Inga Magnusson

Jag vet inte hur andra gör vid rensning av trattkantareller, men jag vill gärna dra isär dem och kolla vad som döljer sig i det smala röret. Oftast är det ingenting, men  ibland ser det ut som här, en pytteliten snigel har försökt gömma sig. Ibland är det bara lort eller ett barr, men som sagt oftast inget. Nu har jag snart fyllt förrådet för vinterns svampbehov. 

Jag vet att de officiellt inte heter älglus utan hjortlusfluga. Men här har vi alltid sagt älglus. Nu i början på hösten är de så många så jag får panik ibland. På vissa ställen i skogen kan man inte ens öppna munnen utan att få den full av de små otäckingarna.. Bäst är förstås att sno in sig med huvor och annat och skaka ur kläderna vid hemkomst. Men de vill gärna gömma sig i håret och då gäller det att få ut dem. Tänkte att den här luskammen skulle funka. Men vet inte för de är som små nystan av sytråd, kan bli små och platta. 

Så märkligt! Minuterna innan så passerade vi platsen där vi såg föräldrafågeln, den fina tuppen för ett tag sedan och vi pratade om dem just  när de här små raringarna plötsligt dök upp i vägkanten. Det lär ska ha blivit  10 nya kycklingar efter att vi satte ut fasaner för ett år sedan. Och här såg vi i alla fall tre stycken, välfödda, runda och fina. Två av dem var tuppkycklingar som började få blått och rött runt ögonen, en var en liten höna. Det var säkert fler i gräset runt omkring för vi såg att det rörde sig. Bilderna blev dåliga, vi satt i bilen och hade bara mobilkamera.

På långt håll, med blotta ögat gick det inte att se vad det var. Men så här i efterhand på bilderna syns det, en liten bock.  Han hade get och killing framför sig och bakom sig. Det var alltså 5 djur sammanlagt vid det här tillfället.

Just den här är en liten skänk till Roland igår från vänner som var på Brunskogs hantverksmässa. Men det kommer allt fler rapporter om att man ser vildsvin. En granne nära oss såg sugga med åtta kultingar, ca 4 månader gamla. På skogspromenaden med Hambo igår så såg vi bök efter vildsvin. Det har skjutits några i omgivningarna men inte så många. De smakar bra på tallriken men jag vet inte hur det är att ha dem i skogen runt sig. Framför allt vet vi inte hur våra hundar kommer att reagera på dem. Jag tror att stövarna är rätt coola, bryr sig nog  inte om annat än hare,  men visst är jag orolig för lille tax Seffrin som har ett klart uppblåst typiskt tax-ego, backar inte för något och jagar det mesta. ;-)) 

När man går i skogen så dyker de upp ibland, lämningar efter de människor som bodde här men husen är borta sedan länge. Man brukar kunna se lite rester av stenmurar och så groparna som var jordkällare. Ibland är det mitt i vilda skogen, utan annan väg dit än en stig. Man undrar alltid hur de levde och hade det? Fick de svälta? Hur långt fick barnen gå till skolan, ensamma i mörkret? Fanns det jobb att få? Hade de några husdjur? Jag slås av tanken att vår välfärd och vårt välstånd har inte kommit till oss med automatik, det har inte funnits i alla tider. Våra anfäder och anmödrar har arbetat och kämpat för sin egen överlevnad och för att alla skulle få det bättre. Och jag skänker dem en tacksamhetens tanke. Och hoppas att kommande generationer också ska förstå att värdesätta vårt välstånd och inte ta det för givet. Det är ingen skänk från ovan utan resultatet av hårt arbete hos generationer. Vi måste vara rädda om det. 

Nu börjar lingonen också. De är inte bara goda att äta, det blir fina små dekorationer också om man sätter kvistar i vatten.. Kantarellskörden idag blev ett par kilo. De är fina än så länge, sommarkantareller med platta stora hattar, lätrensade. 

Vi var här med en god vän som kom idag.   Vi åt lite god mat tillsammans och pratade mycket om hur livet varit sedan sist vi sågs. Och solen går ner vid 8-tiden på kvällen. 

Det är ingen måtta på mångfalden i djurlivet runt oss. Numera har vi alltså förutom de vanliga älg och rådjur också vildsvin, varg, björn (förbipasserande ibland) och iller. Roland såg två illrar igår mellan Prästgården och landsvägen och när vi pratade med grannen  så sa han att de hade sett 8 - 10 stycken, gissningsvis en familj alltså. Nu tror jag inte de är besvärliga,  de äter smådjur,  till och med ormar och det tackar vi för. Men de är rätt okända för oss, en ny erfarenhet.  Ser på Wikipedia att de finns över stora delar av Europa men att vi nog är det nordligaste utbredningsområdet  i Sverige.  Man kan tydligen ha dem som husdjur också men det har vi inga planer på. :-)) Bilden är David Castos på Wikipedia inte min. 

Vi ser den ena hinken efter den andra på nätet och i verkligheten. Det tycks finnas massor av Karl-Johansvamp i år. Någonstans står det att ett sånt år blir det var 7:e år. I så fall kanske det är ett i år. Jag har inte letat men  hittat några stycken i förbifarten,  varav en var illa maskäten. Absolut en en god och ädel svamp men mina favvo är ändå kantareller. På tyska heter den Steinspilz och ett annat svenskt namn är förstås stensopp. Det är fantastiskt med våra skogar som ger så mycket mat och upplevelser. 

