Inga Magnusson

 

.. i Årjängs kommun. Idag fredag,  kan vi läsa i tidningarna att Socialnämndens ordförande Rolf Emanuelsson (FP) avgår från sin post som ordförande i Socialnämnden och dessutom  lämnar sitt parti. För att utrycka det enkelt så är han ett tungt namn i (fp), en som varit med länge och som till skillnad från många aktiva folkpartister i kommunen inte bor i Töcksfors.  Han är trött på bypolitiken.  Ja, ungefär så uttrycker han det i tidningarna. Och det är ju bypolitiken som har kommit att dominera i den s.k. Nya Alliansen, (M), (FP), (KD) och (SD), dvs Töcksforsalliansen som var med och drev igenom den senaste tidens beslut i skolfrågan. Den frågan splittrar Allianspartierna och vad man egentligen tyckte i sak vet jag inte, men den Nya Alliansen ställer sig gärna tvärs emot (C) oavsett vad det gäller. 

 

Vi har filosoferat över det en stund i kväll över en bit god mat. Varför tog bypolitiken över i just Töcksfors? Varför inte i Sillerud som befolkningsmässigt är nästan lika stort fast det  ligger på östkanten i kommunen?

 

Vi tänkte så här: I Sillerud är det mer "laid back", man berättar historier och umgås under avslappnade former. ;-)I Töcksfors så har man träffats mer i de frireligiösa kretsarna och utifrån det mer ordningssamt kommit överens om både det ena och det andra; typ Futab och Sutab och allt vad det heter. 

 

Jag säger inte att det ena är bättre än det andra men det är olika mellan västkanten och östkanten i kommunen.

 

Sammanhållningen i Töcksfors blev stenhård och dessutom sanktionerad uppifrån . Nu menar jag kanske inte direkt från Gud Fader, men åtminstone från den förra kommunledningen under K.E. från Västra Fågelvik.  Det var på nåt vis självklart för den och för oss alla att Töcksfors skulle ha en gräddfil till investeringar så som ett eget högstadium, ett eget badhus, ny skola i Västra Fågelvik med en lokalhyra dubbelt  så hög per kvadratmeter som det nya biblioteket i Årjäng, en dator till varje barn i skolan i Västra Fågelvik osv Här i Sillerud så protesterade vi inte och krävde samma saker fast vi befolkningsmässigt är nästan  lika stora. Inga  andra kommundelar ifrågasatte heller detta. Vi var väl bara  vana vid tingens ordning efter att Sigurd lämnat ifrån sig ledningen. "Sigge på Lönn" var kommunalråd från Sillerud o lyckades upprätthålla  balans mellan kommundelarna i klassisk centerpolitik. 

 

(C) och (S) har de senaste åren med Katarina i ledningen inte godtagit det självklara i den här ordningen med gräddfil åt västkanten, utan försökt fördela investeringar utifrån behov, inte utifrån geografi.  Man har försökt se till hela kommunen och centralorten.  (C) har blivit det borgliga alternativet för en helhetssyn på vår kommun. Men det väcker med jämna mellanrum stor ilska från västkanten antingen det handlar om att lägga ner fallfärdigt badhus eller skolor som är för små för att svara mot skollagens nya krav eller samla kommunens högstadieelever till ett nytt fint högstadium istället för att fördela dem på två dåliga. 

 

Sen har två andra tunga politiker i Årjäng också tagit ett steg tillbaka idag, vilket går att läsa  om i våra tidningar. Det är Maurice Leroy och Torgny Sjögren, båda på centrala poster inom (S). De har velat ha samförståndslösningar  över partigränserna hellre än att bygga en egen politisk karriär på konfrontation. Deras kliv tillbaka illustrerar splittringen inom (s) som har andra grunder än i de borgliga partierna som klyvs geografiskt. Fast splittringen inom (S) är ju också en klassiker; gamla hederliga gråsossar som står för pragmatiska lösningar för kommunens bästa tillsammans med andra partier och så på andra sidan sossar i politisk karriär som har allt att vinna på konfrontation i populistiska sakfrågor med svarta rubriker och tillfälligt upp-piskad opinion. 

 

För den som inte har följt den här processen inifrån så ter den sig nog obegriplig, varför avgår plötsligt ett antal välrenommerade och kloka politiker från helt olika partier inom loppet av en vecka? 

 

Om man återigen ska vara enkel så är  de politiker som avgått nu, de som tar avstånd från bytänk, de som vill ha en god ekonomisk hushållning för att kunna investera och de som velat  ha en samförståndslösning runt (c)  i den senaste tidens turbulens om skolchef och kommunchef. De hade hoppats att (S) skulle stå fast vid den ursprungliga överenskommelsen om ett försök till opolitisk lösning genom att anställa mer resurs till hjälp för skolchef i en pressad situation med högstadiebygge och annat. Därmed hade man fått majoritet för en tjänstemannalösning som man kunde ha byggt vidare på istället för att (S) och Töcksforsalliansen i ohelig allians skulle utlösa den politiska  härdsmälta som nu drog igång. 

 

Synen på hur skolchefen hanterar  problemen inom sitt ansvarsområde och huruvida förvaltningschefer ska anställas av politiker eller inte  var den utlösande faktorn, men som jag  har försökt berätta om här och i några andra blogginlägg den här veckan,  så finns det flera underliggande faktorer som samverkar till de låsningar som finns idag. En del finns måhända att söka i den kommunpolitiska  historien. Sanningar med stort S finns nog inte men det är intressant att vända på stenarna och se vad som finns under och försöka hitta de stora linjerna i ett sammelsurium av tyckanden från höger och vänster.

 

Jag har skrivit texter på detta tema i några inlägg nedan

 

Uppdaterat: Eftersom jag har fått en kommentar där tillväxten i Töcksfors anses motivera särbehandling så ska jag återkomma om det senare. Är Töcksfors den stora tillväxtmotorn i Årjängs kommun?