Perspektivbyte i vargfrågan ...
Men den indelningen fungerar inte längre, de allra flesta accepterar bevarandelinjen, men vill ha medinflytande för de berörda i hur det ska gå till.
Nu gillar ju de flesta av oss inte att bli inskyfflade i en kategori av något slag, vi vill vara alldeles egna i våra åsikter. Men ibland finns ett behov av att generalisera för att kunna debattera och diskutera. Det finns också ett behov av att urskilja olika perspektiv när man sätter samman olika grupperingar i beslutsmaskineriet, där bör ju vara representanter för båda sidor.
De flesta inser att vi har en majoritet i svenska folket som är för att bevara vargen långsiktigt i landet och eftersom vi lever i en demokrati får vi hacka i oss det, antingen vi vill eller inte. Vi har också EU som vi ingår i och är skyldiga att lyda. EU kräver också att vi ska ha en vargstam som har chans att överleva.
Samtidigt måste man när man beslutar om förvaltning och maxtal ha i åtanke att det finns människor som berörs i sin vardag av varg. Den som bor i vargrevir har mycket varg runt sig. Man kan inte ha mer varg runt sig eftersom en vargflock inte tillåter fler. Vargnärvaron kan omöjliggöra en hel del av det som människor på landsbygd har sysslat med och uppskattat att kunna syssla med i tusentals år: djurhållning, jakt, skogsbruk, bärplockning, svamplockning, skogspromenader, ridturer ute i naturen osv. Det handlar ytterst om vardagen här o nu, inte om gamla fördomar om vargen, vilket ibland hävdas.
Det innebär att man måste få till en kombination i den svenska vargpolitiken som tar hänsyn till båda sidorna. Alltså en vargstam som är både livskraftig och så liten som möjligt.
I ljuset av detta finns det två andra perspektiv; Brukarperspektiv och Betraktarperspektiv.
DNs ledare som jag länkar till här är ett bra exempel på ett trångt betraktarperspektiv, dessutom osakligt!
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/utan-politiskt-mod
Brukarna är de som lever och bor i naturen och som i sin vardag påverkas negativt av vargens närvaro; man kan inte ha tamdjur ute på bete, inte jaga, inte ha får o getter, inte kunna gå ut hela säsongen och plocka bär o svamp, inte släppa ut barnen att leka själva, inte ha hund.
Betraktarna är de som betraktar naturen i huvudsak utifrån som något människobefriat. De som bara älskar vargen för det är ett sånt tjusigt djur och så stackars förföljt och måste försvaras mot ondskefull utrotning.
Nu vet jag att det finns människor som lever i naturen och som vill ha massor av varg och att det finns betraktare som kan känna in hur det är att leva med varg.
Men om jag nu ändå ska försöka hitta någon sorts gruppering som är mer funktionell än den gamla icke-fungerande, så blir det Brukare - Betraktare. För där går nog ändå de stora skiljelinjerna, mellan dem som använder naturen, som brukar den, som lever i den och de som står utanför på avstånd och betraktar den via bilder, film och fantasi.
Alltså jag efterlyser ett perspektivbyte från Bevarande - Motstånd till Betraktare - Brukare. Det vore mer funktionellt o användbart i nuläget. Det stöds också i viss mån av den forskning som finns, sympatierna med varg ökar med avståndet. Sen har vi ytterligheterna som vill ha noll varg respektive ohejdad förökning, men de är extremer o ligger liksom utanför de realistiska perspektiven, de som är möjliga.
OBS! Jag får ett antal kommentarer där man försvarar sitt eget perspektiv. Jag publicerar dem inte för jag är intresserad av att diskutera hur man kan gruppera, generalisera, kategorisera i frågan. Ibland måste man göra det och oavsett vilken sida man tillhör i den här frågan så måste man kunna fundera över det. Undantag kommer sedan alltid att finnas och inom perspektiven kommer att finnas olika åsikter. Och som sagt ytterligheterna kommer också alltid att finnas.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/vargkonflikten-extra-svar-i-sverige
http://www.dn.se/nyheter/sverige/vargar-sparas-i-morkret
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/svd-var-pa-plats-under-vargjakt-utanfor-hofors_5867631.svd
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/hela-vargrevir-maste-flyttas_5866753.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/arets-jakt-den-sista_5866749.svd
http://www.vf.se/nyheter/allman/forsta-vargjaktdagens-facit-i-fjol-nio-i-ar-noll
http://www.vf.se/nyheter/allman/aktivister-storde-vargjakten
Funnes det en gillaknapp här hade jag tryckt på den.
