Hopp om vår!
Nu när det är så kallt och blåser bister nordan så letar man liksom med automatik efter vårtecken. Man vill så gärna få en vink om att det ska bli vår i år igen.
Vilket blåsväder vi har haft idag!
Det blåste 10 sekundmeter enligt smhi. Men det stämmer inte förstås. Det är en uppgift på medelvind. I verkligheten så var det stundtals 0 sekundmeter och sen i nästa stund säkert minst 15 - 20 sekundmeter. Inget trevligt alls att vara ute i. Jag skulle egentligen ha åkt till Åmål i ett ärende idag men jag ställde in det.
Men framåt kväll lugnade vinden ner sig lite så jag tog en tur runt i skidspåret. Spåren hade tyvärr yrt igen en del så det var delvis att göra nya spår. Men jag kämpade någon timme och jag såg att ett par barn åkte på andra sidan, så nu finns det spår igen. Det går att åka skidor fram till kvart över sex på kvällen, i alla fall om månen är uppe. ;- )) Men blåsten bet i kinderna och jag kom att tänka på modrens ivriga gnuggande med Nivea på vintern när jag var barn och gick till skolan. Samma procedur när jag kom hem på eftermiddagen. Niveasalvan i den platta blå burken var fet och dryg, men jag ska inte raljera med vilken politiker som döptes efter salvan.;- )) .
Timmerbilen hämtade virke i alla fall och brydde sig inte om vinden.
Oj, vilket färgspel på himlen idag!
Det blev en fin fond till dagens skidåkning på sen eftermiddag, plötsligt lyste himlen upp och flammade i färg. Det är fortfarande roligt att kava runt i skidspåren på Liane även om det ven en kall nordanvind. Idag mötte jag en glad PG och två barn. Mitt på dagen valde jag att fixa med älgkött. Jag skar kött i bitar, lök, lite rådjurskött och lite fläsk och malde ner. Det blev väl 4 kilo eller så. Egentligen för lite. Det är så pass krångligt och mycket disk när man mal kött så jag borde göra mer på en gång. Ska komma ihåg det nästa gång. Passade på att göra biffar av älgfärs så vi har 5 - 6 middagar i frysen.
Bistert blev det!
Vaknar mitt i natten av smällar på altanen utanför fönstret. Kylan ger spänningar i trävirket ¨på något sätt. Just nu är det 19.3 grader både ute och inne. Glad att minustecknet hör hemma på utetempen och inte på innetempen. Utetempen är långsamt på väg nedåt så det lär bli kallare ändå innan solen går upp om några timmar.
Åkte Liane-spåren bort till Signebyn idag.
Bilden tagen på hemvägen. Till höger ligger Signebyns friskola. Jag jobbade där i 10 år när det var kommunal skola, tills mina egna barn skulle gå där. Då slutade jag, man ska helst inte vara lärare för sina egna barn. Det är en svår balansgång. Jag insåg att jag inte klarade den särskilt bra när en praktikant talade om för mig att jag särbehandlade mina egna barn negativt. Man får inse sina begränsningar.
Jag passerade precis förbi skolans idrottsplan. Där har spelats mycket fotboll och annat genom åren. Undrar om det är så att de människor som är idrottare och idrottsengagerade är mer benägna att mobba än andra? Jag menar att de har en stark drivkraft att ge sig på och besegra den som är svagare? För mobbning handlar mycket om maktlystnad, det har Raundalen / Olweus visat på i sin forskning. Det är bara spekulationer och funderingar apropå. Vore roligt att se några studier i ämnet.
Där ramlade jag igår. Vid Bobergskuel. Trodde aldrig jag skulle ta mig opp igen, ont gjorde det överallt. Inte så lätt med en tax som stretade i kopplet och inte alls förstod varför det roliga tog stopp. Men till slut stod jag på skidorna igen och kunde fortsätta. Dagens tur blev väl sammanlagt ett par timmar. Och nu vet jag att på undersidan överarmarna så finns muskler. Efter ett par dagar med skidåkning så skriker de och gör ont. Hade ingen aning om deras existens innan. ;- ))
Mina skidor är alltså sedan ungefär 1987, så där 30 år gamla. De är inte vallningsfria men ovallade med bra glid åt alla håll, så det är kämpigt i minsta motlut, måste hänga på armarna. Och det går ruggigt fort i nerförsbackar. Jag åker alltså helst helt platta spår.
