Undrar om de är kvar måndag morgon?

Tänkte slänga dem och sätta dit ljungen och mossan istället under helgen som gått. Men jag hade inte hjärta att slänga blommande perlargoner. De har verkligen strävat och blommat länge nu.  Men nu är det varslat för snö och kyla så kanske blir det lättar att slänga dem under veckan som kommer.
 

Självsådd hänglobelia?

Fick se att lobelian plötsligt började växa nedanför krukan som den var planterad i. Har jag aldrig upplevt förut, att den sått sig eller ramlat ner  i nya plantor.

Pallkragen på hjul funkar än!

Den fungerar än faktiskt trots ett antal nätter med frost. Igår skördade jag rejält med timjan här till portersåsen och ruccola till salladen. Rosmarin, mynta, dill och gräslök finns också kvar. Den vanliga salladen är slut sedan en tid och den skulle nog har frusit också. Men placeringen på  altanen under taket  skyddar nog en del för värsta frosten. Det hela är ju placerat på lastpall med stora hjul så det har varit lätt att dra hit och dit på trägolvet. Får se om det går bra efter den här natten också för nu var det bortåt - 5 grader som värst. Jag petade ner några luktärtor här och de har växt upp men de hinner nog inte blomma.

Vackra fjärilar!!!

Och många är de i Kärleksörten! Så fina!
 
För första året på länge så blommar den här växten. Blomställningarna har liksom svartnat i flera år, innan de slagit ut. Men nu är de riktigt fina, hoppas de kan stå länge.

Inga mördarsniglar ...

... än i närheten av vårt hus! Vi ser åtminstone inte några, tack o lov, men inser samtidigt att det är en tidsfråga innan de dyker upp och förökar sig i en farlig fart. Den här har jag fotat på annat håll. Vet inte vad hålet där på sidan är, en skada eller nåt som ska finnas.

Pallkrageodlingsrapport augusti 2015

Det funkar bra med den portabla pallkragebingen för odling på altanen. Jag kan alltså dra den ut och in under tak. Bra när det regnar i massor och man inte vill att grönsakerna ska dränkas eller pallkragebingen bli för tung. Det var smart att välja grönsaker kräset. Mest lyckat var  det att redan i våras köpa salladsplantor av olika sorter. De har försörjt oss med god sallad hela sommaren. Kommer mer när man plockar.  Närmast till höger ses ruccolan. Gräslök har vi också haft gott om, liksom persilja, timjan, rosmarin och basilika och nu till slut mynta. Basilikan är lite pjåskig, den har jag fått ersätta med nytt ett par gånger. Persiljan har jag klippt ner och fryst in utav men det är ändå mycket kvar.
 
Självsådd sallad har funkat så där, har inte växt så bra. Vet inte om jag valde fel sort eller det är nåt annat fel. Vi hade en period att plocka,  men sen säckade den ihop och det nysådda blev inte nåt. Dillen har varit ok, bäst den som *var köpt i plantor. Nu får det vara kronor på den ett tag tills vi har kokat kräftor.
 
Sen klämde jag ner några luktärtfrön som tagit sig. Stänglarna syns längst bort och de kanske kan bli stora och blomma framöver.

Träd ramlade i trädgården!

Tack o lov inte över huset och inte över någon människa. Det var bara praktlysingen i rabatten som tog lite stryk

Ingen ordning runt huset!

