt upp i en tid när folk åkte skidor. Det gjorde min mamma också när jag var barn. Roland säger att pappa kan ha lärt sig om skidåkning i lumpen. Det måste man kunna vid infanteriet. Sen lärde han min bror och mig det han kunde. Och det var kanske inte fel för min bror vann KM i skidor när han var nio år och det gjorde jag också när jag var nio. Sen gav vi snabbt upp karriären men kavade runt ändå förstås ibland ;- ))
Jag beundrade min brors fina pris, en tennpokal med inskription och tog för givet att jag också skulle få en sån efter min vinst. Minns som igår när priset skulle delas ut. Vi satt på golvet i gympasalen och jag kallades fram till magister Lindgren för att ta emot det. Men det var en kalldusch. Jag fick ingen tennpokal utan en liten glasvas. Jag tror att magister Lindgren såg min besvikelse för han sade tröstande att man tyckt att en vas passade bättre för flickor, pojkar fick tennpokaler. Usch va trist, jag ville inte vara flicka längre.
Men magister Lindgren var snäll och trevlig. Han var kantor också och bodde på övervåningen i byskolan. Han hade en fin stor lägenhet, stort vardagsrum med parkettgolv. Minns det för det var nog det första parkettgolv jag såg. Vi fick komma upp hela klassen en gång varje läsår och dricka saft. Det fanns en liten enkel lägenhet bredvid för småskollärarinnan, men den var alltså rätt torftig. Hon förväntades inte vara gift förstås, men det fick gärna folkskolläraren vara. Min småskollärarinna var gift och hade två döttrar, men hennes man var fiskare i Harstena och bodde alltså på Ostkusten. Folkskolläraren bodde med sina barn i den fina lägenheten, men hans fru bodde i Norrland någonstans pga problem med luftrören och klimatet.
Magistern hade snälla dotter B. Hon var en räddande ängel den där gången i söndagsskolan. Jag var där för första gången och visste inte att man förväntades ha med en 25-öring som en slags kollekt. Den skulle stoppas i en liten figur som bockade och tackade varje gång. Jag ska inte orda mer om pojkens hudfärg och utseende men vi trodde att pengarna oavkortat gick till de fattiga stackars barnen i Afrika. B. lånde mig i alla fall 25 öre, den bockande pojken fick sin kollekt och B fick tillbaka slanten nästkommande söndag.
N-ordet använde vi då förstås på 50 -talet och världsdelarna fick vi lära om utifrån något slags missionärsperspektiv. Saker och ting har ändrat sig. Kina är numera världens ekonomiska stormakt fast det har vi liksom inte fattat här än och fokuserar på västvärldens småkäbbel mellan EU och Trump. Kina investerar överallt, mycket i Afrikanska stater som är på väg i ekonomiskt uppsving. Och vi har inte fattat det heller tror jag utan tror fortfarande på den bockande pojkens tysta budskap. Vet inte om Sverige har något förhållande till Kina, i så fall hoppas jag att det är gott. Undrar om Soros, och hans globalister med Bilderberggruppen i spetsen har något med Kina att göra? Det skulle vara intressant att veta. Är de med eller mot? Jag får goola på det innan eventuella uppgifter plockas bort av vår statligt understödda sanningskommission.
Vi Sverige håller på med andra småtterier som att inbilla oss att hela världen är intresserad av vårt val. Ha ha...klart att dom inte är. Men genom att måla upp den hotbilden kan man nu ändra i grundlagar och neka vanligt folk tillträde till dokument som borde vara tillgängliga för alla. Nu ska endast vissa utvalda få se vilka som är grova brottslingar och på vilka grunder de dömts exempelvis. Den senaste tidens händelser har visat på att det är uppgifter som borde vara möjliga för alla att se, inte bara för vissa. Om man ser till de grundläggande värderingarna när man skapade grundlagarna så borde de gälla lika för alla. Det är otäckt att man ens kommit på tanken att det inte ska fortsätta vara så.
Alltså skidåkning är roligt inte bara för den fysiska utmaningen utan också för möjligheten till nostalgiska associationer.
Hur fint kan det bli med sol och gnistrande snö?
