Äting och saxofonkonsert med utsikt!
Det är så mysigt att sitta här på altanen och äta! Det är en riktig favvoplats!
Vi var igen bjudna på häger och nu på grillat rådjurslår.
Det är läckert att äta med den här utsikten. Desserten var varm lingonsylt, glass och grädde. Och jag hade med marknadsfudge till kaffe. De var inte så goda, erkänns!
Saxofonkonsert fick vi ett par gånger under kvällen - såååå vackert när ljudet rullar ut över sjön i den tysta kvällen.
Så småningom mörknade det och måste avsluta en trevlig kväll med goda vänner!!!
Ikväll mer om fasanerna som vi såg på en oväntad plats igår kväll! ;- )
Årjängs marknad 2016
En stund på eftermiddagen idag lördag åkte vi till Årjäng på marknad. Det är alltså en av Sveriges största med bortåt 100.000 besökare på tre dagar, 700 knallar säljer i sina stånd allt man kan tänkas vilja ha och inte vilja ha.
Ett stort tivoli är det förstås också.
Den här ser kul ut!
Att äta kålsoppa hör till marknadsbesök. De olika föreningarna i Årjäng kokar mängder och säljer på marknaden.
Just i år blev det Golfklubben som vi besökte.
Kålsoppa och klengås (riven mesost på värmlandskaka med mycket smör under)
Och i år fick vi träffa vår favoritknalle; Vild Hasse. Han säljer korv i mängd på marknader över hela Sverige. Förra året var han nog inte här i Årjäng, men i år fick vi en pratstund med honom. Han deklamerar högljutt sina verser om cigarrer och Castro och Gud och så i en salig blandning.
Vi köpte förstås filmen om honom. Uppenbarligen äter han inte sin egen korv på smörgås utan Kalles kaviar. ;- ))
Vi köpte en hel del korv och kött av honom också; renkorv, rökt björnkött och annat.
Maskiner ställs ut i massor och försäljare berättar gärna om dem. Lite gubbdagis över den här avdelningen.
I Lennartsfors här i Årjäng tillverkas en fyndig packmoped med eldrift.
Godis köper vi alltid av Mickes från Hallsberg- Då får jag en anledning att utbyta info om gemensamma bekanta i min uppväxtort Hallsberg.
De här flaskkorkarna investerar vi i varje marknad. De är bra att försluta öppnade vinflaskor med och de brukar hålla till nästkommande marknad, dvs ett år. ;- ) Sen blev det förstås lite krimskrams till barnbarn som kommer i övermorgon och som har födelsedag nästa vecka. Vi letade hos Interjakt efter kikare också, men där fanns allt i jaktväg utom det. Och växter orkade vi inte dra på ända uppifrån ner till vår parkeringsplats nere vid gamla mejeriet. Annars var det planen att köpa ljung bl.a.
Liane sent igår kväll.
Roland tog en fin siluettbild på Liane häromdagen och så skulle jag försöka när jag närmade mig hemma igår kväll efter en långpromenad. Så här blev den som ovan men hans är bättre.
Det finns i alla fall lite ljus runt huset.
Hur det var förr!
Skrev lite om det igår när jag berättade om Olle-stôga. Men det finns mer om hur det var när Roland var med och avverkade skog här. Gissningsvis var det vintern 1970 - 71. Då var Roland 17 år. Evert var ungefär 40 år, en duktig huggare. Roland var med och fick lära sig av Evert, mest fick han kvista och tyckte det var roligt för då fick han använda motorsågen och fälla enklare träd. Det var inga hörselskydd då på den tiden, men Evert hade ändå normal hörsel efter så många års skogsarbete.
De som var med och avverkade var Roland och hans farbror Evert som huggare. Knut på Änga körde ut timmer med häst. Det var en ardenner, ovanligt nog, annars var det mest nordsvenska. Sen var Einar på Prästgården med, han var arrendator under två perioder. Han hade en Fordson Major en fotogendriven, ingen störtbåge, ingen hytt. Den startades med en lång skiftnyckel, veven var borta. Den glödtände i stort sett hela matrasterna och slutade med det ungefär när rasten var slut. Han hade ett timmerspel som var kopplat direkt till kraftuttaget. Det innebar att stockarna kom väldigt fort, som ubåtstorpeder i snön. ;- ) Erik Alfredsson på Holstorpet var också med och han hade en Nuffield, en röd. Han hade ett vanligt timmerspel med svängbar bom.
Erik frågade oss en dag när vi avslutade dagens arbete;
- Har han varit med er idag?
- Vem då? sa Evert
- Skam, sa Erik. Han har vart med mig hela dagen och det sista var han under kärra och välta hela lasset-
Son till Erik, Bengt, var också med och körde. Han hade en Buster med halvband. Gripen satt på taket på Bustern.
Senare kom Reidar i Rök med i avverkningen, han högg också.
Hilding Magnusson var skogvaktare för kyrkan och ledde den här avverkningen liksom annat av kyrkans skogsarbete på Årjängsområdet.
I slutet på avverkningen skulle ett område med vindfälle tas om hand. Det var ett svårt och sent arbete eftersom man måste gå före med yxa och ta bort lager av snö och is. Det gav lite betalt eftersom man högg på ackord.
Men nu är alltså kalhygget borta och skogen har växt upp igen, ett långt kretslopp på några decennier. Flera av dem som var med då på avverkningen är borta men minnena finns kvar.
Närproducerad äting igår kväll!
Bara Roland och jag. Biffar på eget älgkött, stekt egenodlad potatis och självplockade kantareller. Sommarspritzer till det.
Roland tog en snaps från Robins, hemkryddad med en-ved, inte enbär. Roland gillar den.
Dessert blev självplockade vildhallon från buskarna runt huset. Till dem vispgrädde som vi inte tillverkat själva, men den kommer i alla fall från Wermlandsmejerier som får en del mjölk från Guterud vars kor bl.a. får foder som odlats på Liane. ;- )) Känns bra med så närproducerat som möjligt. Vildhallon är ju egentligen enda chansen att få äta färska okokta hallon. Hallon som man köper frysta ska ju kokas eftersom det finns smittrisk för calcivirus. Så vi får passa på och njuta av de färska nu när de finns i mängd, grenarna ligger ner på marken, så mycket bär är det på dem.
Utsikten igår kväll till maten var också alldeles närproducerad, över sjön Östra Silen
Tyvärr går det inte att njuta av den här utsikten året om. Men "Gustaf i den nordiska natten" håller koll på läget alla dagar.
Vi hälsade på på Guteruds gård i Långserud!
Gården ägs och brukas av bröderna Jakobsson och deras barn. De har också en gård vid Kila som heter Säter. De är tillsammans Värmlands största mjölkproducenter. 300 kor är i mjölkproduktion och en del av mjölken går till närbelägna Wermlands mjölk Nysäters mejeri.
Bröderna Jakobsson arrenderar marken som hör till Liane - Prästgården och en hel del mer i Sillerud. Här är broder Göte som berättar bl.a. om varför det är bra att ha sand också i en del utrymmen,
Anläggningen är stor, rymlig och välplanerad. Korna kan gå fritt mellan matplats, liggplats och till mjölkrobotarna.
Bobo och Bill kollar nyfiket på korna och kalvarna
Om jag minns rätt så är det tre dagar som kalvarna får vara hos korna innan de delas på.
Sen får kalvarna komma ut i friska luften i sina kalvgårdar.
Roland fick ta en liten traktor och vagn och köra runt oss med för att kolla även på hönor och på häst.
Bröderna Jakobsson är väldigt duktiga bönder, måna om att djuren ska ha det bra på olika sätt.
Efter besöket på Guterud så hägrade glassbaren på Esters café. Fint är det där och nu på sommaren även öppet måndagar.
Nytt på ICA Sillerud i Svensbyn
'Nu är hela butiken omgjord och moderniserad. Här var tidigare grönsaker, ost och godisdisk
En del montrar har hamnat på tvärs mot förut.
Nu kom den riktiga frysen, den skulle vara så här lång. Bakom syns ingången till personalavdelning och till höger mejeriprodukter.
