Inga Magnusson

Det blir liv och rörelse i bygden när våra arrendatorer, bröderna Jacobsson i Långserud, dundrar in med folk och maskiner för att ta vara på första grässkörden. De arrenderar numera en hel del mark runt omkring här i Sillerud, inte bara Liane. Gräset slogs för ett par dagar sedan. Igår var det dags för den nya strängläggaren att göra entré, en mäktig maskin 15 meter bred. När vi brukade gården själva var maskinerna  små jämfört med dessa. ;-)) Och skörden, som var mest hö då, tog ett antal dagar i anspråk-

 

Vi gjorde grillknyte i Lianegrillen igår kväll med Magnus- och Hannafamiljen. Enkelt och väldigt mysigt med de tre tjejerna också.

Jag fick tag på Wermlandsmejeriers  gräddglass i Årjäng för en vecka sedan och bunkrade genast 4 förpackningar med kola-pecan som alla säger är så god. Och den är verkligen kanongod!! Vi har mumsat i oss alla fyra på en vecka. En är lagom att dela på två personer, åtminstone till ett par gottegrisar som oss. Nästa gång jag får tag på den så blir det till att köpa på sig ett litet lager  och stoppa i frysboxen, att ta fram nu och då till dessert eller till kaffet när det kommer trevliga gäster.

 

Wermlandsmejeriers glass är alltså närproducerat av ett litet bondeägt mejeri i Nysäter. Eftersom våra arrendatorer levererar en del mjölk dit så har den liksom lite ursprung här på Liane. Det känns bra att veta.

 

 

Vackert väder var det igår och flaggan fladdrade i lagom mycket vind! Det var tacksamt med flaggdag i  sommarvärmen. Liane är ju Rolands föräldrahem som ligger ett stenkast från vårt hus och vi försöker behålla det i vår ägo. Det finns så många minnen sedan generationer förknippade med det här huset, skulle vara svårt att lämna över till någon annan. Barnen och goda vänner kan använda det när de besöker oss och vi hyr ut det dygnsvis / veckovis till gäster som vill fiska, jaga,  vandra eller bara njuta av lantluft.

 

Idag blir det Åmål för att lägga om till sommardäck och få dem kalibrerade med dator för att varningssystemet för dåligt lufttryck ska fungera. Ett knepigt krångel som ingen egentligen begriper och gillar. Jag vet att jag är sent ute men vi har haft frost och snö för inte så länge sedan. Och om vi nu måste åka till Åmål så väljer vi helst en tisdag! ;-)) Det finns goda skäl till att lägga Åmålsbesöken just på tisdagar!! Stadshotellets lunchrestaurang brukar servera stekt fläsk och löksås vilket en del av oss uppskattar.

 

...  i Nysäter! Igår  letade jag  efter den i hela Årjäng  och i Sillerud, men misslyckats. Den är helt enkelt populärare än man klarar att producera. Men imorgon gör vi ett nytt försök   i Långserud och kanske också i Nysäter.Butikerna närmast mejeriet måste ju ha glassen. Den finns i några olika smaker men vi har bara testat de här två och de köpte vi i just Långserud. Båda är kanongoda men vanlijglassen vinner. Den är alltså närproducerad på ett mejeri nära oss som gör mjölkprodukter från bönder i närheten, bl.a. från våra arrendatorer bröderna Jakobsson på Guterud i Långserud, så man kan med lite god vilja säga att den delvis kommer härifrån Liane. ;-))

Det ska bli en klättervägg här på magasinets vägg  när son Markus svåger Robin kommer hit nästa gång. Han är klätterproffs, jobbar på klätterhall och ska anvisa hur allt ska se ut för att funka för klättrare. Himla spännande ska det bli att få ordning på det. En klättervägg på Liane!   Vi gick förbi idag.

 

... körde jag här rätt många gånger på den tiden Roland brukade gården Liane - Prästgården själv. Jag vet ju rent intellektuellt att det var så, men det känns otroligt avlägset att jag kört traktor med redskap. Tänk att jag har varit med om det, jag som är så fepplig och rädd för det mesta!! Fast plog och hövagn vågade jag mig ju inte på.