 
Det är liksom ingen ordning runt huset. Det har bara blivit växter här och där ibland. Jag har slutat kalla det trädgård för en sån ställer krav på god planering och ordning. Just nu blommar mycket. Hade en bloggvän en gång i tiden som hette Annaa Mattsson. Hon gillade sånt här, rundvandringar bland blommor o grönt på bloggen. Hon var en av mina första bloggkontakter men hon gick hastigt bort för några år sedan. Tänker alltid på henne när jag gör en sån här rundvandring bland växterna.
Här ovan är i alla fall vita och blå akleja.
Från altansidan är det mest iris som blommar. Längst till höger skymtar kaprifolen efter väggen, den som har ett skatbo. Det som inte blommar, de stora buskarna vid trappen är spireabuskar. Och det piriga till vänster om grillen är halvdöda syréner, vita bond.
Här är framsidan med nämnda aklejor, blågull vita och blå, och några förskrämda dagliljor längst bort. Idegranen efter väggen lever trots mina underliga nerklippningar och det gör ett par tujor också. Jag envisas med att ha buskar invid husväggen för att liksom binda ihop huset med omgivningen, fast jag vet att man inte ska. De lär söka sig med rötterna ner i dräneringen, men jag struntar i det. ; - )
Här är alltså daglilja, blågull, akleja och iris.
Tar med dem en gång till då; mina kära trädgårdsnattvioler som doftar så fantastiskt om kvällen och på natten.
Tja den här utsikten har då ändrat sig sedan skogen blev borta.
Rhododendron blommar på baksidan vid redskapsskåpet. Minns att när vi byggt huset 1977 så var det som helt tomt på nordsidan. Jag kollade då i diverse böcker vad som kunde trivas i norrläge och fann rhododendron. Det fick bli en sån. Fast lite synd att vi ser den så sällan, lite skymtar vi genom fönstret.
Rönnspirea är bra. Den överlever också all hantering, gillas av humlorna när den blommar och ser prydlig ut som buske. Bakom den skymtar en klängväxt på väggen med hjärtformade blad. Precis nu glömde jag vad den heter. Det måste vara åldern med glömskan, jag har alltid vetat namnet på den eftersom den täckte östväggen på mitt barndomshem och detta är en ättling förstås från en avläggare som mamma hade med hit.
 Vid källartrappen är det mest överblommad spirea och lite perenner som smugit sig in där

Trädgårdsnattviolen blommar!

Det är den lila där vid räcket. Den  växte i mitt barndomshem och jag tog med hit. Den har en fantastisk doft på kvällen och natten! Fast jag är osäker på om den heter trädgårdsnattviol, mamma kallade den i alla fall alltid för nattviol. Jag är rädd om den och försöker hålla undan den blå irisen så att det inte ska bli för trångt om utrymmet.
 
Jag återkommer under dagen med rapporter om hur kontakterna med Telia fortsätter. Någon återkoppling  borde vi väl rimligen få under dagen!

Före - efter

De här träden stod på nordvästra sidan om huset i en grupp vid en jättestor sälg som syns lite bakom björken till höger. Så här som ovan såg det alltså ut i morse när jag åkte till jobbet.
 
 
Och så här som bilderna nedan var det när jag kom hem.
Roland fällde alltsammans själv och sälgen klöv sig, strök sig ner i backen med ett brak en hårsmån från honom.
Senare på eftermiddagen körde Roland bort riset härifrån, men fastnade på åkern förstås. Där står han kvar tills Kjell hjälper honom imorgon.
Överraskningen var att sälgen var rätt så rutten inuti. Den hade snart ramlat över oss. Den bestod av flera stammar som delade sig så här.
En bit murken sälg.
Den stora granen var 67 cm i diameter och den näst största var 60 cm. Jag räknade årsringar för jag trodde den var jättegammal, men den var bara 79 år.
Bilden ovan är som det såg ut i morse innan jag åkte till jobbet.  Och bilden under är som det såg ut när jag kom hem. Alla de här stora träden hade Roland fällt, de ligger nu i diket.
Skönt att det är över nu med trädfällning, det var en vånda innan. Men det känns ändå bra att vi har gjort det. Det mesta av träden nära huset var friska, även om de stod för nära för att vi skulle känna oss säkra. Men några var murkna och det var obehagligt att upptäcka. Vi får fundera över om inte fler träd måste tas ner på tomten. De ser stora och stabila ut men kan förstås var lika dåliga, de är ungefär jämngamla.
 

Skogen avverkas norr om vårt hus och våra träd också

Skogen faller nu på nordsidan om huset, utsikten genom fönstret kommer att ändra sig.  Träden närmast står på vår tomt och de har liksom bundit ihop vår tomt med skogen bakom. Men de måste också ner nu idag. De kan inte stå ensamma kvar när den vindskyddande skogen bakom är borta. Risken finns att de faller över huset och orsakar stora skador. Sånt täcks inte av några försäkringar. Lite sorgligt är det, de har alltid funnits där sen vi byggde vårt hus 1977. De var ju lite mindre förstås från början. ;- )  Men samtidigt har skogsbruket sin ordning, det som är färdigt för avverkning ska ner. Markägaren var hygglig och sparade träd förra gången det var aktuellt och det är vi tacksamma för. Vi har fått ha skogen kvar i många år, men allt har sin tid.
Den stora sälgen och gruppen av träd runt den ska också bort nu. Den står på västsidan om vårt hus.  Granen närmast är väldigt grov, det går inte att ta runt den.
De här träden är också på tomten norr om huset och ska ner idag. Jag har gått runt och tagit adjö av dem alla var och en. :- (

Vandring runt huset!

