Inga Magnusson

 

Här satt vi alltså och mumsade och åt på son Markus goda köttbullar när vi plötsligt hörde glassbilen. Egentligen ett osannolikt ljud mitt ute i den värmländska landsbygden. Men den kom alltså där borta på landsvägen och stannade hos Daniel. Roland kastade sig i bilen, körde efter och lyckades få honom att vända upp mot Liane. Barnen bara skrek av förtjusning och vi shoppade förstås.

Jag hade väntat i flera dagar på att äntligen få se blodmånen. Den skulle ju vara ett sällsynt färgsprakande fyrverkeri. Vi åkte längst ut på Egenäs för att kunna se den riktigt bra. Men ack nej! Just då kom en molnbank  och gömde månen! Där bakom finns den alltså, den gäckande blodmånen! Så besviken blev jag som tänkt betrakta den länge och ta film

Det fläktade lite där jag satt och läste, annars hade det nog varit för varmt 33 grader plus i skuggan. Hur varmt det är i solen har jag ingen aning om, vågar inte ens gissa. Vi hoppades på regn imorgon lördag men det har enligt yr flyttat fram sig till på onsdag. Kanske några droppr imorgon och vi är tacksamma för allt som kommer. Boken är alltså Persbrandts biografi skriven av C J Vallgren. Persbrandt är ju en spännande människa, men helt ärligt så läser jag den för att Vallgren har skrivit. Han är en favvoförfattare. Hittills är jag inte imponerad, vare sig av Vallgren eller av Persbrandt, men det kan bli bättre.

 Det var en fin kväll på hembygdgården i Svensbyn och vi var så där 500 - 600 personer som delade den upplevelsen. Vi var i sommarhuset innan med goda vänner Thomas o Anne-Marie med lite äting och prat. Sen hade vi turen att också  få sitta nära Rolf o Inger och Sara, Markus  och  charmtroll Filip på konserten. 

Jag är tacksam så länge vi har jordbruk i Sverige, världens bästa! De här korna går ute med sina kalvar hela sommaren. Det finns svalka under träden och friskt vatten i sjön att dricka

 

Vi är ju lite lata, jagar inte rabatter och erbjudanden  särskilt ivrigt. Men ibland når svindlande och orimliga priser en gräns. Där är vi nu med priserna på el. 

 

Kolla här ovan vad vi skulle få betala med Vattenfall resp Lrf Samköp!  Nu byter vi fem abonnemang till Lrf Samköp. Det var enkelt och gick att ordna med anmälan till nya bolaget. Lrf betyder Lantbrukarnas Riksförbund och vi är medlemmar där. Medlemskapet öppnar upp för fina rabatter. Jag fick rätt mycket pengar därifrån i samband med mitt bilköp sist det begav sig, jag köpte en hybrid. Sen finns rabatt på mycket annat också, däck, kontorsmateriel, datorer o. dy. men som sagt vi kollar inte på allt. Ska bli spännande att se hur detta funkar.

Det blev klättring med barnen under ledning av Robin. Han och Anders hade klättrat själva tidigare på dagen vid Badbarna. 

 

 

 

Det är så roligt att kunna få såna här evenemang på nära håll. Bara fem kilometer till Svensbyn och Stationscafét vid vår lanthandel, Ica Sillerud. Vi var många, i stort sett fullsatt. Tror att det var 100 stolar utsatta och ingen såg ledig ut. Det är vår lanthandlarfamilj som ordnar, Rikard i grön tröja här och hans fru Sinikka.  Mannen som sjunger här är gästartist John McCaffrey från Dublin Fair.  Den som ville ha kunde köpa grillat kött och önskad dryck till det. Och på torsdag är det dags för Dough Seeger på hembygdsgården. 

 

Fantastisk badstrand med långgrunt. Detta är också vid vår sjö Östra Silen men i den andra djupa viken. En brygga finns där ute och man kan köpa glass och dryck. Det brukar vara lagom många besökare, inte trångt. Här går Carin och Lou, Bill o Markus är ute i vattnet. Bill har blivit riktigt duktig med simring.

Det varade en liten stund det här ljusspelet på himlen. Det var så vackert

... hade sonfamiljen och Carins syster-familj igår eftermiddag.  Det är lyx och livskvalitet! Sen bjöd vi på våfflor, hemkokt hallonsylt, jordgubbar och vispgrädde  vid fem-tiden. De fyra barnen lekte här hos oss en god stund efter det. Sen valde Bill att sova här i natt istället för på Liane. Vi har det bra! Så glada att få ha barn och barnbarn här hos oss. 

 Dom dök med fötterna först från Hängestensklippan i vår sjö Östra Silen. Vi var imponerade!

 

... såg vi igår kväll igen. Han går där i ärtåkern på det vi kalla Elgtåänga. Det är norr om Sellersänga och Prästeparken.  Det verkar som han håller sig i samma område, är inte framme under dagtid, men alltså sen på kvällarna. Ärtorna är ju näringsrik mat som han säkert kan leva gott på ett tag nu när han inte har någon mamma att dia. I nästa vecka ska ärtorna skördas då blir det magrare, men fortfarande gott om grönt i området och det finns även vatten i bäcken. Stackars liten!

Tänk att det ska vara så svårt att följa eldningsförbudet.  När vi gick ner till båthamnen för att sätta oss i båten och åka en sväng ut på sjön så fick vi se en man och en pojke som eldade med öppen låga vid grillplatsen vid bryggan. Där  finns en iordningsställd grillplats uppe i skogen vid båthamnen,  den ligger i ett kruttorrt skogsområde och omfattas förstås av eldningsförbudet. Man får inte grilla vare sig med kol eller med öppen eld där. Det var svenskar som av dialekten att döma var från västkusten. De  hade båt vid gästbryggan. Vi påpekade till en början rätt försynt att de bröt mot eldningsförbudet. Men eftersom mannen inte var helt övertygad om det så blev vi strängare  och hotade att polisanmäla honom om han inte genast släckte elden medan vi såg det. Då gav han med sig och hällde vatten på elden. Så hänsynslöst att riskera så mycket elände genom att bryta mot eldningsförbudet! Bilden ovan är tagen efter att grillarna släckt elden och lämnat platsen.

 

För övrigt så har några varit en tur till Krokfors för att se slussarna mellan Östra Silen o Västra Silen. Där är mycket verksamhet nu när så många kanoter och andra båtar finns i våra sjöar.

 

Bill har varit här på eftermiddagen. Han har lekt på egen  hand och vi har spelat spel några gånger, Rimspel och Bamsememory. Sen blev det Oboy och värmlandskaka med smör. 

 

Älgar är sällsynta numera, likaså är det sällsynt att tåg och paket kommer fram ordentligt och i tid. Så vi dokumenterar.  ;- )) Roland packade in ett paket först. Det skulle till son Mattias i USA. Men det vägde 23.5 kg och det var 3.5 kg för mycket för att posten skulle ta det. Inpackningen hade tagit  flera timmar så det var ett hårt slag. Koll med jet pac gav vid handen att de skulle ha 10.900 kr för att skicka 23,5 kilospaket till Seattle. Det var för dyrt så det blev att ta isär paketet och dela på två istället, då blev fraktkostnaden rimlig på posten. Nu har faktiskt paketen kommit fram till Seattle. Och inte nog med det, de är hela och oskadade också. Det händer ungefär varannan gång så vi är förstås tacksamma. Här är son Mattias redo att börja packa upp och montera. ;- ))

 

Kul förresten att son Mattias  har exakt samma robotdammsugare som vi har!