Inga Magnusson

Himla korkat av Peter Englund och andra ledamöter av Svenska Akademien (jag hoppas att inte alla har skämt ut sig så här!) att gå till attack mot fp-förslaget att börja med obligatorisk engelska i årskurs 1 i grundskolan. Hittills har skolorna kunnat lägga ut hela grundskoletidens engelsktimmar som man har önskat och många har redan valt att lägga en del i årskurs ett och två, men inget tvång om jag förstått det hela rätt.

För mig som jobbar med barn i de här åldrarna är det helt självklart att barn ska möta flera språk tidigt i livet och egentligen är skolåldern redan sen. En del av hjärnans mottagningsmaskineri för nytt språk stänger av redan  tidigare, det är jag övertygad om efter ett långt livs arbete med barn i den här åldern / yngre och detta stöds också av forskning.

Det som är viktigt är att  barnen inte samtidigt tappar sitt modersmål, vilket en del invandrarbarn riskerar att göra när de flyttas hit. De kan få  två halva språk istället för två hela. Men barn som har engelska (och andra språk) parallellt med att fortsätta leva med sitt modersmål blir bara stimulerade språkligt av ett nytt språk. Jag upplever starkt hur barnen börjar reflektera över svenskan och svenska språkets egenheter när de möter ett nytt språk.  Det nya språket utvecklar alltså svenskan istället för att bromsa upp den.

Jag har engelska för mina ettor och tvåor och gör så att jag använder det integrerat i en del av undervisningen. Då blir det naturligt. Vi har det i samlingsmoment när vi pratar om dagsschemat och om dagens mat och väder osv. Sen använder jag det också i pausgympa för olika rörelser. Allt är muntligt förstås, inget läsa och skriva.

Detta gör jag under en del av året medan jag några månader varje år istället gör de här momenten på tyska. I början var jag fundersam på hur det skulle gå med de barn som hade ett annat modersmål än svenska, vilket första året var 25 % av eleverna. Hur rörigt skulle det bli för dem med flera nya språk samtidigt? Jag var beredd att avbryta detta om det skulle visa sig att de fick problem och blandade ihop.

 Men det märkliga var att det var invandrarbarnen  som snabbast tog till sig de nya språken! Det verkade som om de redan hade banat nya vägar för att ta till sig nya språk och  en annan grammatik. Det hade heller ingen negativ inverkan på deras svenskinlärning. När jag har  utvärderat efteråt så har barnen tagit till sig från 40 till 180 ord på vardera språken,  olika för olika barn. Men de som tagit upp minst antal ord har inte varit invandrarbarn.

Trist med den här debatten för jag gillar ju verkligen Peter Englund som historiker och har läst hans böcker med stor behållning. Det blir hårt fall från hög piedestal!