 

De här åkrarna kallades Smörhôlera, gissar att det berodde på god växtlighet. De var flera åkrar då avgränsade med diken, men Roland lät lägga igen dem.  Bakom mig när jag står här ligger Klingeränga. På andra sidan vägen där borta till vänster är Laggårsjâle, rakt fram Brôte och till höger Gropejleâle (gammal fångstgrop för varg  där på Gropekuel!). Ännu längre till höger är Sellersänga som alltid vill bli sur för den ligger nästan i nivå med sjön, svårt att få utdrag med diken.

 

Nu är sommaren absolut slut, det är mörkt och höst över Liane

 

.... arrenderar marken som hör till Liane - Prästgården. Numera är det inte bara tre bröder utan hela familjerna är med.  De är duktiga bönder, trevligt folk och dessutom goda  landskapsvårdare! Häromdagen kom de med en maskin och slog  alla dikeskanter, det blev så fint. Tacksamma är vi för den här insatsen som inte ger dem något större  ekonomiskt utbyte, men  goda tankar från oss och omgivningen och en fin landskapsbild.

 

Undrar ibland över om det gör skillnad på människor att leva på landet och i  stad, när det gäller ansvarstagande för det gemensamma, för sånt som egentligen är basic. Hur formas människor av att leva på landet / leva i stad?  Hur ändras vi som människor och hur påverkar det våra värderingar? Jag menar inte att det ena är bättre än det andra, inte att det ena är rätt och det andra fel, men just olika.

 

 På landet måste människor ta ett långtgående ansvar, både praktiskt och ekonomiskt, för det som är grundläggande i närmiljön. Man  får fixa sina vägar själva med grusning och plogning och sladdning och annat hela året om, varje dag måste post, skolskjutsar och andra transporter kunna ta sig fram. Fibernät för dator kräver gemensamma ansträngningar både med arbetsinsatser och pengar, liksom  bygdegård,  viltvård,  skogsvård,  hembygdsgård, öppna landskap, fiskevård i sjön,  byggande och skötsel av småbåtshamn. Ja, listan kan göras lång på sånt som människor på landet ständigt håller på med, ofta i  föreningar. Ingen kan göra allt men i stort sett alla gör något för att vårda bygden och landskapet runt oss. När man är uppväxt på landet och har bott större delen av sitt liv på landet så är detta så självklart att man nästan inte reflekterar över det, har ju alltid varit så här. Men som sagt, hur formas vi  omedvetet av det här?

De gjorde rent taket på vårt hus förra  sommaren och det blev kanonbra. Först skrapar de bort mossa och sen sprutar de på nåt som ska ta resten för en tid framöver. De städar och kollar takpannorna och rensar rännorna.  Igår kom två killar därifrån och tog taken på Tjärnshaget och Liane.

När Roland  ändå hade lite cement på gång för att laga trappen på Liane så blev det frestande att göra cementtavla med sonfamiljen som var här då. Händer och fot blev det.Uppe från vänster är det Markus och Carin och Bill. Nere från vänster är det Lous fot, Lous hand och längst till höger Bills hand.

 

 

Dimmorna dansar över fälten nerom Liane.  Magiskt ljus. Bilden tog svärdotter  Carin som är i Lianehuset nu med familjen. Senare idag kommer beskrivning av vår premiäräting av en ny maträtt. Helt suveränt gott var det vi åt igår kväll fredag.!

 

..kan man skriva mycket om: Att där ska gallras oppepå, att det oftast sedan generationer funnits mycket blåbär och lingon att plocka, (ibland också svamp men nu för torrt) , att det är tufft att gå upp dit, det är kliva och klänga rätt länge. Vi var där med hundarna i går  kväll lördag, en svettig marsch.

 

Man blir liksom lugn bara av att se dem! Här på Liane - Prästgårdens åkrar närmast sjön så har våra arrendatorer Jakobsson ungdjur på bete. Så himla roligt att se dem varje dag. Den högsta punkten är favvostället och här finns mineralsten också. Inte en enda gång har de rymt i år - än! Ibland går de ut ur fållan nere vid älven om vattnet står lågt och de tar sig runt stängslet.

 Just här är det paus för lite justering av slaghacken. Jag är osäker om det heter så fortfarande, kanske är en allt för ålderdomlig benämning på den maskin som tar upp från gräset från marken och sprutar det i en container