Inga Magnusson

 

Jazz heter Leverhögens Jazz SJCH RR och tiken heter SUCH SJCH Esperillas Molly.  Det blev 2 tikar och 4 hanar. De finns hos Claes Göran Lindberg i Filipstad Nordmarkshyttan. Det är inte så långt bort så vi kommer att åka och kolla på de här små sötisarna så fort det går. De ser ut att ha det så fint i valplådan, man skulle vilja lukta på dem!  Valpar luktar så gott.

 

Jag undrar om någon av dem har en sån där speciell liten tuppkam mitt uppe på huvudet som Jazz har, den har alltid varit hans kännetecken och han hade den med i hårremmen från födsel.

 

Nu är det häng på altanen både med folk o fä. Det gäller att passa på innan nästa snöyra kommer. Här är lille valpen Hambo. Fast inte så liten längre. Han är full av energi men lugnar sig till slut och kopplar av, börjar bli vuxen.

 Här är bilder från en fin liten valpkull. Det är två tikar och fyra hanar. Hamiltonstövare förstås.

 

Ett gäng var här i vårt inhägnade område och tränade inkallning med sina hundar. Det är tryggt att träna  när det finns stängsel runt och hunden inte kan rymma. En fin eftermiddag hade de här på Liane.

Jo, det blev en tur igår kväll med de fyra hundarna. Tax Seffrin har ju jag så han syns inte. Men de övriga är ju Jazz och Hambo som är hamiltonstövare och så Hej som är dunkerstövare. Nu tränas lite att gå fot snyggt och det mesta funkar med flera hundar tillsammans. Hundar är ju flockdjur, trivs i grupp.  Jaktsäsongen är över för våra hundars del och nu kan det bli utställningar. Då gäller det att kunna visa sig snyggt och gå prydligt i koppel, inte streta och dra och hoppa. Valpen Hambo i mitten,  är läraktig, fattar snabbt. Seffrin är också bra att gå med. Han slutar dra i långkopplet när jag säger att det räcker. Och han står helt still när jag säger stanna. Bra när jag behöver ta bilder eller så. Gamle Jazz går snällt som han ska, behöver inte ha koppel ens. Dunker Hej busar lite mer.

 

Han är en glad hund med mycket svansviftningar. För en tid sedan slog han tippen blodig och det läkte dåligt för han slog upp det igen och igen och igen. Till slut blev yttersta spetsen missfärgad och ramlade av. Det fortsatte oppåt och han  måste han till veterinär för operation. Nu är det läkt och bandaget borta. Det blev bara så här lite kvar av en tidigare stilig ovanligt lång svans med fin hårflagga på. På bilden ser han inte så snygg ut, men han är för övrigt  riktigt prydlig med resning och fin hals (ser konstigt kort ut här)

 

Igår såg jag den minsta hund jag någonsin sett. Det var en 11 veckors dvärgchihuahua och den var i stort sett fullvuxen, blir inte större. Den var alltså mindre än en katt!!! En näpen liten tjej vid namn Bella. Det finns några till i Sverige men inte så många. Hennes uppfödare får ta hjälp utomlands för att para. Så jättesöt och absolut nyfiket sällskaplig. Ovanligt i hennes färgteckning är de lejonfärgade benen och svarta kroppen.

 

Senare idag blir det mer nostalgi från Hallsberg.

Han är en riktig gossehund!  Lite för stor för att sitta i knä numera, men hänga i knä går ju nästan lika bra. ;-))  I nästa blogginlägg blir det lite mer släktforskning i nutid. ;-))

 

Kroppen har blivit kraftigare och humöret lugnare, värsta "tonårshärjandet" är borta. Och han har i slutet på jaktsäsongen varit helfokuserad på hare i skogen,

Min lille tax Seffrin förstår mig!! Det känns bra. Idag gick jag ut med komposten  precis förbi honom när han var i hundgården och jag sa i vanlig samtalston

- Nej, vi ska inte gå ut. Stanna där

 

Då sa han inget, bara stod stilla,  viftade artigt på svansen och kollade på mig.

 

Någon timme senare var det dags för dagens hundpromenad. Jag gick ut i samma kläder som förut och närmade mig hundgården och sa i vanlig samtalston

- Nu ska vi gå ut och gå

 

Då började han skälla vilt av glädje och hoppa opp och ner.

