Inga Magnusson

.... fick vi av grannbarnen häromdagen. De stod plötsligt utanför dörren med varsin blomgåva. Den äldstas, J:s, var prästkragarna och den yngstas, C;s var den lilla blomknoppen som ligger bredvid vasen på fatet! Oerhört charmigt! Det är alltid tanken som räknas! ;-)

 

 

Snigeln och ängeln alltså heter den här skulpturen av Dali. Jag hittade ett vykort av den när jag nu städade i byrålådor. Och jag fattar inte varför den här figuren alltid slår mig i magen. För så kan det vara med en del bilder och figurer. Wilhelm Tell är en annan sån, den där jättebilden av Dali som finns i Stockholm på Moderna museet.

 

Jag såg den här skulpturen på riktigt för länge sedan i en liten ort i utkanten av  Berlin tror jag. Utställningen var inhyst i några uthus, i gamla lador med landgångar mellan. Men perfekt anordnad. Med hjälp av totalt mörker och  svarta tygstycken hade man lyckats åstadkomma ett litet lagom stort rum för varje skulptur, och de var många. Jag gick runt där länge och minns fortfarande exakt placering av flera av dem. Figurerna stor direkt på svart på golvet och var fint belysta. Den här minns jag exakt var den stod, till vänster om mittgången direkt efter första högersvängen. Den är i mina ögon så gripande, jag får tårar i ögonen när jag ser den, fortfarande.  Säkert identifierar jag mig med någon av de här två, antingen den klumpiga stackars snigeln som så långsamt o tungt  tar sig fram och som kommer att bli ensam kvar där nere när nu ängeln ger sig av - snigeln som också har ett par vingar men de är bara patetiska - kan aldrig lyfta den här kroppen.  Eller också med den lätta, flyktiga  ängeln som nu är beredd att lyfta och lämna sin kompis snigeln. Eller också är det bara avskedet som är det som är gripande. Kul att återse i alla fall, det var länge sedan, 1984 tror jag.  

Hoppas du får en bra dag o gillar presenterna!. Vi ringer sen och sjunger och hurrar.

Färsk potatis hör ju försommaren till, men gubben hade i förbifarten bara slängt ner några grodda knölar i en sandhög och nu var de färdiga. Jättefin färskpotatis i augusti!

 

Tillsammans med en oerhört fin kväll så växte planerna, i går kväll fredag,  snabbt fram för en båttur + äting.

 

Det blev kokning av potatis hemma, packa ner den  i folielager i en plasthink med lock för att hålla sig varm, ta med sill ( tonfisk till mig), seterrömme som vi köpte vid Oslobesöket istället för gräddfil, dill, (gräslöken glömde vi!), marinerad skivad fläskfilé för grillning, bernaisesås, melon, en skvätt vin o Ramlösa till mig istället för nubbe som jag inte dricker och öl till gubben.

 

Alltsammans packades in i Busterbåten och så drog vi iväg ut till Axel och Moniques brygga. Där var det lugnt och vacker solnedgång. Det blir precis bredvid nya huset  med fint kvällssolsläge. Naturligtvis ringde vi och bjöd husägarna också men de var i Oslo med gäster från Frankrike. Men vi var välkomna att använda deras brygga!

 

Himlen bjöd på en fantastisk solnedgång som var ett fyrverkeri, hela tiden skiftande i färg och form. Märkligast av allt var en "extrasol" som utecklades en bit till höger om solen. Den ändrade sig kontinuerligt, blev större mindre och flammade i regnbågens färger.

 

 

 

 

 

Vid 10-tiden åkte vi hem igen och det var ändå så här ljust. Vi hade kaffe med men hade glömt pralinerna hemma så vi tog det hemma på altanen istället. Vädret såg ut att kunna slå om till regn rätt snabbt men det var fortsatt varmt och skönt.

... för någon som jag antar letar och letar efter dem. Jag har dem inte men vet var de är.

I Stockholm finns som sagt allt och jag är inte säker på att jag vill veta vad den här lilla lappen, fäst på ett stuprör, vill göra reklam för.

.. blev en bra dag även om den började med dundrande huvudvärk. Helt oförtjänt och det  brukar jag aldrig ha. Kanske gårdagens långa cykeltur till Sanda som satte sig i huvudet.

 

Sen blev det som sagt läsning i solen på altanen  av Sven-Harrys bok om hans konstmuseum, matande av gubben med lite enkel äggröra med bacon och lök och till slut båttur till ett strandhugg där vi firade med lite kräftäting på en sten vid vattnet både en femtioårsdag och en silverbröllopsdag. Fast inte våra, någon annans. Och det var väldigt enkelt och improviserat. Och nästan alkoholfritt

 

Fin dag blev det i alla fall, mycket sol och varmt! Äntligen ett högtryck.

