Inga Magnusson

Vi går ibland i det här skogsområdet. Det är skog som har fått sköta sig själv under lång tid helt enkelt för att markägaren vill det. Det känns som att vara i vildmark. Jag föreställer mig att speciella växter och djur kan trivas här. Och plötsligt blir det alldeles tydlgt varför svensk skog bjuder på just mångfald. Det handlar i grunden inte om att staten har stått där med pekfingret och domderat utan på att många små skogsägare helt enkelt har olika tankar om sin skog. Och det är just det som ger variation i naturen. Det är fint med vild skog i små områden som här. Jag känner mindre sympati för de statliga naturreservaten som är stora sammanhängande marker.