Inga Magnusson

Torsdag, sista Oskarrapporten

Igår fick vi ta bort vår älskade lille Oskartax! Nu finns han inte mer, hans plats gapar tom och ingen liten lurvig hund kommer trippande över golvet fram till sängen för att hälsa god morgon. Ingen Oskar ligger längre vid ytterdörren och väntar på att husse ska komma hem eller studsar jättelycklig på bakbenen när jag tar på skogskläderna.

 

Det gick att ´få honom att äta kyckling och ris, trots att aptiten inte var bra, men de sista två dagarna fick han inte behålla maten. Mag- tarmsystemet verkade sårigt och inflammerat  Han magrade och blev att tröttare. Vi konfererade med veterinären som undersökte honom i Karlstad. Hon gav oss inget hopp och rådde oss att ta bort honom. Med sina svaga njurar så hade han inga utsikter att få ett liv med livskvalitet. Så nu är han borta. Vi kämpade länge men måste ge upp. Lille tappre Oskar!

Men så jättetråkigt!

Klart att det säkert "bäst" att låta honom somna in, men det såg ju nästan hoppfullt ut ett tag. Tråkigt, tomt och trist för er.

Kram!

Men så tråkigt... förstår att det är tomt och saknaden är enorm. Ni har mycket nu... kram!

Ni gjorde rätt som hjälpte den lille kämpen Oskar över gränsen. Människor måste ofta vänta länge för att till sist få frid, men för våra nära, kära fyrbenta kan vi förkorta lidandet. Oskar var säkert helt införstådd med vad som skulle ske.

Saknaden är förståss total, hans tassars ljud och morgonpussar kommer att vara kvar i huset länge. Man sörjer hundarna på samma sätt som människor. De fyrbenta har ju varit närvarande varenda minut av sina korta liv.

Tröstekramar!!!

Ja, det är den jobbiga baksidan av djurägarskapet. Men man har ett ansvar. Våra fyrbetna får aldrig lida. Ni gjorde verkligen vad som stod i er makt men allt klarar man inte...

Jag förstår att tomheten är stor och vill inte tänka tanken.

Kram

Man blir väldigt fäst vid de små djuren, saknaden blir stor. Tänker på er/ Katarina.

Usch va tråkigt!! Beklagar er dubbla sorg. Vi sänder varma tankar till er . Kram

Beklagar sorgen. Både hund och katt blir som familjemedlemmar. visst kan man skälla på dem ibland fast det blir tomt när de lämnar oss.

Såå ledsamt. Har inte följt bloggarna på länge men tittade in just idag och såg denna artikel. Har dock förstått att ni hade en väldigt speciell liten tax.

Kram

Det var riktigt tråkigt. Tänk vad livet är märkligt ändå. Ibland är allting lugnt och och flyter på ganska behagligt och ibland verkar tråkigheterna klumpa ihop sig. Det är verkligen jobbigt när det blir så. Ta nu hand om er och försök att njuta av det som är bra. Tänker på er med stor omtanke. Kram

Men, så ledsen jag blir..
En väldigt speciell liten herre er Oskar och jag har förstår att saknaden är stor.
Ha dé!/Kram

Såå ledsamt. Har inte följt bloggarna på länge men tittade in just idag och såg denna artikel. Har dock förstått att ni hade en väldigt speciell liten tax.

Kram

Men vad tråkigt....men jag anade nog att det skulle bli så...
kan tänka mig det var jobbigt och att ni saknar den goa vovven mycket.
så fin bild !!
stor kram

Mycket sorgligt men tyvärr har man anat detta av dina inlägg. Vi höll liv i vår lilla katt Sara så länge hon hade ett bra liv men i våras fick vi avliva henne. 17 år var hon med oss. Det har känts väldigt ledsamt så jag förstår precis hur du känner det...