Det var här jag gick och tänkte på människovärde, på hundpromenad skogsvägen upp till Blomserud, ackompanjerad av fågelsång och vår i luften.
Det är bra att gå i skog med hund länge, man kan tänka färdigt utan att bli avbruten. Taxen Seffrin är inte så filosofiskt lagd, har inga synpunkter direkt. ;-) Bloggläsare som inte gillar att fundera över våra värderingar och vår etik kan sluta läsa nu och bara njuta av bilden med solskenet som silar mellan träden.
Människovärde ett centralt begrepp i nationella och internationella sammanhang. Det är ett ord vi använder ibland utan att tänka på dess betydelse och ursprung. Till sin karaktär har det flera dimensioner. För det första att människan har ett exklusivt värde på jorden, ett värde som ingen annan varelse har, ett värde som inte djur har och för det andra att människovärdet är lika för alla människor oavsett ålder, ursprung, hudfärg, födelseort, förståndsgåvor, ekonomisk status osv.
Människovärdet kom egentligen till oss med den kristna tron, fast det kanske finns inom andra religioner också, jag vet inte. Människovärdet är basic inom kristendomen och det blev en nyhet för de folk dit kristendomen kom. Det blev förstås en process att tänka om och se alla människor som i grunden lika värdefulla.
. Sen finns andra sätt att värdera, värdesätta människor, det kan vara efter fysisk styrka, social status, ekonomisk status, känslomässig närhet, framgångar i skid-VM, smartness, makt osv. De här sätten att värdera människor är helt ok utifrån vars o ens personliga referenser, bara man inte förväxlar dem med människovärdet. För det är inte påverkbart av allt det där andra. Det är inte förhandlingsbart. Måhända är det nyttigt ibland att se gränsdragningen mellan olika sätt att värdera andra och att prata om den. Människovärdet kan skymmas bakom de andra värderingarna och till sin karaktär förväxlas med andra värden.
Sen är det väl tyvärr så att även om människovärdet härstammar ur kristenheten så har den kristna trons förträdare historiskt sett inte alltid har agerat utifrån principen om människors människovärde, lika för alla. Men det är en annan femma. Man kan ändå aldrig ta ifrån kristendomen ursprunget till människovärdet, men sen har det utvecklats till att omfattas av många människor på jorden oavsett religion.
Under en period av mitt liv arbetade jag med människor med svåra handikapp, både fysiska och förståndsmässiga. Det arbetet var givande på många sätt, bl.a. blev det en träning i att förstå vad människovärde handlar om i grunden, i vardagen, i praktiken. Dessa allra svagaste och mest hjälpberoende har exakt samma människovärde som de rikaste och mäktigaste bland oss. Våra liv är lika mycket värda och det värdet kan inte kopplas till huruvida vi ständigt är beroende av hjälp eller hör till dem som istället kan hjälpa andra.
Det har historiskt sett funnits grupperingar som styrt utifrån andra principer än människovärdet som något som alla levande människor har, lika för alla. Lättast att se är väl kanske nazismen som tog avstamp i antikens ideal och i Darwinismen med den starkares rätt. De bäst utrustade överlever och är mest värdefulla. Där sågs ju människan lite som ett djur bland andra djur. Och visst är vi ur biologiska aspekter djur, flockdjur till och med, med flockdjurets ibland orationella beteenden och en inbyggd instinkt för jakt och samlande. Samlarinstinkten gör ju ibland att vi köper alldeles för mycket och samlar på oss massor av både nödigt och onödigt. Men allt detta vi har gemensamt med djuren i vårt ursprung och våra beteenden hindrar inte att vi samtidigt har ett annat värde än djuren, ett värde som skiljer oss från dem, vi har människovärdet.
I det gamla bondesamhället där man levde nära djuren och naturen så blev detta tydligt och gränsdragningen mellan människor och djur var av nödvändighet mer medveten än den är idag. Jag tror att det är Wilhelm Moberg som i sina böcker beskriver hur bonden såg det som att människan har Gud att förlita sig på för hjälp och tröst, men djuren har bara oss människor. På något sätt såg man människan som i Guds ställe för djuren. Det innebar att även om människan ansågs ha oinskränkt makt över djuren så följde med den makten en stark skyldighet att behandla djur väl. Och det var inte acceptabelt att vara elak mot djur.
Lite skrämmer mig dagens djurrättsaktivister utifrån det här perspektivet om människovärdet. De är på väg mot extrem Darwinism, att se människan enbart som ett av andra djur på jorden, utan det exklusiva människovärdet. I ett längre perspektiv innebär det en helt annan värdegrund att bygga våra samhällsssystem och lagar och internationella åtaganden på. Om människovärdet är satt ur spel så växer det fram ett samhälle med annan värdegrund, kanske den starkares oinskränkta rätt, eller helt enkelt en värdeanarki utan gemensam grund.
Det är svårt att överblicka var det kan sluta. Och som sagt, lite bekymmersamt känns det vi inte talar mer om människovärdets innebörd. Så länge kristendomen var en del av allas vardag så fanns för alla, både vuxna och barn, en slags ständigt pågående "basutbildning" i människovärdets innebörd i praktiken och dess betydelse för samhällelig gemenskap. Men detta "barn" åkte ut med badvattnet när vi slängde ut religionen ur våra liv. Och vi har inte vågat ersätta den med något annat, kanske i skräck för att otillbörligen påverka det uppväxande släktet, alla ska få tycka lite som man vill. Alla ska få ha sina värderingar. Men går inte samhället sönder om vi schabblar bort människovärdet? Det är ju grunden för hur vi lever tillsammans, hur vi uttrycker de moraliska rättesnörena i form av lagar och konventioner.
