Ormen i paradiset!
Skrev jag att jag uppskattar närheten till djur och natur??? Fel fel fel!!!
Inte alla djur! Det här lymmeln var på väg in mot huset samtidigt med oss när vi kom hem från kvällens cykeltur. Jag är helt övertygad om att det är en maskerad grön mamba, jättegiftig, jättefarlig. Och jag ylar naturligtvis genast på undsättning och försöker nedkalla ond bråd död!
Jag ylar emellertid som vanligt för döva öron, gubben vill gärna ha de här gynnarna kvar, påstår att de mumsar i sig råttor och annat otyg. Men han gick med på att jaga den av tomten i alla fall. Så den ringlade iväg och lade sig motvilligt under postlådan. Antagligen kommer den att bita mej i tårna i morgon förmiddag när jag hämtar tidningen.
Visst är det kosntigt. Att man reagerar så. Det var som den gången jag hoppade upp på en stol när det sprang en liten mus genom en hall. Dock icke min kan jag tillägga.
Helena: Jag formligen flyger upp på närmaste stol när det kommer en mus! Absolut!
Hahahaha...jag känner likadant när det gäller ormar. Ger mig inte tid att titta efter som de är en giftigare sort eller inte vilket innebär att jag också gör den (mest troliga..;-)) bedömningen att de är gröna mambor....allihop!
flinar
Den kommer säkert att bita dig i tårna för att du ylade när du såg den. Gröna mambor som är förklädda till ensamma rädda små svenska ormar är hämndlystna... :)
Jag tycker det ser ut att vara en kopparÖdla, som också kallas kopparorm då den mer liknar en orm än en Ödla. Den är naturligtvis helt ofarlig. En annan viktig sak är att den är fridlyst både i Sverige och i Storbritannien.
HusmÖss har vi haft många i vårt gamla hus genom åren, fast inte fÖr tillfället. Jag tycker att de är fantastiskt gulliga med sina stora bruna Ögon men, det är klart, man vill ju helst inte ha dem i hemmet. Inte hygieniskt och sedan kan de orsaka stora besvär om de t.ex. biter itu elektriska ledningar m.m. Vi brukar fånga dem i s.k. musvänliga fällor och sedan släppa ut dem långt från hemifrån.
Den är ju så vacker! Och mycket mindre än du. Kan den verkligen sätta i sig en råtta? Bladlöss finge den nog in ett par stycken...
Älgen är pampig - varje gång känns det mäktigt att få se en. Rådjur ser jag nästan varje dag på min promenad, men jag blir lika glad åt dem också - och åt korp-paret som jag inte ser så ofta. Visst ja... nu måste jag leta efter vad det var för en stor fågel som seglade över fältet, riktigt nära.
Oj vilken liten söt kopparorm för det väl en sån, den är totalt ofarlig.
Det är väldigt länge jag såg en.
Men tro det den som vill men en älg dök här i bostadsområdet häromdagen någon som förmodligen som kommit alldeles vilse. Nu var det väl ingen precis någon tiotaggare förstås utan snarare någon fjolårskalv som blivit bortstött av mamman.
Rådjur har däremot har vi gott om och nästan tama och ställer till förtret för dem som planterar blommor omkring husen.
Jaa, visst är det där en kopparödla! Men inte hjälper det en med ormfobi heller. Det är något med det opålitliga rörelsemönstret tror jag.
Möss, råttor, sorkar har vi gott om och en katt som är en utmärkt jägare. Om hon kommer åt dem inomhus på vintern. Ja, det är nu husmöss som tar sig in på vintern och faktiskt har jag nog inte sett till några råttor på ett bra tag.
Under våren blev det ett sjujävla liv i köksfläkten en dag. Barnen hade hört det från lunchtid och trodde nästan att det spökade för de blev inte kloka på varifrån ljudet kom. Maken undersökte det hela med min assistans och efter litet grejande fångade han upp en vimsig kaja i en icakasse. Vi lossade på köksfläktens delar alltså och höl plastkassen för öppningen och där damp den ner. Han flaxade hejvilt med maken bar ut honom och vips! flög han iväg!
Ja, kajan alltså, inte maken!
Marie: Def en grön Mamba!
Nina: Han lade sig demonstrativt med rumpan åt mig!
Lillan: Menar Du en ormslå som vi sa när jag var liten? Vi har en god vän som fångade möss i en sån fälla. Han färgade dem röda på ryggen för att se om samma möss återkom, men fick sluta med det då grannarna började fånga möss med röd färg på ryggen :-) Det är sant!
Bloggblad: Aha gubben ljuger för mig! Nästa gång ska han få döda ormen oavsett!
Rut: Klövdjur hör den svenska skogen till, roligare att se dem nu och då än att ha vargar där som vi aldrig ser.
Anne: Du har nog rätt i att det är rörelsemämnstret mer än något annat. Det är skumt att slingra sig fram!!
Tur att det inte var maken som fladdrade iväg!! Kul fågelfångst!
inte ens en orm, en söt kopparorm (ödla), som äter alla otäcka djur. Riktiga ormar är också nyttodjur, de äter skadesjur.
Ha ha.. Säkert en grön mamba!
Jag har inga problem med dessa djur. Tycker de är rätt "häftiga". Kan tala om att jag fram tills för två dagar sedan aldrig sett en levande huggorm. Men när jag var ute och gick häromdagen kilade det en liten rackare över vägen. Så nu vet jag hur de ser ut.
Hannele: Asch det där med ödla tror jag inte på¨. Allt som krälar är ormar i mina ögon.
Cissi: Antagligen dras ormar till såna som mig som verkligen inte tycker om dem. Vi utsöndrar säkert någon speciell lukt, lättskrämda offer.