Inga Magnusson

Det var magert! De här två såg vi på eftermiddagen i förbifarten. Det är två fjolåringar som nyligen blivit jagade av älgkon som ska få ny kalv. Det är en kvigkalv och en tjurkalv. De äter kabbelekor nerom Liane.

 

Senare på kvällen, vid bästa vilttiden så där runt halv 10, så åkte vi en rätt lång tur genom skogen på olika små skogsvägar. Men vi såg inga vilda djur mer än älgen som Roland lockade till sig. Den stod precis vid vägen när vi kom men gjorde en rusning in i skogen och stannade en bit bort bakom en gran. Vi stannade också med bilen men lät den gå, ett lugnande ljud för älgar, och filmade när Roland lockade den närmare bilen. Den var absolut nyfiken, kom nära och började lugnt äta. Sen ändrade Roland locktonerna, de blev kanske fel, för då sprang den iväg igen.

 

Men som sagt inga andra djur såg vi, ingen tjäder, inget rådjur, ingen hare, inget vildsvin, ingen räv.

Och han håller sig gärna i närheten av favoritmaten; kabblekorna. De blommar för fullt i bäcken nerom Liane. Det är likadant varje år att älgarna visar sig nu när det börjar bli lite grönt på åkrarna och kabblekor i vattendragen. Men det är färre älgar nu än det brukade vara förr om åren.

Nu spirar det gröna gräset på åkrarna och det borde vara mycket älg synlig. Men det är det inte. Igår såg vi i alla fall två stycken, ett udda par var det, två tjurar. Den ovan är en ung tjur, förmodligen född förra året, en som nyligen blivit bortjagad av kon för att hon ska föda ny kalv. Den under är också en ung tjur men något år äldre. Båda har lite hornämne på gång. De gick som sagt nära varandra.

 

 

Vi har inte sett älg på länge nu, det är nog månader sedan sist. Det tär på den värmländska älgstammen att vara mat åt så många vargar. Avskjutningen på älgjakten är nere på 50-talsnivåer sägs det. Rovdjurspolitiken har ju havererat och regeringen ignorerar de riksdagsbeslut om vargförvaltning som togs fram för flera år sedan efter ett gediget utredande. Det är många  fler vargar än det ska vara och de är fortfarande mycket ojämnt fördelade med ett orimligt hårt tryck på bl.a.Värmlands län. 

 

Uppenbarligen har (S) lämnat över hela viltpolitiken till sin regeringspartner (MP). Alla vet om läget för djur och natur i Sverige,  vi landsbygdsbor tvingas se och leva med det  varje dag, men regeringen väljer att titta bort från verkligheten. Man tror att det är små väljargrupper som drabbas,  men jag är inte så säker på det. Det lär visa sig i nästa val om man har låtit landet klyvas i ett  huvudstadscentrerat etablissemang som bestämmer kontra en  landsort som upplever sig maktlös.

 

Igår såg vi i alla fall en ko med fjolårskalv. De promenerade långsamt förbi huset. Hon ser  tunn och kantig ut i modellen, förmodligen gammal,  troligtvis  inte dräktig med ny kalv. Det betyder att fjolårskalven kan gå kvar med henne, annars är det tid nu för korna att börja försöka jaga bort förra årets kalvar för  att kunna koncentrera sig på att  föda upp en ny. Kor med kalvar brukar vara rätt stationära och hon ser inte ut att vara i form för några längre förflyttningar så vi kanske kan följa hennes och kalvens vidare öde här i närheten.

 

 

Idag är det Valborg. Hembygdsföreningen fick återbud från tänkt vårtalare så Roland lät sig bevekas att ställa upp och hålla talet till våren på Hembygdsgården i kväll. Han har gjort det en gång förut och då var temat barndomens granne Severin (Seffrin) på Litorpet, han som vår tax är uppkallad efter. Det blir lite återkoppling till det i kväll ;-)) Hoppas det blir bra. Serveringen startar vid åtta och själva  firandet börjar vid niotiden med sång av Urbandet. Vet inte om man vågar tända någon brasa.

.... på hundpromenad! Råbockarna har fått nya fina horn med hud på och gnor ivrigt med dem för att huden ska lossna.  De vill ha vassa  horn att slåss med andra bockar om getternas gunst!

