Käraste Jazzplutten! Måste operera svansen!
Han är en glad hund med mycket svansviftningar. För en tid sedan slog han tippen blodig och det läkte dåligt för han slog upp det igen och igen och igen. Till slut blev yttersta spetsen missfärgad och ramlade av. Det fortsatte oppåt och han måste han till veterinär för operation. Nu är det läkt och bandaget borta. Det blev bara så här lite kvar av en tidigare stilig ovanligt lång svans med fin hårflagga på. På bilden ser han inte så snygg ut, men han är för övrigt riktigt prydlig med resning och fin hals (ser konstigt kort ut här)
När vi var bortresta så var han hos goda vänner i två veckor och kom hem igen med delvis nya vanor. När jag äter så betraktar han mig på lite avstånd. Han säger inget, bara sitter där en bit ifrån och tittar med sina vackra mörka ögon på varje tugga jag stoppar in i munnen. Han försöker inte ta någon mat, bara kollar. Och OBS det är bara mig han tittar på, aldrig Roland. Vet inte riktigt hur jag ska tolka detta nya beteende? Det är inte alls ouppfostrat och obehagligt, bara nytt. Ha ha....;-))
Kommentarer
Postat av: Znogge
Synd på den glada svansen men ni hade inget val! Miss E viftar väldigt mycket och jag har många gånger undrat hur hennes svans håller men än så länge. Även Miss E fick nya vanor när hon bodde hos äldsta dottern och hennes man. Hemma sover hon i sin biabädd i arbetsrummet men hos dem låg hon i deras säng och under täcket...
Trackback