Så här gjorde man reklam för skidor på den tiden. Har ingen aning om vad det betyder. Men nåt med att molekylerna på just de här skidorna ger hög fart. ;- )) Jag borde kanske ha lite fästvalla mitt under. Någon / några hade åkt Lianespåren idag före mig, syns för det kom lite nysnö inatt. Roligt att de blir utnyttjade.
. Seffrin med på dagens skidtur!
Jag testade om det gick att ta med Seffrin när jag åkte skidor. Ville ju inte att ha skulle förstöra spåren. Men det funkade perfekt. Han gick i traktorspåren bredvid, vilket var lättast för honom. Aboslut en uppskattad tur blev det. Han kunde springa en del och massor av djurspår var det att nosa i, mycket räv och hare och en del annat som jag inte vet.
Jag har ett midjebälte som är gjort för drag, det fjädrar. Så fäster jag Seffrins expanderande koppel i det och det är kanonbra. Vilken dag vi fick! Och bara en vurpa gjorde jag när Seffrin drog lite för häftigt i ett rävspår.
Det var fler än jag som åkte skidor på Liane idag. Jag mötte nöjd granne Monica som uppskattade spårläggningen mycket, hon hade åkt ända bort till Eriks i Signebyn. Tidigare idag var nog May ute en tur. Enligt väderprognosen så kan vi få behålla spåret minst en vecka, det kan bli många turer.
I kväll ska vi träffa goda vänner som vi inte haft chans att se på ett tag, det ska bli trevligt.
Igår blev det riktiga skidspår på Liane!
Det går lagda skidspår väster om oss där jag gjorde egna förra gången. Det går också runt Smörhôla nedanför Liane och till Signebyn, ungefär till Eriks. Jag kavade runt i spåret någon timme igår och det var himla skönt att slippa göra eget spår. Vem som helst är förstås välkommen att använda spåret! Det ser ut att kunna ligga kvar några dagar om man ser på väderprognosen. Karl- Erik Gustafsson har gjort jättefina spår på golfbanan i Svensbyn, de rekommenderas. Fast vi som vill slippa backar kan hålla oss på Liane. ;- )) Man kan starta var som helst efter Lianevägen, eller före skolan i Signebyn tror jag.
Fina grejer kollade jag på igår i Karlstad
Fast jag köpte inget, bara kollade. Absolut läckra tallrikar med blommorna. Skulle vara snygga att duka med. Men jag vet inte om de är optimala att äta på. Det blir så rörigt att man inte ser maten och tänk om maten inte matchar färgerna på tallriken. Nej, jag har tallrikar i överflöd, det blir inga mer.
Glasen är fina! De liknar lite de vi har, köpta på Ikea för 6 kr /st. Ikea har ju tyvärr slutat sälja sina. Jag fick tag på fem stycken på Östpendeln second hand i Karlstad för nåt år sedan så jag har en uppsättning nu, men jag måste inse att glas håller inte i evighet. De behöver ersättas och detta kunde vara något, men alldeles för dyra, 238 kr för två stycken.
Heldag i Karlstad blev det idag torsdag
Roland hade först en tid för koll på sjukhuset. Där finns absolut inga parkeringsplatser, vi åkte runt varv på varv och försökte, men fick ingen. Så jag dumpade honom vid entrén och drog iväg. Det var varslat för en halvtimme men han blev utsläppt efter 10 minuter, helt godkänd, så jag fick hämta honom, hann inte kolla färdigt på Myrorna. Sen tog vi lunch på favvomatstället, Värmlands museum. Därefter släppte jag av Roland vid Länsstyrelsen dit han skulle på nåt möte.