Antingen vi vill eller inte så är de här nu, vildsvinen. Det här är märken efter deras bökande i Botten, skogsområdet mellan Döverud och Spriklerud. Det ligger nära vårt hus. En granne bara en liten bit härifrån har sett en sugga och 6 ungar, storlek  brungrisar på sin tomt.

 

Jag är inte helt säker på om jag gillar det här eller inte. Köttet är väldigt gott på grisar som är inte alltför stora. Men samtidigt så är det tveksamt om jag vill träffa på en sugga med 6 ungar i skogen på en svamptur. Det är djur som jag inte alls är bekant med, vet inte hur de reagerar, vilka man ska undvika, vad man gör. Och blir hundarna störda av dem i andra jaktsammanhang? Stövarna jagar dem säkert inte men sturske taxen Seffrin har nog ingen respekt för grisar oavsett storlek och kön. Seffrin ställer ju älg om andan faller på ;-)) Han hinner inte undan heller om grisarna  vill ta honom, för de är snabba. Detta är ett nytt läge för vår del. 

 

Vildsvin kan i alla fall jagas om man vill minska stammen, men jakten  ligger inte, som älg och småvilt,  i viltvårdsområdens regi utan i princip enbart hos den enskilde markägaren på egen mark. Undrar om förvaltningen  kan bli tillräckligt effektiv då? Framtiden får utvisa hur det blir

 

Tvekslöst var skogen trevligare förr utan vildsvin, varg och björn. 

Jag har försökt få till en närbild på en fjäril hela sommaren, stått på knä förgäves  framför blommor och buskar. ;-)) Men det har inte lyckats förrän igår. Det här blomståndet var fullt med fjärilar, olika sorter. Vad blomman heter vet jag inte; åkervädd kanske? Liknar i alla fall den. Fjärilen borde vara en  med öga i namnet för man ser ögon  där på vingarna,  typ påfågelöga? 

Jag var inte alls ute för att plocka svamp, vi var i skogen i andra ärenden. Men jag råkade gå förbi de här och kunde förstås inte låta bli att ta med. Det verkar som om kantarellerna har hämtat sig efter  den långa torrperioden och fått lagom storlek. Vi träffade på svampplockande thailändare i skogen. Dom sliter och plockar och säljer för att få nåt att leva på. För dem känner jag betydligt mer sympati än för dem som sitter utanför butikerna med en mugg i handen. 

 ... inför flytten söderut. De kom i flock på 15 stycken och deras klagande läte skar genom luften. De låter verkligen som döden själv. De kom som från Bäcketjärn, flög mot Hol, gjorde en rundpall rakt mot mig som gick med taxen nedanför Liane. Jag trodde ett tag de tänkte landa rätt framför mig men de svängde av och försvann mot Elgtån.

 

Kommer kanske från Korsbyn och söker andra marker före  16:e ???  ;- ))  Lägger ut en liten film på honom och hans get lite senare. Testar om det går i alla fall.

Den här flocken med lommar har vi sett flera gånger nu från stugan. Igår gjorde de  typiska läten också. De är lite märkliga fåglar, ligger väldigt djupt ner i vattnet, nästan hela kroppen är under. Den lär ha benen långt bak på kroppen också. Det finns en berättelse om när Gud gjorde lommen. Då hade han glömt sätt dit benen, så han slängde dem efter lommen när han flög iväg, så de hamnade alldeles för långt bak. ;- )) Fina fåglar är det i alla fall. De ska alltså inte vara flockbenägna fåglar, men här hos oss  håller de ihop i en grupp  på 15 - 20 stycken. Det måste vara många vuxna fåglar också eftersom varje par endast får ett par ungar. 

Vi stod en stund igår kväll och kollade på en rådjursfamilj där alla familjemedlemmar skuttade runt. Det var alltså en stackars get som skulle hålla koll på två killingar samtidigt som hon  hade en bock som hela tiden bokstavligen  gick i hennes fotspår. Det är parningstider för rådjur nu och det är en procedur över åtskilliga dagar. Dag efter dag så jäktar bocken geten, dvs han går nära efter henne. Det kan bli ett travande på samma plats som resulterar i ringar i gräset, förr trodde man att de bildades av magiska fenomen och kallade dem häxringar. Kerstin Ekman skrev en roman på temat råbockens jäktande,  "Häxringarna". När vi såg djuren ovan så föste bocken till och med undan killingarna vid ett tillfälle. Jag lade ut en liten film på min facebook. Sammanlagt såg vi 12 rådjur på någon halvtimmes viltsafari, men noll älgar. 

 

Det går att hitta enstaka kantareller men de är torra och små. Vi har haft det för torrt i våra trakter och det under lång tid. Vi brukar inte konkurrera med sommargäster och semesterfirare om svamparna under juli och augusti månad,  för vi är så mycket i skogen senare under hösten och kan skörda det vi behöver ha då. Men vi var på en spaningstur häromdagen. Det var inte uppmuntrande alls. Nu har det regnat ett par dagar, hoppas det håller i sig så svamparna kan komma igång. Kantareller och lingon måste vi liksom ha. Vill inte köpa. 

Vi hade ett ärende till den här otroligt fina platsen mitt i skogen. Här köptes det sedan länge tomma huset av ett trevligt par och nu är det ett litet paradis. Under 19 år så har man renoverat och förbättrat lite i taget, år för år. Inte så sällan ser vi bilder på Facebook som Martin tagit på älgar när de dricker vatten i dammen och tar sig ett dopp där.