Nu har vi fått ordning på fågelmatningen.
Ett par stationer blev det med talg och frön. Det är uppskattat av våra små, här är det entita och talgoxe. Men vi ser många blåmesar också.
Isen i bäcken igår!
Naturfenomen är ofta vackra och unika. Just igår så var det fantasifulla formationer i bäcken som vi korsade tre gånger under rådjursjakt med Seffrin.
Bild på bäcken igen
Älgar har vi runt huset!
Vi ser inte älg varje dag men då och då. Trevliga djur! Detta var i förrgår! De var två stycken och inte så rädda. De kollade på mig när jag stoppade bilen på vägen för att ta bilderna. Men sen betade de lugnt vidare. Det var alltså innan snön kom som vi har nu. Jag vågar inte säga vad det är för älgar. Ser inte ut att vara tjurar för de har väl fortfarande hornen kvar, de ska ju fälla dem lite senare före värsta vintern kommer. Sen får de nya horn till sommaren. De här två gick en bit isär, kan vara ko och kalv, eller två kalvar, eller två kor. Korta huvuden, kvadratiska kroppar brukar vara kalvar, medan långa huvuden och långa kroppar indikerar att det är kor. Om jag får gissa nåt så är den på bilden ovan en kalv och den på bilden nedan en ko. De här två ser i alla fall ut att ha ätit sig runda och tjocka inför vintern då det är marigare för dem att finna föda.
Råget med vita fläckar på halsen!
Hon stod länge och kollade på mig och Seffrin där vi gick på vägen. Hon var stilla som en staty i flera minuter så jag kunde ta bilderna i lugn och ro och få lite skärpa på dem, trots avståndet. Och Seffrin såg henne inte så han var tvärtyst.
Hon är rätt rund om magen. Dels kan man tänka att hon är smart och äter upp sig inför vintern som kan vara tuff för rådjur på våra breddgrader. Hårda vintrar så dör många rådjur, men stammen hämtar sig snabbt under milda vintrar. Man kan också tänka att hon redan bär på nästa års killingar. Rågetter betäcks i slutet av sommaren och har det man kalla fördröjd fosterutveckling. Fostren stannar i storlek och växer inte förrän till våren igen. Fast jag har ingen koll på hur stora fostren är i rågetens kropp och om de kan förklara hennes rondör.
Nästa fundering är de där två skarpt vita fläckarna på halsen. Jag har inte noterat såna förut hos rådjur. Om jag kollar på bilder på nätet på rågetter så är det ingen som har det. Undrar vilka getter som har dem och om de fyller någon funktion? Finns de på gamla eller unga? Är de genetiskt betingade? Den vita skölden bak är ju en varningssignal som fälls ut när fara på gång, för att varna de andra i familjen. Men de här vita på halsen vet jag inget om. Lade ut lite film på henne på min facebook
Tyvärr sågs alltså lodjur vid Hopbrôten igår morse. De går hårt åt rådjuren under vintern så vi får hoppas att att det var ett enstaka djur som vandrar vidare.
Rådjur ser vi nästan varje dag
Nja, men varannan dag i alla fall i något slags genomsnitt. Ofta är det familjegrupperingar som här get och två killingar. Fick inte med alla på samma bild. En orsak till en god rådjursstam är förstås att vi har duktiga jägare i bygden som håller efter räven. Den tar killingarna annars när de är små. Men älg ser vi inte så ofta tyvärr. Det finns säkert men inte så många som förr.
Min bästa bäverbild!
För några år sedan gled vi in sakta med en båt, motor avslagen, mot en brygga. Då satt den här gynnaren i strandkanten. Det var nyligen röjt i området, han mumsade på kvistar och blev inte rädd. Han höll en större pinne i bägge framtassarna, snurrade på den och gnagde runt. Detta har vi inte upplevt igen, vare sig förr eller senare. Vi var bara någon meter ifrån honom när han slog med svansen som varningssignal, dök ner i vattnet och simmade iväg. Bävrar är otroligt söta i nosen, ser ut som små björnar. En sån här närbild får jag nog aldrig mer.
Det är inte bajs på björkstammen!
Fast jag vet inte vad det är. Fenomenet ser märkligt ut, svart och blankt. En svamp kanske, eller någon ticka eller vad det kan heta.
Lövfria träd är också vackra!
Hösten är vacker med alla färger och de här frostiga soliga dagarna. Men det finns en tjusning i träd som är kala också när de spretar mot en klarblå himmel
Skrämmande vindfällen!
Jag ryser alltid när jag ser såna här vindfällen. Minns hur våra föräldrar varnade oss för att stå där i vindfällens gap. De kunde alltså slå igen och döda ett stackars barn. Det fanns historier om det och de var säkert verkliga även om risken förstås är störst i samband med att det fällda trädet sågas upp och inte längre tynger ner roten.
Naturen tråcklar!
Tänk att naturen kan fixa sånt här, ett tråcklat nystan av någonting.
Regn har det kommit en del ...
... fast det är fortfarande lågt vattenstånd på många håll i sjöar och vattendrag. Vackert är det i skogen med små rännilar och så låter det så fint när det porlar.
Vildsvinsbök på nära håll!
Jag har inte mött några vildsvin än i skogen men ser ofta såna här spår efter dem. De bökar ordentligt och det ser ut så här när man tittar nära. Mossan liksom vänds upp. De letar mask och andra smådjur, vill komma åt protein. De gör ofta mycket "markberedning" över ett begränsat område så det är inte svårt att veta att de varit där. Vi har flockar runt oss och det kommer rapporter om iakttagelser och avskjutning. De är svåra att hålla efter på lagom nivå, det vet man. Men när de väl hamnat på tallriken så är det en delikatess. För min del kommer det köttet på andra plats efter älgkött.