Gick först ut med Seffrin, som var väldigt nöjd.
Efter ett par dygn med plusgrader så är det is överallt, bra att ha dubbar under skorna.
Sen blev det skidor, bästa skidföret den här säsongen! Jag har ju inga backar att åka i men måste bromsa till och med i små lutningar. Solen värmde verkligen, jag fick öppna jackan och ta av handskarna. Hade gått med mycket mindre kläder. Det fick bli två varv idag och lite mitt emellan.
Det var ju hård skare och någon har skate-åkt ovanpå skaren utan spår.
Ett rådjur har gått ovanpå skaren, trippat så fint syns på spåret, men ett har gått igenom ordentligt och letat mat.
Skönheten hos bedagade tulpaner!
Ibland blir halvvissna blommar så fina. Lite knepigt att tycka det kanske men jag har dem gärna kvar tills de faller ner helt vissna.
Idag onsdag morgon så är det - 9 grader. Gårdagens blöta har alltså bytt till rejält kallt. Snön har fått tjock skare, den bär hundarna. Stackars rådjur, de trampar igenom i snön nu, var framme och åt idag på morgonen men kan antagligen inte gå några längre sträckor.
Asch, vi har inte så mycket snö!
Det blir en del där Roland har plogat opp av och till i flerar veckor nu. Men annars kanske det är runt halv meter drygt. Det kommer i alla fall att dröja innan allt är borta och det kommer att bli mycket vatten av det hela. Idag var det lite regn och mildgrader men det ska bli kallt igen och minus en längre period. Tänker på dem i Skyttmon i Jämtland som har någon dryg meter snö nu och mer kommer det. Nästan panikläge. Undrar hur mycket snö vi klarar av att ha innan landområden måste evakueras?
Så här är det på vår altan
Och så här bakom postlådorna.
Åke i Hôltemyra ...
... satt i kassan på Svanskogs Folkets Hus när det var dans här förr. Jag var här någon gång, Roland minns och berättade. Åke var snäll och slagfärdig och pratsam. Han jobbade på bruket annars bl.a. tillsammans med Anders i Svensbyn som också minns honom. Åkes son blev så småningom idrottslärare i Årjäng. Det är inte så långt mellan orterna. Vi var i alla fall på Filippamässa här idag. Det är kvinnliga försäljare. Det var många som sålde och många besökare. Det säljs hantverk av olika slag.
En del är helt ovantade saker, bl.a. de här skålarna gjorda av gamla skivor. De var riktigt kul. Fast jag förmodar att några skiv- entusiaster skulle gråta om de såg detta.
Kul skyltar
Jag gjorde en del fynd: Marja i Myroms fina kokort köpte jag av god facebook-vän Ingrid Fredriksson. Hon sålde också sina böcker fast jag har nog redan köpt de flesta av dem Hon skriver om intressanta ämnen och dessutom barnböcker. Närpoducerad honung blev det också, liksom snygga fjäderpåskägg och smarriga glutenfria kakor. Vi tog en fika också före hemfärd
Påskäggen med fjäder i blev fina i solljus!
Vem vågar gå på japansk toa???
Bland minnesbilder på facebook så kom den här bilden plötsligt upp i flödet. Den är från son Mattias besök i Japan hos hans frus släktingar för några år sedan. Mattias bor i Seattle och är alltså sedan rätt många år gift med en japansk trevlig tjej som heter Risako. Hon har föräldrar och systerfamilj i Seattle men de besöker ibland släkten i Japan. I Japan står renlighet högt i kurs och man är mån om att ha bra toaletter. I varuhus finns hela våningar med enbart avancerade toaletter. Det mest är där, liksom här, datorstyrt, och det som kan möta en nödig gäst i ett hem är alltså den här displayen. Jag känner mig lite tveksam om vilket alternativ jag skulle välja.. ;- )). Är det vattenspol och tork??? Och vad kan hända?? Och vad är den svarta rutan med bara japansk text utan symboler??
