Inga Magnusson

... är en legendarisk restaurang i Gamla Stan i Stockholm. Den ligger på Österlånggatan. Vi var där i fredags kväll med sönerna och deras respektive. Det kostar lite mer än en vanlig restaurang i huvudstaden men i gengäld är maten aboslut suverän, lagad med omsorg och mycket goda råvaror.


Den här krogen har anor sedan 1700-talet.  Den ägdes en period av Anders Zorn som beordrade en renovering och ny färgsättning, men han dog innan den blev färdig så han fick inte uppleva nyöppningen.  Det finns en historia om att han blev nekad servering och därför köpte den, men en annan att han köpte den för att rädda den undan nedläggning. Jag vet inte vilket som är sant, men han hängde tydligen här i alla fall.


Evert Taube och hans vänner brukade också sitta här och jag tror hans stambord finns kvar. De skickade ibland små meddelanden och skisser till varandra nedtecknade på servetterna. Dessa låg kvar när de lämnade restaurangen men samlades omsorgsfullt upp av en av servitörerna där, vars ättlingar fortfarande har dem kvar om jag förstått det  rätt. Evert Taube skulle dessutom ha en liten plunta kojak i innerfickan på ytterrocken när han gick hem sägs det. Den skulle läggas dit i förväg av personalen.



Krogen öppnade tydligen 1722 att döma av dörrskylten.


Fönstren är vackra med sina beslag. Och det ser ut som om man ståtar med Michelinomnämnande, jag vet inte vilket.



Vi firade min 50-årsdag ¨på Den Gyldene Freden för nästan 10 år sedan alltså. Det tillfället var första gången i mitt liv då jag åt pilgrimsmusslor. Det besöket minns jag väl trots att det alltså var 10 år sedan. Vi satt en våning ner då tillsammans med våra barn. Första gången vi var här var mitt på dagen tror jag och det var ännu längre tillbaka. Då åt Roland en fantastisk strömming med hemlagat potatismos. Han hade en idé om att man ska äta strömming vid Östersjön. Den maträtten pratar han om än. Den gången satt vi i markplan. Den här gången satt vi längst ner i ett källarvalv och vi var i sällskap med sönerna samt deras respektive; Carin och Risako.






Jag åt  en helt suverän torsk med pepparrotstillbehör. Förrätten var en salladsrätt med honungsrostade valnötter.

Torsken som inte ser så god ut eftersom jag genast kastade mig över den och började äta innan jag fotade.

Här är förrätten. Salladen med valnötter.


Här är min dessert, sorbet med lite annat. Kul serverad.


Gubben åt förstås sill som förrätt


Någon annan tog en lax till förrätt


En terrin som förrätt.

Köttbullar och rårörda lingon åt Carin tror jag.

En snygg dessert som jag inte längre minns vad det var.


Ett besök här rekommenderas i alla fall. Det är som sagt lite dyrare än genomsnittsrestauranger i Stockholm men det är helt fantastisk mat och service. Och för oss gamlingar passande eftersom det är en låg ljudnivå.

Vi åkte taxi hit men chauffören vimsade så till den grad att jag blev ilsken och bad honom tänka över sitt yrkesval när jag lämnade bilen. LA-sonen menade att jag nog inte skulle argumentera med taxichauffören, senast han gjort det hade chauffören dragit kniv. Men det var förstås i Los Angeles. Den här såg lite klädsamt skamsen ut. Men senare pratade vi med en annan taxichaufför om det och han gav mig rätt, det är chauffören som ska hitta vägen, inte kunden. Fast han ursäktade också sin kollega  med att det är svårt att köra just till den här adressen. Österlånggatan är enkelriktad från båda håll och man kan bara köra in från mitten och eventuellt är inte ens det tillåtet.