Mötet skulle vara tre timmar så jag laddade för en avspänd eftermiddag med shopping på köpcenter Bergvik.
Jag tyckte att tre timmar var jättelänge, lajade runt lite och kollade i de olika butikerna. Köpte en del matvaror som är svåra att få tag på. Här finns mycket ekologiskt och närproducerat. Och Roland hade beställt två spekekorvar. Men jag saknar talang för shopping så det blev inte så effektivt.
Det är i alla fall ansträngande att gå fram och tillbaka på stort köpcentrum (undrar hur långt det är?) så jag tog en kopp kaffe på Espresso House. Där finns massor av smarrigt slisk. Jag fick en glutenfri karmellkaka som var urläcker och en trippel espresso, alltså lite mer än dubbel.
Sen hade klockan plötsligt rusat iväg. Jag pallrade mig till Ikea som ligger nära och skenade runt där i ilfart för att köpa glasburkar med lock till infrysning. Tre stycken fick jag tag på och sen var dagen slut och Roland skulle hämtas. På hemvägen lyssnade vi på talbok som Roland laddar hem via telefonen. Vi är inne på andra delen av biografin om Churchill. Den är jättespännande. Intressant med personer som verkligen funnits och händelser som har timat. Winston var verkligen ett orginal! Vi kom hem och sen åkte Roland på kretsårsmöte. Och så var den här dagen slut.
Amaryllis är bäst!
Amaryllis är bara bästa blomman! Jag köpte ett par till jul. De blommade fint under jul- och nyårshelgen. Sen ställde jag bara undan dem. Tänkte att de var slutblommade. Men så började det komma nya knoppar. Och båda blommar så fint igen! Tacksamma blommor och absolut prisvärda.
Snabbvisit i Stockholm förra veckan!
Centrum i huvudstaden ser ut så här! Inte så himla fint. Sergels torg ska bli något nytt och tydligen en hel del annat också. Slussen förstås också, men så långt var jag inte. Jag gick från Birkastan ner till centrum för att få lite motion och för att handla på Åhléns, bl.a. gick jag på Drottninggatan. Det är en ny känsla efter terrordådet, hade ingen tanke innan på att det skulle kännas så. Jag märkte att ögonen drogs mot lejonen för att se hur de var skadade av kraschen. Och visst var de lite repade och kantstötta. Sen är det nya tyngder mellan dem i gatukorsningar för att hindra nya dåd. Så fort det kom ett ovanligt ljud så tittade jag mig instinktivt runt för att se om något var ovanligt. Tre polisbilar fanns på olika ställen på Drottninggatan, men jag vet inte varför. Kanske extra bevakning pga rättegången mot Akilov. Lite obehagligt med den här nya känslan när jag rör mig i centrala Stockholm. Alla tycks överens om att det kommer nya terrordåd förr eller senare. Det är ruggigt att veta.
Roland hjälpte sonen med en del i lägenheten. Därför var vi på ett kort stockholmsbesök.
Mycket grejer blir det.
Barnbarnen Lou o Bill träffade vi också, men inte så mycket för de var tillsammans med modren inkvarterade på annat håll medan jobbet i lägenheten pågick. Det blir lite mer bilder o inlägg från det korta stockholmsbesöket framöver här på bloggen.
Första fikat på altanen!!!
Det är gjort, första fikat på altanen för i år! Och jag lovar, solen värmde! Åtminstone inbillade jag mig det. Med glasrutorna mot väster så har vi förlängt altansäsongen med minst två månader, en på våren och en på hösten. Det är sååååå mysigt att kunna sitta ute en stund mitt på dagen och bara njuta av solen utan en kall västanvind. Vi behöver inte alls glasa in hela altanen. Vi tänkte nog det först men ändrade oss och bestämde oss för att låta sätta upp glasvägg mot väster där vi får mest blåsväder. Och det räcker länge..
Marunde är en tecknare som gör bilder...
... för en veckotidning. Jag har ganska många men den här är en av de bättre. Också hittad i mina högar av allt möjligt.
