Inga Magnusson

Om Ni har tänkt se bara en enda film i år så är det den här Ni ska se: Se upp för dårarna, dårarna stängs!
Detta var ´finalen på vår lilla endagssemester i Karlstad i lördags, 18.15 på Filmstaden.

Helena Bergström måste bara fortsätta regissera film när hon gör det så bra. Filmen arbetar med finstämda subtila medel, den är inte övertydlig och undervisande. Men ändå berikar den mig genom att dra fram mina egna fördomar i ljuset. Den gör det med glimten i ögat, ena stunden genom att locka till skratt och sedan till tårar.  Hela tiden är den underhållande och man vill inte missa en minut. Tempot varierar och dramat förs framåt på ett logiskt sätt men bjuder ändå på tillräckligt många överraskningar för att inte bli tråkigt förutsägbart. Det är en film som vågar  skämta både om invandrare och om "oss svenskar",  men aldrig elakt utan ömsint.

Valet av skådespelare är  gjutet!  De är inte ute och "spelar teater" utan de "är" sina rollfigurer med hull och hår  och det är tur för det är bitvis explosiva rollfigurer som snabbt hade kunnat bli teatraliska. Och de avslöjande närbilderna är många.

Men det är inte endast en film som speglar invandrare och deras situation utan kanske främst ett familjedrama på flera plan. Det handlar både om hur föräldrar med stor självklarhet kan förtrycka och sudda ut sina barn och om djup kärlek kontra häftig passion. Det finns en kort kärlekscen mellan den mörka huvudrollsinnehaverskan och "Henke" som är bara så bra!   Lev med i den!