Jag tror att jag håller mig till svenska toaletter med bara en knapp att trycka på och noll förklaringar. Det kan inte hända så mycket. Och den egna rumpan är liksom inte inblandad i den processen. ;- ))
Långpromenad med Seffrin igår torsdag
Efter skidåkningen så gick jag en sväng med min tax Seffrin. Det är trevligt när vädret är som igår, nästan ingen vind, någon minusgrad och lugnt. När det är vindstilla så går vi gärna där vi får mest ljus, när det är blåsigt så går vi i skogen och slipper vinden.
Mellan träden i Prästeparken så ser man solstrålar och de lyser precis över drängstugan. Tänker ibland när jag går förbi vilket liv drängarna hade, de som fick framleva sina liv i den lilla drängstugan. Antar att de i stort sett hade mat och torftigt husrum som lön för sitt slit under långa arbetsdagar. Någon familj gick inte att försörja på den inkomsten. Många levde ensamma under sina liv. Samma gällde förstås pigorna. De fick ofta bo i herrskapets hus, här då prästens. Deras rum låg gärna vid köket och kunde ha en egen ingång så de inte skulle blanda sig med finare folk. Och så får man hoppas att uppmärksamheten från husets herre var enbart "platonisk" som en präst för länge sedan lär ha uttryckt sig här för att förklara sitt intresse för en viss piga. Allt var inte bättrre förr.
Lurade snön idag....
Jag hann ut en sväng innan snön kom. Ville bara tipsa lite om någon mer har såna här bindningar. Jag orkar med handkraft inte böja dem bakåt i rätt läge för att få fast metallhanken på pjäxan. Men med hjälp av en kort skruvmejsel så går det bra.
Fast det klabbade lite. När jag var barn i Närke så sa vi att snön klabbade när den fastnade under skidorna. Idag var det strax under noll så det klabbade lite. Det gick inte att stå kvar för länge på ett ställe med skidorna för då blev det så här på undersidan. Annars gick det bra. Men nu snöar det för fullt.
Roland fixade påskbrasan igår onsdag....
... med riset som blev över efter trädfällningen på tomten. Det var otroligt mycket grenar i den stora granen som fått växa fritt i alla år och skördat med av lite gödning från trädgården. Det kan bli en helt gigantisk påskeld. Här i västra Värmland är traditionen ju att man eldar på påsk. Där jag växte upp en bit längre in i landet, så var det nog enbart till Valborg som det eldades.
Hej då skidorna!
Idag onsdag var nog sista dagen för skidåkning. Imorgon ska det snöa mycket så spåren lär försvinna. Och sen ska det tydligen bli en vecka med mildväder och en del regn. Gissningsvis kommer våren sen. Fast jag får vara tacksam att vi har fått ha en så lång tid med fina skidspår, två veckor.
Det blev inte solsken idag men lite solljus genom molnen
Nu förstår jag varför rävarnas parningstid kallas löptid. För visst löper de omkring. Idag var nya rävspår överallt, i skidspåren, bredvis skidspåren och tvärs över åkrarna. Och det var såna här små markeringar.
Längst bort hade älgarna sparkat upp ett område för att komma åt gräs. Rådjuren äter nog det de blir matade med nu hos många snälla människor. De kommer inte igenom snön så bra.
Jag delade upp skidor och tax på olika tid. Det blev skidåkning utan Seffrin och långpromenad med Seffrin sen, ett par timmars knatande på olika vis. Det var tur att Seffrin inte var med i skidspåret, för jag såg ett antal spår efter sork och Seffrin vill ju gärna jaga lite på dem. Vet inte om sork också har parningstid och löper omkring, har inte sett så mycket spår förut.
Roland tog bort träd på tomten igår!
Bild före trädfällningen
Bild efter trädfällningen.
Han tog bort en jättestor gran, mitt i bilden, en stor björk och ett par tallar. Vi gillar ju egentligen de stora träden men de står väster om huset där vinden tar i som mest. Det finns ju risk att de till slut faller över huset. Och de tar bort mycket ljus. Tallarna hade vi gärna sparat för de var fina men riskabelt att ha kvar enstaka träd som tidigare haft stöd av andra träd i en grupp. Det finns ju ändå några träd kvar, det blir inte alldeles tomt. Lite synd om fåglarna är det. Den stora yviga granen stod bakom vår fågelmatning och fåglarna hade den som gömställe. Grenarna nedtill var helt blankslitna av deras små fötter. Skönt att det här projektet är klart. Vi har pratat om det och gruvat oss i flera år.
