"Havsmannen" av Carl - Johan Vallgren
Vallgren brukar jag läsa med förtjusning. Hans skildringar av människans utsatthet parallellt med kapacitet till stor kärlek är fascinerande. Nu har han skrivit en bok som heter Havsmannen. När jag läser recensionerna blir jag dock tveksam till att läsa just den här boken. Den verkar innehålla väldigt detaljerade och grymma beskrivningar av hur ett barn far illa, både i sitt hem med havererade föräldrar och i skolan med mobbning. Räddningen är systern och Havsmannen. Detta gör mig lite skeptisk och fundersam till att läsa boken. Jag värjer mig för detaljerade och långdragna beskrivningar där människor, speciellt barn, plågas. Jag hör ju till dem som tror att allt ont som vi tar del av sätter något slags negativa spår i själen. På samma sätt lämnar det goda kvar sina märken. Och vi har ju på nåt sätt ibland makt att välja det onda eller det goda, behöver inte alltid vara utlämnade till slumpen eller andras val.
http://www.svd.se/kultur/litteratur/plagsam-historia-om-mobbning_6944957.svd?adapt_wid=sc_svd_w2&adapt_group=2&adapt_ma=0&adapt_mp=0&fcId=4
http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/han-har-lamnat-skronorna-och-skrivit-en-bok-som-gor-ont?rm=print
Med boken lär Vallgren kombinera genrer på ett ovanligt sätt, stark realism med fiction. Det gör mig förstås nyfiken, det skulle jag vilja läsa. Får grunna lite hur jag gör. Har precis avslutat "Män kan också amma", en samling krönikor av Jonas Cramby (god vän till äldste sonen, alltid kallad Crampa).
http://www.svd.se/kultur/litteratur/plagsam-historia-om-mobbning_6944957.svd?adapt_wid=sc_svd_w2&adapt_group=2&adapt_ma=0&adapt_mp=0&fcId=4
http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/han-har-lamnat-skronorna-och-skrivit-en-bok-som-gor-ont?rm=print
Med boken lär Vallgren kombinera genrer på ett ovanligt sätt, stark realism med fiction. Det gör mig förstås nyfiken, det skulle jag vilja läsa. Får grunna lite hur jag gör. Har precis avslutat "Män kan också amma", en samling krönikor av Jonas Cramby (god vän till äldste sonen, alltid kallad Crampa).
Kommentarer
Postat av: Zarah
Sätter spår i själen... det var nytt tankesätt för mig. Jag läser gärna deckare och i dem finns ju mycket av mord och taskigheter... Får jag svarta sår i själen... vore ju illa i så fall.
Tror nog att de flesta av oss människor kan skilja mellan verklighet och fiktiva händelser. I annat fall är vi många deckarälskare som blir mer och mer svarta inombords... :-)
Postat av: Gunnar
Hmm... Jag hade tänkt läsa den men nu blir jag tveksam.
Trackback