Kyldisken är välsorterad. Här är färsk hummer!
Gamla sockenmagasinet!
Den här byggnaden som nu står på Pärekul med nytt fint tak, var förr sockenmagasin. Det stod då vid stora landsvägen, mitt emot Prästgården, ungefär vid vägen som kommer från Egenäs tror jag. Det var en logisk placering eftersom Silleruds kyrka då låg på den gamla platsen bredvid nuvarande badplats o båthamn.
Det fanns två magasinsbyggnader. Den andra blev tydligen en stuga uppåt Finntorp.
Sockenmagasin måste vara rejält byggda. De skulle kunna förvara den skatt i naturaprodukter som krävdes in till socknen från bönderna, bl.a. spannmål. Förrådet i sockenmagasinet användes sedan för att exempelvis ersätta den som tog sig an försörjningen av ett hjon, dvs någon som var så fattig eller sjuk att den inte kunde arbeta och försörja sig utan måste hysas in som rotehjon. Det kunde också handla om föräldralösa barn eller barn till fattiga föräldrar. Ofta hamnade rotehjonen ändå hos släktingar och bodde kanske något år på varje ställe. Socknen ville förstås betala så litet som möjligt för att försörja sina hjon så det kunde bli en slags auktion där den som bjöd lägst fick ta hjonet. Det var den tidens socialvård.
Matförrådet i sockenmagasinet kunde också användas till matransoner under svältår när skörden slog fel och många hade problem att få mat för dagen.
Nu är alltså sedan många år tllbaka det gamla sockenmagasinet uthusbyggnad hos Kjell o Gunvor på Pärekul. Taket började bli dåligt så Liane Byggservice, Rolands lilla byggfirma, hjälpte Kjell att få på ett nytt.
Ombyggt på Golfbanan i Årjäng Sillerud!
Det har blivit ny stor uteplats med trädäck och utsikt mot banorna.
Och en del är inglasad med skjutdörrar.
Restaurangen lär ha god hemlagad Dagens. Vi har inte lyckats pricka in äting av den än för den har varit slut när vi vid ett par tillfällen har försökt. Men vi ska inte ge upp. Lyxigt med två matställen i Sillerud som har riktigt god mat, här och så i Svensbyn på Stationscafét. Båda har dessutom rättigheter om man skulle vilja spetsa till måltiden lite, eller beställa ett extra festligt evenemang.
Liane Byggservice o "sluta gräva" hos Lars i Svensbyn
Rolands byggfirma, Liane Byggservice, håller på och hjälper Lars i Svensbyn med att bygga en stor altan runt halva huset. Ovan syns den fantastiska eken som ska bli barbord i lagom häng-höjd. Nedan syns den nya metoden att fixa till plintar som ska hålla altanen. Istället för att ta dit en grävmaskin som stökar till det i trädgården, så borras det i marken. Snabbt och effektivt. Metoden funkar till typ altaner och Attefallshus. På bilden ovan syns Peter, Evert och Lars
Rolands farbror Nils jobbade i skogen här.
Ett fint skogsparti söder om skogsvägen upp till Döverud.
Roland gallrade här för några år sedan och nu är det som en park med mossa på marken. Det första Rolands farbror Nils Kylén arbetade, han var nog inte mer än 13 år då, så var han här och högg vindfälle. Han fixade det mesta av skogsarbete redan då, men kunde inte fila sågen, så han fick hjälp av Kalle ve Kvarna (gift med syster till Erik på Holstorpet) . Det finns många minnen att ta fram när man går i skogen, minnen av både människor och djur, från arbete och jakt. Skogen, för oss som bor i den, är inte bara natur utan också kultur, den har en aktiv del i våra liv, och hade det i våra förfäders liv.
Såmaskin på Liane
Maskinerna är så stora att de knappt ryms på våra små byvägar. Bröderna Jacobsson som är våra arrendatorer består numera av flera generationer. Trevligt folk är det i alla familjerna, de jobbar och sliter! Vi är glada över att det är de som brukar jorden på Liane. Nu har de sått 250 hektar ungefär, något lite är kvar i Långserud. Maskinerna är delvis datorstyrda. Första varvet runt en åker är manuellt kört sen tar datorn över och bestämmer, det blir inget onödigt kört och inget spill. Familjen har nu ungefär 300 kor på gårdarna Guterud i Långserud och Säter närmare näset. Deras djur har det oerhört bra´, en fantastisk djurhållning är det, mycket bättre än det var förr på bondgårdar och just nu släpps korna ut på grönbete under glada skutt och hopp. En del av mjölken går till lilla Wermlandsmejerier och det känns bra att marken på Liane får vara med och bidra till den närproducerade mjölken från Nysäter.
Vårbruk på Liane!
Nu har vårbruket startat på Liane och runt omkring oss. Bröderna Jacobsson arrenderar vår mark och en hel del annan mark i Sillerud. Tror det är Rasmus som kör harven här. Bröderna Jacobsson är ju numera flera generationer och flera gårdar, bl.a. Guterud i Långserud och Säter ner mot näset. Det ska sås havre och ärter på hela Liane - Prästgården. Då får man med insådd bra gräs till god vallskörd sen. Jag antar att ärtorna funkar som gödning för gräset. Och älgarna blir förstås glada, liksom duvorna. ;- ). Tyvärr lyckades vi inte hitta tofsvipeboet nerom Prästgården igår. Vi tre personer gick över området 4 ggr men det är svårt att se. Vid skolan tror jag Rasmus hade räddat ett i alla fall. Erfarenheten är ju ändå att tofsviporna lägger om när de förlorar bo så tidigt. Vi håller tummarna. Vi försökte i alla fall, man kan inte göra mer.
Skure-Fritiofs båt!
Skure- Fritiof bodde på ålderdomshemmet i Guttarbol. Kan ha hetat Edvinsson i efternamn, eventuellt från Dalslandssidan. Han var lite ovanlig. Han byggde bl.a. ett slags flygplan och med det skulle han flyga så snabbt så att isbergen smälte två kilometer innan han kom fram. ;- ) Arne på E frågade om han brukade spadvända Bäcketjärn. Men då svarade Skure-F:
-Du Arne har aldrig varit och sett Mjölkiska havet. Där kan man håva grädden med tvättfat två meter från land.
Kjell på Pärekul fick den här båten av Skure - F när han var 5- 10 år ungefär och lekte med den. Sen försvann båten tills Kjells hittade den i en bäck igen för några år sedan när han röjde. Så här ser den ut nu! Den är väldigt omsorgsfullt gjord.
Just nu lägger Kjell nytt tak på ett uthus, det som förr var sockenmagasinet vid landsvägens korsning mot Tobyn, vid Pilgata. Det var där den kyrkliga församlingen förvarade spannmål och annat som man fick in som skatt från bönderna. Och det var här som man auktionerade ut beklädnad och försörjning av socknens hjon till lägstbjudande. Socknens hjon var de fattigaste och deras försörjning betalades med naturaprodukter som förvarades just i magasinet.
Arrendatorerna här på Liane var hårt hållna!
Arrendet av jord och hus reglerades strikt av kontrakt och regelmässiga avsyningar. Jordägaren kyrkan var sträng och bestämde inte bara över gård och jord utan också över arrendatorns leverne. I paragraf 6 i ovanstående kontrakt stadgas följande
" 6. Dryckeslag, kortspel och dansgillen få under inga villkor förekomma på Stomhemmanet (alltså gården Liane) under arrendetiden. Bryter arrendatorn häremot är han skyldig att genast afflytta från hemmanet".
Oskar Boberg var alltså Rolands pappas morbror. Han bodde på Liane när Roland var barn. Det här kontraktet är undertecknat av Oskar och hans mamma Kajsa. Det kan ha varit i samband med att Kajsas man Karl Boberg dog. Under Kajsas namn står "hållit om pennan". Det bör betyda att hon var för gammal / synsvag / darrig för att skriva själv, så någon skrev och hon var med och höll i pennan.