Fynd på Myrorna i Karlstad idag!
Vid varje Karlstadsresa så brukar det bli en runda på Second Hand. Och idag gjorde jag fynd. Ungsfasta formar med glaslock har jag letat efter länge. Mest har jag letat i vanliga butiker. Jag kollade i Stockholm när jag var där senast och jag har frågat runt i alla husgerådsbutiker i Karlstad och på köpcentret i Töcksfors. Men ingen har kunnat visa upp någon enda ugnsform med glaslock. Det finns en fördel med glaslock, att man ser hur maten mår medan den tillagas. Jag köpte två på Myrorna idag och fick dem för under 100 kr! Mycket prisvärt eftersom de var fina, inga nagg och hack och ordentligt rengjorda. Det fanns fler kvar om någon mer behöver såna.
Jag har ju gått på Second Hand i många år. Kundkretsen har ändrat sig. Förr var det utpräglat fattiga människor och missbrukare som köpte kläder, de var inte alltid så prydliga och väldoftande. Det var inte heller så många. Nu är det välklädda, välmående och många som handlar begagnat. Det finns ofta jättefina grejer som alternativ till nytt.
Och Roland har kapat träd på nära håll idag, men mer om det imorgon-
Frös bedagade rosor gjorde jag!
Jag fick flera tips på facebook om att frysa blommor. Jag testade två varianter. En ros frös jag in i mjölkkartong nedan. Tänkte att det skulle bli fint med en ros infryst i ett isblock. Men det gick inte, rosen ville inte sjunka ner helt enkelt, det var för mycket luft kvar i den. Den flöt opp till ytan hela tiden.
Men vasen med resten av rosorna ställde jag helt enkelt ner i frysboxen. De frös ju snabbt och blev riktigt fina. Ute kommer de alltså att stå tills det blir plusgrader och det lär dröja någon vecka. Man skulle kunna ha vatten kvar i botten och arrangera lite i olika vaser och hinkar. Men jag bara ställde ner den för att testa. Skulle säkert bli fint med helt fräscha blommor också. Tackar för tipset!
Kom på att jag har en form att frysa isljuslyktor i också, den får jag ta fram.
Bedagade blommor - inte helt fel!
Det finns något vackert över blommor som börjar vissna lite. Jag sparar gärna både rosor och tulpaner som är på utgång. De här är en dryg vecka gamla, har alltså stått länge för att vara rosor.
Idag är det en helt ledig och oplanerad söndag. Men det ska väl gå att fylla den med något så småningom. Det är ändå trevligt och exklusivt att ha såna dagar framför sig.
Uppdaterat: Gubben hamnade vid Vasaloppet! Jag grabbar tag i en god bok istället.
Ett par timmar i skogen ...
... tog vi idag Seffrin och jag, istället för den vanliga skidåkningen. Jag var lite trött på blåsten i skidspåret, om man väljer skogen så är det garanterat helt vindstilla.
Och Seffrin kunde behöva en ny doft-cocktail att undersöka.
Någon har varit snäll och plogat vägen genom skogen från oss till Hol. Gissar att det är Östen! Tack! Den är uppskattad av både folk och fä, av mig och Seffrin förstås, men fler tvåbenta har promenerat här och även hästar.
Vi kom också förbi idylliska Döverud. Det hette Libråten på 1800-talskartorna. Vet inte när det bytte namn.
På Liane har det varit den årliga rävjakten idag. Så där mellan 25 - 30 deltagare. Det var mest jägare från bygden men också några utsocknes; Robban i Håltebyn (?), Kristoffer i Smolmark (?), Alexander Wahlström Leverhögen, Arrendator -Olle från Långserud med ett par vänner, några från Säffle. Här är avslut på Liane med korvgrillning i grill-huset. Trevliga jakttillfällen med hundar och utan hundar, en räv fälldes.
Hopp om vår!
Nu när det är så kallt och blåser bister nordan så letar man liksom med automatik efter vårtecken. Man vill så gärna få en vink om att det ska bli vår i år igen.