 

(På hemvägen vid  Strutsholmen luktar det starkt av as, undrar om det ligger en död älg eller nåt annat i strandkanten på  västsidan av sjön där??? Vi körde nära och sniffade men lyckades inte se nåt)

 

Jag o C, Bills mamma, gick upp i Sven Harrys konstmuseum vid Vasaparken. Det är ett hus som bjuder på överraskningar. Här med alla speglarna till exempel, både väggar och tak.

De tillfälliga utställningarna var små men naggande goda, som Håfström till exempel. Samlingen längst upp visas enbart med guidad tur och sån hade vi inte tid till den här gången.

 

Sven - Harry Karlsson är alltså byggmästare och han har skapat museet som ägs av en stiftelse. Det öppnade 2011, fasaden är skinande mässing. Där bor tydligen Sven-Harry själv och det finns också andra bostäder, restaurang, shop.

 

Sven - Harrys hem är också konsthall för de permanenta samlingarna. Det är en kopia av konstnärens tidigare hem på 1700-talsgården Ekholmsnäs på Lidingö.

 

I boken om Sven -Harrys så beskriver han själv att han har både dyslexi och adhd och därför misslyckades med skolan. Men utbildade sig till murare, fortsatte till arbetsledare och  så vidare in  i byggbranschen.

 

Öl på Melanders. Det finns en varning att inte gravida ska dricka. Kanske borde vara en varningsbild bredvid på en mullig äldre herre som inte heller borde dricka kalori-rikt öl. ;-)

Tänk om man för bara några sekunder kunde få veta vad en sån här liten tänker på och drömmer om. Kanske mest om mat?

Carlsönerna är en kul butik i centrum, man säljer maskiner, bl.a. en gräsklippare med hytt, en gräsmatteägares våta dröm antar jag.

 

Meborgarplatsen på söder var vi på, trevligt ställe att utefika på.

 

Nisses är en bra klädbutik för herrar på Mäster Samuelsgatan. Dit brukar vi gå för att handla något i klädväg till gubben. Det är en butik med gamla anor, vi handlade med sonsonen till Nisse som startade den  Sen bar det av till Hattbaren på Götgatan och en ny hatt blev det också.

 

"Vild" var han som sålde färdigmat och vilt på söderhallarna.

 

 

 

 

 

Jag har fördomar om Stockholm förstås och de handlar bl.a. om att staden skulle vara en ovänlig plats för barn med mycket trafik och buller och trängsel. Jo, visst finns det, men överraskande nog så upptäckte jag nu att det  finns otroligt mycket mitt inne i Stockholm som är välordnat för barn. Inom bara några minuters promenadavstånd från sonfamiljens bostad  så ligger flera fina parker; Spökparken, Observatorielunden, Vasaparken och Tegnerparken (heter kanske Tegnerlunden?) Här går vi genom Tegner som har jättefint ordnat med stora grönområden för picknic och solning och vila, samt bad för små barn. Många barnfamiljer höll till där när vi passerade en solig dag under besöket nu, men jag vill inte ta bilder på badande barn och lägga ut på nätet

 

... i Arvika. Himla roligt! Och nytt banrekord för treåringar.

Moe Braga är av nordsvensk ras alltså kallblod, ägs och körs av Rolands bror Gunnar. Hon är en riktigt fin häst som jag har gillat sen hon var liten. Annars är det där med hästar inte min grej, jag är mest rädd för dem. Fick inte tag på någon bild från vinstloppet men så här vacker var hon redan som föl / unghäst med moder Lillbraga. En av de bilder jag tagit på henne.

... försökte jag se på när vi kom hem från båtturen på sjön, men jag orkade inte. Jag antar att man ska tycka att det är fantastiskt med så stor yta och så mycket folk och spring fram och tillbaka. Men jag såg bara en osorterad folkmassa, gamla avdankade engelska popstjärnor som sjöng dåliga låtar falskt. Stängde av och tänkte att det är nog bara jag som ratar det här evenemanget! Då får det bli så. Jag har ju inte sett på några tävlingar heller så det får kvitta. Glad att det är över så tidningarna och andra media återgår till vardagen.

Bilder från mysigt flanerande på stan i vackert väder. Vi gick till en butik och köpte babygymgrejer.

På bilden överst är vi tillbaka i deras hem igen, det gröna som syns i bakgrunden är Adolf Fredriks kyrka där Olof Palme ligger begravd och ännu längre bort är Hötorgsskraporna. Det ser långt ut på bilden men är rätt nära i verkligheten, man går på några minuter.

Just när vi sneddade över Medborgarplatsen startade Extremes cykellopp. En av deltagarna var en Herngren och broder stod bredvid och hejade. Detta är en verkligt extrem tävling. Anmälda är lag om fyra deltagare och minst en av dem måste vara en kvinna. En deltävling innebär att fira sig själv ner för Södertornets fasad = 86 meter, en cykeltävling och så kanotpaddling i totalmörker. Om det är nåt mer med vet jag inte, vi bara ramlade in i det här.