Promenad med Seffrin varje dag.
Nästan varje dag i alla fall. Hans jaktsäsong är slut så han behöver komma ut och röra på sig och det behöver jag också förstås. Skönt att kunna gå mitt på dagen när det är som allra ljusast ute, tror att vi båda mår bra av det. För Seffrins del handlar det förstås om motion men också att få lite omväxling med nya intryck för syn och hörsel och inte minst dofter. Hundar har ju ett enormt doftregister, känner massor av lukter som vi inte har en aning om existerar.
Det sista Lerin-programmet berörde!
Lerins lärlingar är så ärliga och fina att man bara måste tycka om dem. Erkänner att tårarna trillade både i glädje och sorg. Roligt att det framgick även i tv hur äkta glad Silvia var. Hon hade roligt den här kvällen. Och det hade vi andra också som var med på vernissagen. Jag håller tummarna att det kan bli en fortsättning på Lerins lärlingar
En av hundpejlarna trasig,
.... men suverän service hos Bofab i Grums och Henry. Vi fick hjälp med den och blev dessutom bjudna på kaffe hemma hos Henry och hans fru i Borgvik. Roland får låna en med vi väntar på rep. Här ges instruktioner.
Jag passade på att köpa en handledsvärmare av Henrys fru. Hon är en helt makalös handarbeterska. Jag har köpt handledsvärmare förut men aldrig varit nöjd, de har varit för stora för att gå ner i handsken och in under ärmen, eller för korta. Men den här var bra, den är så tunn att den går ner i handskarna och den är lång så den går upp under ärmen. Perfekt!
Trasiga var flera saker på en gång!
Det gick sönder i timmerkärran. Roland bröt och skruvade och sen kom Anders o svetsade så det löste sig. På landsbygden så funkar rätt mycket med att man hjälper varandra.
Samtidigt var fibern på Liane trasig. Den fixades så som jag beskrev här på bloggen, men lyste rött igen efter ett par dagar. Då var den felkopplad med vår hemmatelefon. Det löste Telia via telefon. Sen var en hundpejl trasig och Easy hunten och en kompressor och en hörapparat. Men det mesta löste sig så småningom eller är p.g. En pannlampa är borta och min Ipad! Vi hittar dem ingenstans. Åldersrelaterad glömska??? Nu kan det bara bli bättre!
Döstädning går vidare...!
Den här byrån köpte jag så där 1968 när jag flyttade hemifrån första gången. Sen har jag nog bara lagt ner allt som haft med handarbete och sömnad att göra i de här lådorna. Men handarbete har inte varit min grej på länge, så allt har bara samlats här, rätt osorterat. Nu kom döstädningen hit. Hälften har nog gått till soporna och resten fick bli lite sorterat i nya fack. Bilden under visar det som blev kvar. Lättare att hitta när man verkligen behöver.
Det finns en tillfredsställelse med döstädning förutom nostalgi och det är katarsis, det här fenomenet med att slippa onödigt och sortera upp det som blir kvar.
Tv-program om isfiske här för några år sedan...!
Döstädning är ibland tråkigt
men lite roligt var det att hitta en gammal tidning om den tyska tv-kanalen Dmax besök här hos oss i Sillerud. Man kollade på isfiske vintern 2007 och med var legendariske programledaren Auwa. Det blev ett inslag i deras fiskeprogram. Isfiske är inte vanligt i Tyskland så det blev lite exotiskt för tittarna.
Auwa hade långt hår, såg ut som en indian och var absolut kul. Vi hade ett par trevliga dagar tillsammans med honom och tv-teamet. Den vintern var det ett rejält islager på sjön.
Mycket snö i Kassjö, Umeå, hos dotter Malin
Vi fick fina bilder som beskriver snöläget där dotter bor, i Kassjö, utanför Umeå. Det är över en meter och har drivit igen ännu mer på sina ställen. Den går en bit upp i fönstren. Nästan surrealistiskt att bo inne i ett snöhus.
Här har vi några lagom centimeter! Det räcker och så någon minusgrad. Fint!