Åldersanpassning!

Visst är det en process att bli äldre. Tvekar att kalla mig åldring vid 67 års ålder, så det får bli uttrycket "bli äldre" istället. :- ) och "äldretid" istället för ålderdom Det låter lite snällare. En process är det likafullt att gå in i en livsfas med nya förutsättningar, både som möjligheter och tillkortakommanden. Jag skapar nu  en kategori här på bloggen med lite inlägg om den processen, men först övergripande om vägen hit.
 
Om jag ser tillbaka på mitt liv så finns en slags uppdelning i
- Barndom
- Ungdom
- Aktiv ålder
- Äldretid
 
Barndomen präglades starkt av skola och uppväxtfamilj, ungdomstiden av utbildning och jobbstart och flytt till ny ort. Den aktiva åldern för min del handlade mest om att inrätta mig utifrån man och tre egna barns behov + ett krävande yrkesliv på heltid med korta avbrott för barnledigheter + studier på helfart / halvfart parallellt med jobb + samhällsengagemang i föreningsliv och kommunpolitk. Så här i efterhand är det svårt att förstå hur dagarna räckte till. Men det handlade förstås om att de måste och att det mesta var väldigt roligt.
 
Sedan ett drygt decennium så har jag gjort nedtrappning på väg in i äldretiden. Barnen försvann hemifrån och bosatte sig  rätt långt bort så de fick klara  sig själva,  tog inte upp min tid längre. Samhällsengagemanget har både jag och Roland avvecklat lite vartefter. Jobbet har jag också trappat ner från heltid till de senaste årens 40 %.  Det har skett i lagom takt och det är alltså fortfarande roligt att jobba.
 
Just nu står jag inför att försöka bestämma mig för att avsluta 43 års yrkesliv nu till sommaren och gå i pension eller försöka hänga kvar ett år till om det går och jag får. Får se hur det blir.   Än så länge har både Roland o jag haft tur och fått behålla  hälsan, annars kan ju äldretiden präglas av krämpor och sjukdomar. Och självklart kommer de  förr eller senare, det gäller att värdesätta och ta vara på den friska tiden vi har kvar, för att uttrycka det filosofiskt, inse att den rimligen tar slut inom några år i takt med att kropp och själ tar stryk av ålderslitage.

Kommentarer
Postat av: Znogge

Kan tänka mig att det innebär en omställning men genom att gå ner i arbetstid har du delvis förberett dig. Själv vet jag inte hur jag vill göra för det återstår en del år. Husse däremot skulle kunna gå vid 60 år om det inte hade kostat så mycket.

Hälsan är i alla fall A och O och så länge man får behålla den är man tacksam.

Svar: Det här med den dyrbara hälsan blir allt mer påtagligt ju fler jämnåriga som drabbas av olika krämpor, mer eller mindre allvarliga.
Inga Magnusson

Postat av: Pillan

Förstår dina funderingar om att fortsätta jobba eller inte. Men egoisten i mig skriker NEJ!!
Fast kan du clooona en liten en av dig som jag kan ha att fråga ska det nog gå bra.

Svar: Ha ha... det kommer att gå så bra på Nordmarkens skola utan mig! Nya krafter med fräscha kunskaper. Och om du ringer och frågar mig nåt framöver så blir jag bara glad! ;- ))
Inga Magnusson

2017-03-08 @ 07:13:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback