Inga Magnusson

Med extra fint bubbel firade vi igår vår 40-åriga förlovningsdag! Vi blev ju aldrig gifta så vi får fira att vi förlovade oss istället. ; - ) Om det hade varit bröllopsdag så skulle det ha hetat grafitbröllop. Fick lära mig häromdagen att bröllopsdagsbeteckningarna går från mjukare till hårdare. Då borde alltså diamantbröllop var sist, fast det lär vi väl inte uppleva.

 

Om man nu ska se bakåt och fundera så kan man konstatera att de första åren tillsammans var slitsamma med heltidsjobb, jordbruk, tre barn tätt,  husbygge och olika samhällsengagemang. Jag minns att det fanns tider när jag somnade så fort jag satt still en stund, vilken tid som helst på dygnet. Men tempot har lugnat ner sig det senaste decenniet, ett resultat av medveten strävan. Nu är det rätt lagom.

 

Det är inte så ofta vi har hittat nåt att träta om under de här 40 åren, vi har nästan alltid varit vänner och haft rätt roligt ihop. Vi har råkat vara ungefär lika slarviga / ordentliga och lika ekonomiska / oekonomiska vilket förenklar tror jag. Att leva med hundar, nära djur och natur har tilltalat oss båda och det har nog varit en förutsättning för gemenskap.

 

Barn, barnbarn och föräldrar har betytt mycket under den här tiden och de finns ständigt  i våra tankar även om de inte fysiskt är närvarande. Våra föräldrar har gått bort och barnen är utflyttade en bra bit härifrån, fast de besöker oss förstås. . Goda vänner har kommit att bli allt viktigare med åren, några har vi haft förmånen att ha länge, några är nya. Mänskliga värden har tagit plats i förgrunden, medan materiella värden har kommit att bli allt mer betydelselösa, och det för oss båda. Gemenskap och vänskap värdesätter vi allt mer.

 

Så lång tid det har blivit, känns overkligt när man försöker se tillbaka och sammanfatta så här.

 

Detta fick väl bli en liten högtidlig nostalgi, inte så ofta på bloggen. : - )