Inga Magnusson

Kom på så här i efterhand att både Roland och jag är  sorglösa på nåt vis, eller vad man ska kalla det.

 

 Efter lördagens plikter så spenderade vi glatt och utan minsta samvetsbetänkligheter dagen med att laja runt på sjön med båten och i skogen på hundpromenad. Det finns massor som vi  egentligen borde ha gjort istället om nu Luther fått råda.

 

De vissnade amplarna skulle ha varit slängda för länge sedan, oklippta gräsmattan börjar intas av självsådd asp som nu är 40 cm hög, golvet i tvättstugan har jag inte sett på flera veckor för det är fullt av lorttvätt, golvet inomhus kan inte städas av Rut förrän vi plockat bort alla rester från barn och barnbarn. Men det spelar liksom ingen roll.

 

- Det finns inget så gott om som dagar, det är en ny varje morgon och alla kommer de österifrån!

 

Någon klok livsfilosof i bygden sa så enligt Roland. Jag har förstås glömt vem. (Det var Emil i Signebyn, säger Roland, Mays farfar) Det verkar som om vi tar  vara på våra goda  dagar, njuter av dem så länge vi kan, prioriterar umgänget med vänner, besökande barn och barnbarn och det känns helt rätt. Fast det är inget vi tänkt ut, det har bara blivit så och ibland blir det så tydligt som igår.