Om man nu ska se en fördel med en lång kall vår så är det att allting har blommat länge. Det har varat i veckor istället för att blomma över på några dagar. Gulltöreln ovan har just slagit ut. Den borde jag sätta mer av, överlever allt. Jag värjer mig för att kalla området runt huset för trädgård. Det är ett uttryck som kräver planerade ambitioner. Här hos oss finns förstås ett och annat genomtänkt och planerat men rätt mycket har sått sig själv och kommit till hipp som happ utan baktanke.
Gullvivorna som rymde med hit och etablerade sig under spireabusken har blommat länge, länge denna kalla vår. De följde bara med hit från mitt föräldrahem när jag flyttade hit en lönnplanta, trivs och breder ut sig, mer varje år.
Påskliljorna har också blommat länge och penseerna. Kärleksörten kommer så sakta.
Vårkrage har jag försökt plantera om o om igen men den trivs inte här. Nu är det en enda kvar.
Den här lilla spireahäcken är som finast nu några år, innan den börjar glesa ut nertill.
Några små körsbärsträd finns det, men jag brukar aldrig hinna få något med av körsbären, fåglarna hinner före.
Getramsen är också självsådd och breder ut sig överallt, jag tar bort varje år för att  inte bli totalt invaderad. De se ut som stora liljekonvaljer.
De små vilda violerna ser bleka ut på bild men är starkt blålila i verkligheten. Också ett ogräs som borde ha tagits bort förstås.
Tulpanerna är inte många men lyser starkt
Den här jättegranen i tomtkanten borde vi ta bort nu. Den var jätteliten när vi byggde huset 1977. I många år var den platsen för utegranbelysningen och vi strävade med det även när den började bli rätt stor. Men nu går det inte längre och den borde förstås tas bort för den växer in över gräsmattan och tar en del dagsljus från oss. Mot att fälla talar att den är alla fåglars favvoträd. Under vintern står fågelmatstationen här och granens grenar är slitna av alla små fågelfötter som vilat i den mellan ätvarven.

Rengjort tak har vi fått!

Så här fint är det nu, vårt hustak! På bilderna under syns hur det var förut och på andra sidan var det ännu värre. Det blir mycket mossa o alger eftersom vi har höga träd runt huset. Och betongpannorna börjar bli slitna, vi byggde huset 1977. Dags alltså att byta tak inom 10 år i alla fall, men med den här behandlingen räknar vi med att få lite respit med takbytet, slipper de allra närmaste åren.
Två unga män kom och skrapade med ett redskap, krypande på knä. De var oerhört snabba och jag fattar inte hur de orkade jobba så energiskt timme efter timme. Jag hade blomstöd i rabatten nedanför och så la Roland plast på för att skydda mot det som föll ner. Det blev ju mycket. Efter att hela taket var skrapat så tog de en högtrycksblås och blåste ner allt på marken. Några trasiga pannor bytte de ut, Roland åkte till Årjäng och hämtade medan de skrapade. Sen behandlade de hela taket med ett medel som ska ta död på det som finns kvar av påväxt inom de närmaste dagarna. De ger en garanti att taket ska vara mossfritt i fyra år med den här behandlingen. Någon slags efterinspektion om ett år ingår i det vi betalar för. Sen städade de undan alltsammans ordentligt både på marken och i takrännorna, samlade upp och körde bort.
Jag frågade om detta var det värsta tak de sett men det var det inte påstod de. ;-) Två man gjorde jobbet på en dag, de kom vid 8-tiden och var klara vid 3 tror jag. En sån här behandling betalas per kvadratmeter. Företaget var här för ett par månader sedan och gav oss en skriftlig offert, med tydlig specifikatïon på vad som skulle ingå i priset. Om jag minns rätt nu så landade priset på drygt 7000 kr  med ROT (eller RUT kanske det var!) bortdragen (tack förra regeringen!!!). Det är alltså vad vi betalar för det hela och det är prisvärt tycker jag om resultatet står sig i fyra år.  Huset  är rätt mycket större än som syns på bilden för det har en vinkel på baksidan. Tror att takytan är så där 190 kvadratmeter.
 

Våga eller inte våga?

Kan jag  plantera sallad i pallkragen? Kommer den att frysa bort i så fall? Det var på nollan i går natt och nattfrost för ett par dagar sedan. Samtidigt  är det drygt att vänta en hel månad, till efter juni månads järnnätter. Jag funderar en stund.  Ett tag till kan jag odla mitt vankelmod, sen måste jag bestämma mig. Under tiden ska jag provkoka sparris inför kvällens äting för att se hur lång tid som är den ultimata. Har lärt mig att det kan vara väldigt olika, inga regler gäller, man måste pröva.

Nu kan jag dra in pallen under tak!

Roland kom på att man kan sätta en krok i var ände på odlingskragebingen + rep med krok och då är det bara att dra in det hela under altantaket om det blir oväder. Med stora hjul så rullar det lätt trots att det hela väger en del med all jord i.

Pallkragar för odling

Odla lite i pallkragar på altanen är inte så dumt. Man slipper krypa på knä och rensa ogräs, alldeles för mödosamt för gamla kärringar. Och det blir lagom mycket odlat, bara sånt som man vill kunna klippa färskt till maten, inga rotsaker, inga blommor.  Det blev en ny variant av pall  i år. Roland gjorde stadigare underrede och satte på kraftiga hjul. Det blir ju rätt tungt, även om det är en tjock frigolit i botten. Om det blir mycket regn o rusk så går det lätt att dra in den under tak Just nu har jag bara påtat ner gräslök, kryddtimjan, frön av sallad och dill. Kanske blir en sån här binge till, får se om gubbens tid räcker till. Grejerna som behövs lär visst finnas hemma.

Glaspartier på altanen ...

... ska det bli på en liten bit. Jättetujan här på husgaveln har blivit alldeles för stor.
Den skräpar ner oerhört mycket på taket, det blir inte så bra. Sen har den blivit gles o ful på den sidan som vänder mot altanen. Efter en del vånda bestämde vi att den skulle ner nu innan vi får hit en takrengörare i slutet av månaden, annars är hans arbete snart ogjort.
 
Här faller den!
Väl nere på marken mätte vi den, 9 meter hög. När vi köpte den 1978 så sas det att den skulle bli max 3 meter. Den blev alltså mer. ;-)
Så här var alltså taket.
 
 
Tujan hade utgjort vindskydd också från västanvinden på altanen. Men nu måste det till ett nytt vindskydd.
Det får bli glaspartier istället.
Därför måste räckena bort på två sektioner här. Stackars blåmesarna som bygger bo i holken bakom Roland. De tittar häpet efter busken som de säkert uppskattat att sitta i medan de väntat på att flyga in i holken. Och när Roland sågar så blir det väsen. Hoppas de stannar kvar i alla fall. Det är så fint med fåglar på altanen
Rätt sent i går kväll var så räcket borta också. Det blir en träsarg längst ner och så glaspartier för resten. Vi valde att dela dem på mitten i jämnhöjd med räcket. Hoppas det blir bra. Det dröjer några veckor innan de kommer så tills dess får vi stå ut med både öppningen och västanvinden.
 

Käraste gullevivor!

De är också från mitt föräldrahem, växte i kanten mot skogen. Sen hängde de med helt oinbjudna hit med någon buske som vi flyttade. Och nu breder de ut sig under spireabusken. Blommar som mest intensivt just nu och tycks ha ett år med riklig blomning till skillnad från vitsipporna som är lite glesa just i år.

Gullvivorna ...

... drar igång nu! De har själva placerat sig under spireabuskarna. Verkar vara nåt de gillar där. Jag har aldrig planterat dem, de hängde med från mitt föräldrahem för länge sedan när jag flyttade nåt annat. 

Citronfjäril, årets första!

Citronfjärilen är första i år. Den "snablade" i blommorna rätt systematiskt. Vackert blev det med det lysande gul mot det lysande lila. De små primulerna är skarp lila i färgen men det framgår inte riktigt av bilden.
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg