Inga Magnusson

Det är lite meditativt, man hinner tänka på annat för detta är ju helt mekaniskt.

 

Så det blev lite tänk på människovärde, delvis på förekommen anledning, debatten i media har den senaste tiden varit lite förvirrad både i rikspress och lokalpress. 

 

Så här ser jag på det.

 

Människovärdet är lika för alla, det har ingen skala. Det skiljer oss från djuren och tingen. Det  är lika för onda och goda, för kloka och okloka. Det påverkas inte av hudfärg, ras, politisk hemvist, religion,  språk, sexuell läggning,  ålder, förståndsgåvor osv. Man kan inte  höja sitt människovärde genom goda handlingar eller sänka det genom onda handlingar, det är ett och det samma för alla levande  människor på jorden.  Ett djur kan var högt älskat men aldrig ha ett människovärde. En sak kan vara värdefull och viktig för individen men den kan aldrig få människovärde.  På engelska språket använder man ofta ordet dignety för att beteckna ungefär det, inte exakt men på ett ungefär människovärdighet.  I Sverige säger vi alltså människovärde.

 

Men sen blir det klurigt. Vi tenderar ibland att blanda ihop människovärdet med hur vi mycket uppskattar människor i vår omgivning, dvs den värdering av andra människor som har en skala. Jag värderar naturligtvis min familj och mina vänner högt, liksom människor som jag uppfattar som goda i världen. Jag värderar människor lågt som jag uppfattar som ondskefulla och elaka. Där har jag en skala i min värdering och det är helt ok, helt naturligt. Det vore inte möjligt att älska alla lika mycket och för mig har inte alla samma värde i den här skalan. Men den står fri från  människovärdet, har inget det att göra. 

På engelska blir den värderingen ungefär lika med uttrycket value.

 

Det är på nåt vis lättare att hålla isär det fasta människovärdet och skalenlig värdering av människor om det har olika ord så som i England, dignety och value. Här hos oss där orden är lika blir det svårt att hålla isär.  Allting  blir på nåt suddigt sätt värde, värdering, värdegrund när vi pratar om det.  Och vi slänger oss med de uttrycken utan att egentligen gjort klart för oss vad  vi menar; är det det fasta människovärde lika för alla vi pratar om eller är det den skalenliga värderingen av människor, eller är det andra skapade, tillfälligt giltiga, värderingar i en värdegrund?. 

 

Sen kan man som individ anamma olika symboler för människovärdet, det som är lika för alla. För mig som kristen så är korset  den ultimata symbolen för allas lika värde,  människovärdet.  Det var med kristendomen som människovärdet kom till västerlandet och det är rätt länge sedan nu. Människovärdet fanns egentligen inte som begrepp innan dess,  det  har under århundraden spridit sig globalt med den kristna tron. Men det betyder inte att jag ska  tvinga tron eller korset på andra människor.  Andra människor  vill se  andra symboler som beteckning på  allas lika värde. Själva det grundläggande människovärdet, lika för alla, ligger ändå fast men individen kan  vilja ha olika bilder / olika symboler  för  det. Och det blir inte så bra om man i vårt samhälle försöker tvinga på andra  den egna symbolen. Det måste vara ett eget val utifrån den egna livssituationen om symbolen ska vara ett kors eller något annat.

 

Detta är alltså ungefär min syn på saken, andra kan tycka annorlunda och det är alltid möjligt att diskutera. Jag är glad att jag i min vänkrets / bekantskapskrets har människor med olika ursprung och olika syn på det här frågorna. Då blir jag tvungen att tänka till själv och skärpa mina definitioner. Vore förfärligt att bara umgås med människor som tänker lika!

 

Roligt att rensa lingon och få tid att fundera! ;-))

 

Senare idag blir det mer om gårdagens äting med sika! Detta måste vi lära oss att göra själva ;-)