Inga Magnusson

"En liten tant  om Varför måste vi producera hyllvärmare?: Det sägs att vi i vår kommun har mer än 74 olika övergripande policies som alla verksamheter sedan ska skriva egna planer för att genomföra...som sedan varje arbetsställe ska skriva specifika planer utifrån...se'n ska detta utvärderas..."

Så här skriver En liten tant i sin kommentar till mitt inlägg nedan där jag pustar över den meningslösa hyllvärmarproduktionen som kommuner och landsting sysslar med i  Sverige.(Inkluderar hela landstingen också nu eftersom jag fick idag veta att en välmeriterad tandläkare = klinikchef måste sitta en gång i veckan och gå igenom personalens flextidsuttag. En arbetsuppgift som knappast kräver tandläkarutbildning, den  borde en prao kunna göra!)  Någon måste snart ta  redan på vad det här vansinnet kostar egentligen i reda pengar. Och för all del gärna också vad det kostar i förlorad arbetsglädje.

Det kallas målstyrning när man gör så här. Systemet är hämtat från privat produktionsindustrin i mitten av 1900-talet någon gång. Då gjorde man upp planer över hur många skruvar som en industri förväntades producera under en period framåt och så skrev man ner hur målet skulle nås och kollade sedan hur det gick.

Man gjorde så även i det forna Sovjetunionen under planekeonomitiden. Det var 5-årsplaner för hur mycket man borde producera inom en enhet och sedan skulle detta kollas av.

Detta fungerar möjligtvis inom produktionsindustri där X antal skurvar ska tillverkas till en kostnad av Y kronor. Det är en produktion där man kan göra upp mätbara mål som kan vara meningsfulla. (Ändå har jag en känsla av att man har lämnat det här synsättet inom produktionsindustrin till och med!) Men det blir bara fånigt i arbete med människor där målen aldrig kan bli mätbara på ett meningsfullt sätt. Vård och undervisning handlar inte om produktion av ting. Det man "producerar"  av kunskap och / eller välbefinnande hos sina avnämare är så komplext och spektrabrett att det aldrig kan mätas på ett meningsfullt sätt i definierade mål.

De "mätningar" vi tvingas uppifrån att tröska igenom säger inget om vad vi uppnår i verkligheten och de har aldrig hjälpt ett enda barn i den svenska skolan till en bättre skoltillvaro. Någonsin! Det är jag helt säker på.

Däremot gör varje lärare / arbetslag ett antal egna mätningar av kunskap och måluppfyllelse för att kunna föra det egna jobbet vidare på ett bra sätt. Och varje lärare utvecklar sitt eget jobb år för år på egen hand parallellt med  påbud om s.k. skolutveckling med hyllvärmarproduktion.  Jag har exempelvis markerat hur många gånger varje barn yttrat sig i samling under två år och fått fram mycket intressanta fakta som jag har användning för i mitt dagliga jobb framöver.

Problemet är bara att få ordinarie arbetstid att räcka till den skolutveckling som är på riktigt eftersom den meningslösa pappersproduktionen tar nästan all tid som finns till förfogande.