Inga Magnusson

Visst ligger det avsides Edsviks konsthall i Sollentuna. Lokalerna är inrymda i ekonomibyggnaderan vid  Edsbergs slott. Först till Sollentuna och så ut till Edsberg. Det är knappast lättillgängligt. Kommunen äger anläggningen och en konstförening hyr för att kunna arrangera utställningar.

Någon Carlo, tror han kallas så,  (Richardo Donso?) är konsthallschef där och fixar till utställningarna. Han har tidigare varit i Upplands Väsby. Vi pratade lite med honom när vi väntade på taxin.  Han var urspungligen från Chile och konstutbildad där, sedan till Rumänien och verksam där. I båda länderna hade han upplevt att konsten var styrd uppifrån, staten hade bestämda syften med konstlivet. Sedan kom han till Sverige och finner att konsten är styrd och smalspårig, fast inte direkt från staten utan från mainstream via staten till konstlivet. Fast nu åt andra hållet; det som eventuellt kan vara vackert och figurativt är istället nästan förbjudet eller åtminstone ignorerat. Så tolkade jag honom i alla fall med risk för missförstånd pga eventuell språkförbistring.

Utställningen visar verk av Odd Nerdrum och hans  norska elever, konstnärer som utbildar sig / verkar i figurativ konst. De gör bilder i klassisk stil med mest porträtt, men också interiörer och landskap. Det är långsam traditionell olja som gäller.

Nerdrum har också några verk med och visst syns det på långt håll vilka bilder som är mästarens och vilka som är elevernas. Nerdrums bilder är som vanligt suveräna och jag känner igen de flesta av dem från tidigare utställningar. Av de övriga så gillar jag mest Rainbow crucifix och Huvud  av Sverre Bjertnaes, Flicka vid fönster av Marianne Wiig Storaas, Rosenbuske av Frank Brunner, Örjan av  Jon Bakken,  Självporträtt med skinnhatt av Trine Folmoe,

Utställningen hade när vi var där 15 - 20 besökare vilket måste betraktas som helt ok en vanlig vardag eftermiddag.  Besöksantalet hade överträffat förväntningarna ordentligt, Många hade enligt konsthallschefen velat diskutera konsten och hade, som jag varit engagerade i debatten runt modern svensk konst, vad den får vara och inte.

Sen fanns det några porträtt som verkar kopior på Nerdrums form, dvs uppkäftig min, riddare, liggande kroppar. Men de saknade hans uttryck och blir därför platta och ser lite ofullständiga, ofärdiga ut. Som om det fattas något, de ger mer intryck av att vara hantverksträning och studier. Fast när det gäller konstelever som försöker lära sig hela hantverket så är det helt tillåtet förstås. Det är intressant att se hela spektrat av den utveckling som ändå är på gång när det gäller klassiskt måleri. Och det är intressant att följa den debatt som följer i spåret av den.

Om något ska liknas vi Bruna toner i det här sammanhanget så är det väl när Eva Ström sätter sig på etablissemangets höga hästar och fördömer Nerdrum-konsten. Det liknar nazisternas fördömande av den moderna konsten, den man kallade Entartete Kunst. Det är synd att det etablerade konstsveriges ramar för vad som är accepterad konst och inte,  ska vara så snäva. Det blir en navelskådande debatt som inte lyfter själva analysen av konsten utan som mer kommer att handla om vem som har makten att avgöra vad som är bra och inte. Det är ju i o för sig totalt ointressant. Ett konstverk kommer alltid ses olika av olika människor och förhoppningsvis ska en nationalstats och ett konstetablissemangs uppdrag i sammanhanget vara att bidra till att man inom landet kan ha ett brett spektra av konst, att det ska finnas visningar och utbildningar som tillfredsställer olika smaker / inriktningar

Om jag ska vara kritisk till något i Edsviks konsthall så är det att jag saknade en samlad presentation av konstnärerna, det fanns bara namnen och så förstås presentation om man ville köpa boken Figurationer av Rådlund - Lundberg.

Trevligt att också på kvällen efter besöket på Edsviken diskutera skillnaden mellan illustration och konst. . Det finns mycket goda bildhantverkare som stannar vid att vara just illustratörer, dvs göra bilder som visar upp någon annans avsikt, men det finns också människor som pendlar mellan att vara både goda illustratörer och konstnärer. Ibland blir gränsen flytande. Måste kanske få vara det.

LA-sonen, som har läst konst men  som arbetar med bilder till illustration, känner ju människor i alla läger.