Så småningom kom Oskars systers (Esters) son att arrendera tillsammans med Oskar. Det var alltså Rolands far Thyko. Han var nässt äldst i en syskonskara med många barn som det var då: Lisa, Emma, Svea, Nils, Evert. Säkert har jag glömt någon. Rolands pappa Thyko var bara 17 år tror jag då hans far Gustav Kylén dog i tbc. Det innebar att Thyko och Nils och mamman fick ta över försörjaransvaret för familjen. Det var hårt arbete i skogen på vinterhalvåret och jordbruket på Liane på sommarhalvåret. Familjens kvinnor fick ta hand om kor och grisar och annat under veckorna. De skogsarbetande männen var hela veckorna i skogskojor och kom hem under helgerna.
Det har genom åren varit mycket slit och umbäranden för anfäder och anmödrar på Liane, så visst var det fantastiskt att kunna köpa Liane / Prästgården för precis 20 år sedan då kyrkan sålde. Många minnen, goda och onda finns i väggarna och på åkrarna runt Liane. Berättelserna lever vidare om vem som gjorde vad och vad som sades i olika sammanhang. Många ättlingar och släktingar bor kvar i närheten. Köpets 20 -årsjubileum firade vi alltså på Valborgsmässafton hemma hos Rolands systerdotter och hennes familj.
Gamla arrendekontrakt
Rolands anfäder var arrendatorer hos kyrkan, bl.a. här på "Stomhemmanet" Liane. Mer om detta senare-
En Boberg var morbror till Rolands far. Han hade ursprung från soldattorpet Västra Boda, därav namnet Boberg.
Mer om detta imorgon.
Snygg färg på takpannorna!
Svårt att välja färg på hus, men det här är bara suveränt med den grå färgen på taket på Furnäs! Helt rätt nyans. Svårt med grått som gärna färgar sig utifrån omgivningen, här blev det bra! Bilden tog jag idag måndag.
Stadshotellet i Åmål i tisdags!
På något underligt sätt så lyckades Roland med konststycket att få ett ärende till Åmål i tisdags; synyndersökning. Som av en slump så sammanföll den alltså både i dag och tid med möjligheten att äta stekt fläsk och potatis och löksås som dagens rätt på hotellet. ;- ) Efter maten blev det fika med smarrigt kaffebröd på XO alldeles bredvid. Det var där vi såg infon om Maria Ruth-utställningen på stans konstmuseum.
Förutom att Stadshotellet bjuder god mat till rimligt pris, så bjuder man också på en vacker, gammaldags interiör. Åmål var historiskt sett en viktig stad, en knutpunkt för handel och tull ut på Vänern. Det finns många fina gamla byggnader i centrum. Hotellet byggdes ståndsmässigt.
Liane Bygg o Hermanssons Gräv idag
I kväll ser det ut så här på Furnäs! Pannorna på plats på taket, bara att lägga ut dem. Att få upp pannorna tog bara ett par tre timmar! Och Anna kommer för att njuta av det här fina huset under helgen! Vilken kväll!
Liane Bygg och Hermanssons Gräv ...
.... har idag med gemensamma ansträngningar fått upp taksten på Furnäs, huset som Roland jobbat med ett tag.
Det är högt att lyfta upp pallarna med sten. Roland fick hit Per Hermansson i Snarkil med sin kran. Det funkade perfekt. Per står här till höger och styr kranen. På taket fanns några för att lägga ut stenen i högar för att senare få den på plats. Detta är en av få maskiner av den här typen i Sverige, det finns bara ett par sa Börje som också var med och kollade bara för ro skull. (Han pensionerade sig från företaget i fredags!) . Kranen går ut drygt 40 meter och här gick det åt. Men det hela blev väldigt snabbt och smidigt och säkert gjort. Jag har fler bilder och de lägger jag ut i kväll, hinner inte nu.
Och tur med vädret var det också:
- Anna, du skulle ha varit här!!!
Börje och Per Hermansson, far och son. Hermanssons Gräv har 16 maskiner igång, spridda över hela Sverige, från Lycksele och neröver. Den här är nog den 17;e Det är ett gammalt, anrikt och välskött företag i Sillerud.