Nina: Tackar, då är vi i princip eniga i frågan.
Ett bra och nyanserat inlägg, tycker även jag. Men det här med att barnen inte kan leka ute eller att bärplockare inte kan vistas i skogen hur som helst. Är det relevant eller endast egen inneboende (obefogad) rädsla. Vargen är i regel betydligt räddare för människan än tvärtom, helt relevant.
Mia: När det gäller bärplockning så handlar det både om att en del människor tycker att rädslan för de stora rovdjuren är större än glädjen över att plocka bär och svamp. Det som tidigare har varit avkoppling och njutning´, har blivit något som istället är ett stressmoment; hördes något därborta? var det en varg?
Men det handlar också om att vi med vargen får två otäcka parasiter av typen dvärgbandmask. Den kommer att ställa oss i samma läge som resten av Europa i stort sett; man kan inte äta något från skogen som inte har kokats ordentligt och extrem handhygien måste gälla.
När det gäller barnen ute, så kan jag bara försäkra dig att om någon i trakten fått sin hund dödad och uppäten av varg när den gått ute och rastat i trädgården så blir man tveksam att ha barnen ute på samma sätt som förut.
En liten fundering från min sida är ju att: kan man kräva att allt och alla ska kunna vara ute i naturen hur och var som helst och det ska vara helt ofarligt?
Jag bor själv i Norrbotten och är mycket ute och fiskar och fotar. Nog har man respekt när man är ute och vandrar i björntäta områden i Jokkmokk men jag anser att jag kan inte kräva att man ska plocka bort björnen bara för att jag ska känna mig säker.
Jag förstår att om man bor på landsbygden så är det för att man gillar naturen och vill vara i den men jag anser inte att man kan kräva att den ska anpassas helt efter människan utan det är lite naivt att tro det.
Det är väl lite samma sak även i städer att man kan inte vistas var som helst när som helst och räkna med att man är helt säker.
Per: Nu pratar jag inte om att "alla" ska kunna vara ute i naturen hur mycket som helst. Jag pratar om de människor som valt att leva på landet av olika skäl som jag radar upp.
Om jag skulle översätta till Ditt fiskeintresse:
Vi låtsas att fiske är Din passion, Du har valt att bo nära vatten för att kunna fiska, Din släkt och Dina vänner bor runt omkring. Fisket är så konstruerat att Du har rätt att fiska endast om Du äger land vid vatten annars kostar det jättemycket pengar. Sen kommer en myndighet och säger att nu kommer vi att plantera in något i vattnet som gör det omöjligt för Dig att fiska där och det samma gäller alla andra i det här landet som fiskar. Det kommer nästan att bli omöjligt med fiske någonstans.
Skulle inte det allvarligt inkräkta på Din livskvalitet?
Per: Glömde det där med säkerheten. Jag vet inte om Du syftar på biltrafiken, men vi låtsas det. I så fall kan vi översätta det också till vargförhållanden. Då skulle i så fall de höga myndigheterna säga ungefär så här:
- Gnäll inte över att det är farligt i trafiken i Stockholm! Vi har räknat ut att i genomsnitt i Sverige så passerar bara en bil i halvtimmen på våra vägar och då är det löjligt att klaga! Skulle inte vi som bor i ett civiliserat land kunna stå ut med det????
Ja, eller ungefär så.
Eller om Du syftar på buset så kanske den höga myndígheten skulle säga så här:
- Det är synd om de här vinddrivna människorna som slår ner folk för att få pengar till knark. De har en självklar plats i vårt samhälle också och ska inte diskrimineras och förföljas! Vi har räknat ut att risken för en svensk i genomsnitt att bli rånad är 1 på 10.000. Er rädsla för att vistas i närheten av härbärget på söder mellan Folkkungagatan och Mariatorget blir enbart fånig och Ni borde skämmas!!!