Inga Magnusson

Jag har nu varit pensionär på heltid drygt ett år.  Jag blev ju enligt regelverk lite motvilligt uppsagd vid 67 års ålder och  trodde  det skulle bli långtråkigt att bara vara hemma eftersom jag tyckt om mitt arbete, Men det har varit bättre än förväntat och absolut inte tråkigt att vara pensionär.  Det har varit fullt opp här hemma. 

 

Men för några veckor sedan blev jag tillfrågad om jag kunde hjälpa till med lite lärarjobb på en skola nära där vi bor. Man hade sökt personal men inte fått någon som sökte jobbet.  Jag blev överraskad men tackade ja efter någon veckas betänketid. Så nu gör jag en del  jobb på den här skolan, fördelat på två dagar i veckan. Det är lagom. Resten av tiden är jag fortfarande glad och ledig pensionär. 

 

Så himla roligt är det att träffa mysiga elever och trevliga kollegor. Känns lite nostalgiskt. Jag började mitt första lärarjobb som utbildad bl.a. på den här skolan för 46 år sedan! Så jag har haft en hel del föräldrar till dagens elever på den här skolan. Inser plötsligt hur gammal jag egentligen är. ;- ))  Och  trivs med det. Innan krämporna sätter in så känns åldern bara som en fördel.