Gråsiskor (?) i flock bakom huset.
Häromdagen var det en flock såna här fåglar bakom vårt hus. Jag kollade och försökte känna igen dem men de var nya för mig. De hade en liten blodröd fläck ovanför näbben men inget mer rött. Färgteckningen på kroppen var i skarpt mönster, särskilt det vita på vingarna. Jag tog hjälp av min gamla fågelbok och av google förstås. Och kom fram till att det borde vara gråsiska, men jag är inte helt säker. De ser enligt boken ut som grönsiskor men har inget gult och grönt på sig. De lever här bl.a. gärna i flockar del av av året. De väntas flytta neråt mellaneuropa under den kalla årstiden. Kanske samlar sig i grupper nu för att dra tillsammans på den långa resan.
Gråsiskorna var väl så där 10 - 15 stycken men fågelflocken totalt var jättestor. Det var massor av blåmesar och talgoxar också, sammanlagt minst 50 - 60 stycken. Bakom vårt hus finns ett litet hygge. Där frodas tydligen en växt vars frön fåglarna tycker om, för det var ett ivrigt ätande och hackande. Hyggen är nyttiga för växter och djur. Där erbjuds en fauna och flora som passar vissa djur vid vissa tillfällen. Man ska inte tro att gammelskog och storskog är allena saliggörande bara för att vi tycker det är snyggt, variation är bäst.
En stor räv har vi här på Liane!
Vi såg den häromdagen. Han / hon gick nere på "Sönnare Smörhôla", dvs på en av åkrarna nedanför Liane. På långt håll trodde vi att det var ett rådjur eftersom den var så stor. Men på närmare håll gick det att urskilja att det var en räv. Den är verkligen fullpälsad, välfödd och har yvig svans med en dekorativ vit svanstipp. Här är den på väg upp till skogsområdet där det finns gamla rävgryt, men det behöver inte vara där den bor. Vi ser den här bamseräven i stort sett varje dag nu. Film på facebook
Inte så ofta vi ser räv numera. Förr när det var rävskabb så gick de sjuka magra stackarna runt husen. Numera har vi ett gäng unga duktiga jägare som håller efter räven. Det är bra, för om de blir för många sprids lätt sjukdomar. Rävarna går också hårt åt rådjurskillingarna på våren och även åt harungarna.
Vacker soluppgång över Liane i morse!
Precis när jag tog en bild så kom en talgoxe och flög framför kameran. Den fastnade också på bilden förstås. Så här ser en flygande talgoxe ut! ;-))
Liane i soluppgång idag, utan talgoxe.
Älgkon med nästan bläs ....
... stod på samma plats nedanför Liane igår igen. Hon åt länge och väl utan att låta sig störas av oss som satt i bilen på vägen. Hon är ljus i huvudet, på fotot häromdagen såg det ut som om hon hade bläs. Men kroppen har mörk fin färg så hon är nog inte gammal. Nu syns att det i alla fall att det är ett hondjur, ko som mist kalven under jakten eller en kviga. Älgar ser ganska dåligt, de litar mer på det de känner på lukt och det de hör. Man ser att hon vrider på öronen för att få koll på läget. Roland såg henne i går morse också och då hade hon en liten tjur med sig. Film på henne på min facebook.
Älgar finns det kvar - några i alla fall!
Den här står just nu nedanför Liane och mumsar och äter gräs. Jag kan inte se riktigt vad det är för älg, men gissar på en kviga. Hon är ljus i huvudet och har en liten hakpåse, inga horn som jag kan se. Men osvuret är bäst.
Jodå, vi plockade svamp igår!
Det blev inget rådjur men väl svamp. Vädret är jättekonstigt men svamparna gillar det, fuktigt och varmt. Nu är det riktig höstvärme, med 10- 15 grader plus nattetid och runt 15 plus på dagarna och ibland varmare i solen. Ibland känns det som om vi haft sånt här väder sedan i våras. I somras var det 15 - 20 grader enligt termometern men det blåste en kall nordan varenda dag, urtrist! Det är trevligare att vara utomhus nu än det var då.
Murkla kanske?
En kantig brun hatt, en murkla kan det vara? Jag är inte så bra på svamp och murklor vågar jag inte äta i vilket fall. Men det var en liten grupp såna här svampar på ett ställe i ett stenigt kalhygge.
Lördagen har varit full av plikter för oss båda. Det var köttdelning hos Frank för en del av älgjägarna. Och delning av markägarkött. Styckning av ett rådjur som hängt några dagar. Och en hel del andra bestyr. I kväll blir det nog grillknyte i Lianegrillen.
Luskammen fångar upp älglus!
Jag tog två älglöss i skogen igår eftermiddag trots heltäckande klädsel och huva, men det kliade fortfarande när jag kom hem. Jag tog då fram den nyinköpta luskammen och drog genom håret. Och minsann där fastnade en liten otäcking till!! Jag hittade bara den och det kliar inte längre. Är tacksam att luskammen fungerar, jag var osäker när jag köpte den. De här små krypen är svåra att hitta annars, de är som små trådnystan. Och nu är det massor av dem i skogen. Luskammen rekommenderas, finns i någon form på de flesta apotek.
Idag ska jag komma ikapp med tvätta / stryka och en del annat inne. Men fönsterputs får anstå, det regnar.