 

Hornen fälls varje år ungefär i november, sen börjar nya horn växa ut i början på året, januari så där. De växer alltså ut under ett lager av basthud som försörjer hornet med näring. Nu på våren så gnider bocken av basthuden mot träd och buskar.  Hornen är egentligen vita men får färg av växterna som de gnuggas emot, ljust grönbruna.

 

Roligt att vi har vilda djur i vår bygd och kan se deras spår!

Han var stor och grann med skimrande färger. Bilden är inte förskönad, han var så här tjusig. Och bäst av allt, han hade en höna med sig! Vi hoppas alltså på fasanföryngring i bygden. Tyvärr har de / han flyttat en bit härifrån. De tycks hålla till på andra sidan sjön, runt  Sättere-

 

Idag tisdag har han suttit och till synes solat sig vid ingången till duvslaget!  Han ser ståtlig och lite självsäker ut. Vet inte om han redan har en fru eller om han försöker sitta där och och visa upp sig så att någon hona ska se honom och bli frestad att komma och dela bostad med honom.

 

Jag såg honom allt häromdagen när han svischade förbi på sitt karaktäristiska sätt och den kvillrande / visslande sången är inte att ta miste på. Ska bli roligt att se om det blir / är ett par i år igen och om det blir några ungar. Lustigt att Oskars gamla duvslag på ladugårdsgavlen är en favvoplats som de kommer tillbaka till år efter år, vid i stort sett exakt samma tidpunkt. Bilden är lite dålig, långt håll och rätt mörkt,  men det blir några bättre i kväll.

Jag tror nog att det har funnits tofsvipor lite här o där runt oss ett tag, men här på Liane såg jag första idag. De var två stycken och gick på åkern nere vid Prästgården.  Hoppas, hoppas att de kan få lägga ägg och behålla dem när vårbruket drar igång. Vi får försöka speja in var de bygger bo så vi kan skydda det.. 

 

Tror att jag såg tornfalken också idag men jag är inte säker. Det var hans svirrande ljud i luften också.

Fasanerna som vi hade här runt huset försvann ju för en tid sedan. Vi har spejat och hoppats  att få se dem igen. Nu får vi rapporter att de är på andra sidan sjön, efter vägen till Egenäs, ibland vid Klockere. Och minsann igår när Roland körde den vägen så  spatserade en fasantupp före bilen vid Sättere.. Så ståtlig med alla färger. Hoppas fler finns kvar och har överlevt vintern så det kan bli fasankycklingar.

 

Det kanske är för tidigt men någon gång måste man avsluta. Jag tror att de kan få tag på egen mat nu. Ekorren har inte gett upp. Häromdagen hade han parkerat sig mitt i fågelstugan och mumsat i sig en stor matportion. Han var så rund att han knappt kunde röra sig. Säkert har han tagit en del talgbollar också.

 

Gav mig ut igår för att leta vårtecken. Och visst fanns det några. De stora snödropparna på Liane blommar för fullt i år liksom varje vår och utan minsta omvårdnad.  Så fina är de och blommar rikligt i två rabatter, mot väster och mot söder.

 

 

Vackra fåglar är det. Gissar att de är på väg norrut och rastar på vägen.  

 

Vi spejar och spanar fast  ingen av fasanerna vi födde upp och släppte ut syns till  här på  Liane längre. Men glädjande nog får vi rapporter om att fem stycken håller till på Klockerud. Så de kan alltså ha överlevt och  gått ut i världen.

Han ses ibland med en get. Hornen är nu klädda med basthud och ser rejäla ut. Basthuden ska bara försörja hornen med näring och gnuggas  bort när det är dags för brunsttider framåt sommaren i juli - augusti då bockarna ska kunna kämpa om getterna. Fram till dess får de bara växa till. Rågeten har det man kallar fördröjd fosterutveckling, dvs hon blir betäckt i juli men fostret börjar växa först i januari - februari och sedan föds kiden i maj- juni. Trevliga djur är det och många har klarat vintern bra eftersom vi har sluppit stark kyla och mycket snö.

 

Duktiga rävjägare har också räddat livet på många rådjur där vi bor, man räknar annars med att i genomsnitt vart tredje kid blir rävmat.

Visst är det ett slags vårtecken! Läste häromdagen på Lisbeth Lundvalls facebook att de kommit till Bäck, vid mitt barndomshem, och nu är de här också.

 

 

Bilderna här är tagna från bron vid Brobacken, åt bägge håll. Det myckna regnandet den sista tiden har gett fart på vattentillflödet. Älven rinner ut  i Östra Silen, norra spetsen av sjön.