Så har vi då pratat om PI hela dagen.

Och sörjt. Och vi har ätit lunch i ett  rum där han måste ha sprungit omkring som barn , på Statíonscafet. Det finns så många minnen kvar av honom, en snäll människa med massor av humor och en lysande intelligens.
 
Och den slitna  Tuttifruttimössan var med varje älgjakt! I alla år när det var fint väder! Vila i frid PI, vi ses!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback