Om statistiken
Skit det samma, huvudsaken är att det går att få fram korrekta siffror. Det är bättre än att gissa sig fram. Roligt att det blev bra till slut. Jag är också glad att jag kommer in på bloggen. Det var helt omöjligt några dagar.
Ibland har bloggen varit mer än vrång mot oss... men jag hoppas att det är över nu.
Min graf syns då och då enligt ett system som är lika svårt som tidvattnet att begripa. När den syns är den ju riktigt fin...
Jag kommer också in igen. Vi har så bra tålamod.
Kikade bara förbi, men vill tala om att jag varit här...nu sätter allvaret igång för hösten så vi får se hur mycket tid jag kan tillbringa vid bloggen men jag kommer på besök då och då. Tycker väldigt mycket om din blogg...så vi ses igen..:-)).
Fast nu har jag givit upp, ett tag i alla fall! Får som sagt se hur det blir framöver. Vi har ju varandras mailadresser!
Det har krånglat hos mig också!
hej - nu är jag tillbaka på allvar i bloggandet - har läst dina senaste inlägg...mycket tankeväckande...dels detta med de fåniga staplarna i bloggstatistiken - jag förstår inte grafiken och har svårt att avläsa den faktiskt...men, men det är ju helelr inte så himla viktigt.
Detta med modebloggande kontra samhällsengagemang ja....verkligen intressanta tankar...jag tror å ena sidan modeintresset i västvärlden - som ju blir allt större, ges alltmer plats, verkligen står för något - och att det har att göra med bristen på uttalat samhällsengagemang. jag tror den lilla människan idag känner en stark maktlöshet och ett utanförskap när det gäller möjlighet att överhjuvutdgate påverka tingens utveckling...de krafter som styr är alltför mäktiga, alltför osynliga och även om man ser dem så är de suddiga och glider bort...ingen tar ansvar - allra mins politiker. De har ju utvecklat en egen stil, politikerstilen, som helt går ut på att väja undan, undvika tydlighet.
På min förra arbetsplats - musikhögskolan i Sthlm - styrdes allt av en ledning som hade förankring dels i musikaliska akademin, dels i kulturdepartementet - och där satt helt enkelt ett gäng kompisar med dels hållhakar på varann och dels skulder och så till varann - därifrån styrdes allt på skolan. Detta resulterade i en otydlighet som spreds som en virus genom hela skolans organisation och ända ned till de längst ned.
Samma tendens känner jag i samhället i stort - otydligheten gör att det aldrig står klart vem som bär ansvar i något enda avseende...och det gör att man till slut fäster blicken på nåt konkret, nåt tydligt; en bild. Nåt ytligt. Ett klädesplagg.
Där kan man också inbilla sig att man får en litens smula kontroll över sig själv. jag tycker utvecklingen är depreimerande...
Hej igen Inga! Inte visste jag att du 'fått tillbaka' din blogg. Vad roligt! Jag tittade in lite när du höll till på Expressen men registreringen fungerade inte för mig, så jag kunde inte kommentera något. Inga sådana problem längre, tack o lov! :)