 

Han är bara två år men känns redan helt som en familjemedlem. Han hänger inte med i några mer intellektuella resonemang ;- )) men fattar det han måste fatta liksom av det jag säger. "Stanna" är kommandot när han måste stå still (exempevis för att jag vill kunna koppla honom eller stanna och ta kort) och "Det räcker" är kommandot för att han inte får dra i långkopplet. De funkar alltid och det blir roligare att ha hund när vi förstår varandra.

 

 

Idag blev det dubbelt så bra som igår, 30 minuters rätt sammanhängande drev!  Totalt höll han på med haren en timme. Han tar det lugnt i skogen, vilket bådar gott. Sen  kopplade Roland honom. Det artar sig och Hambo har lyft sig jaktligt  rejält de senaste veckorna.  Annars har hans liv hittills  mest innehållit pinn-bäring och lek.

Ett år och ett par dagar gammal  är valpen Hambo. Idag har han jagat  hare sammanhängande en kvart och sen låg han kvar på tapten 25 minuter. Husse är förstås jätteglad. Hambo  är jaktligt sen men han kan bli bra så småningom. Inomhus är han  en riktig knähund ;- )) Fast han är egentligen för stor så han får liksom hänga och bli kliad och snossad med.

Vi gick med valpen Hambo i skogen någon timme igår kväll tisdag. Han ska bli skogsvan och börja bli intresserad av viltspår har vi tänkt oss. Än så länge är han mycket valp, bär pinnar och kottar. Men det börjar komma nu med lite obs på spår på marken. Igår följde han ett spår  ett par hundra meter ifrån oss. ;- )

 

 

Två tikar hade vi på besök. De är avkommor efter vår Jazz, 9 månader gamla nu. De bor i Edselskog och i Åmål.

 Båda verkar vara tidigt utvecklade jaktligt. Båda har börjat driva. Det var sju valpar i kullen hos Göte Larssons, tiken Stenmyruddens Tralla. Tre av dem som vi vet har man redan skjutit hare för. De andra vet vi inget om. Extriört ser de bra ut som vi har sett. Vänliga och sällskapliga hundar, med trygghet.

... är en riktig gossehund. Vill hänga i knä på ett eller annat sätt, för han får inte plats att ligga där längre. Han är 10 månader gammal nu. Och han skulle kunna vara mogen att bli lite vuxen och jaga hare, åtminstone visa intresse. Men icke! Han är sen, bara att konstatera, leker med pinnar  i skogen, visar inget intresser för harspår,  nafsar husse i fingrarna när han försöker visa på var haren har gått.  ;- )) Hans mamma Åhlstigens Li var också sent igång, började jaga på riktigt först vid 1,5 år. Så vi får vänta och nöja oss med dunker Hej som kommit igång bra med harjakt, han är 3 år. Och så förstås gamle Jazz som är 10,5 år och fortfarande jagar bra.

..är helt lugn och lydig och vet exakt vad som gäller i skogen. Han är nog en av de snällaste och finast hundar vi har haft. Riktig hussehund!  Dessutom är, eller åtmnstone har varit, den duktigaste harhunden.  Han börjar bli gammal nu och Roland kopplar honom när han jagat lagom länge så han inte ska få ont någonstans.  När de här bilderna togs så "pratade" han högljutt med husse.

 

 

Mitt mål har varit att han ska kunna gå fot under en del av våra promenader, att han ska kunna stanna och stå still utan att dra (om jag behöver ta upp kameran eller så), att han ska kunna gå i långt koppel utan att streta och dra.

Gå-fotkommandot är förstås "Fot", stannakommandot är "Stanna" och kunna gå i långkoppel utan streta-kommandot är "Nej! Dra inte"!   Nu lyckas han inte alltid men är ändå hyfsat lydig och vi har tränat så mycket att han vet vad jag vill. Gör för det mesta rätt. Sen kanske vi möter två andra hundar på promenad med sina mattar och då faller en del ;. )). Våra promenader är i alla fall betydligt mer njutbara med en lydig hund än med en självsvåldig och olydig. Bästa effekten får jag när jag tränar några korta pass varje gång vi är ute. Han är en söt liten plutt!