"Du gamla, du fria" av Liza Marklund

Jag skulle ju inte läsa någon mer Marklundbok! Det var helt bestämt. Jag var trött på henne, tyckte att det fanns en falsk underton i böckerna, nåt som inte stämde. Det började dessutom bli upprepningar i huvudpersonens trassliga privatliv, ständigt styrt av tillfällig lust och olust. Man måste kanske känna sympati för en boks huvudperson om man ska gilla boken?
 
Men under några dagars ofrivillig stillsamhet så grep jag den, för den låg ju där inom räckhåll, inköpt o klar från någon rea för 39 kr. Fnissade lite när jag insåg att jag redan försökt läsa den men gett upp. Jag hade alltså läst början, men tröttnat och hoppat direkt till slutet! Fusk! Hela den tradiga kidnappningshistorien hade jag hoppat över, den blev långdragen och slutet var också fel. Borde inte ha varit så.
 
Men man kan inte ta ifrån Marklund att hennes böcker är ett slags läsgodis, lätta att hacka i sig, ungefär som Jan Guillous. Liza  är en bra berättare. Nu har jag läst hela boken, visst är den läsbar, en typisk Marklund. Men jag är inte sugen på ytterligare en bok om Annika Bengtzon.

Kommentarer
Postat av: znogge

Jag har slutat läsa hennes böcker. Det är något med dem som jag inte gillar. Språket eller stilen...

Svar: Ja så är det med mig också men jag har svårt att sätta fingret på vad ´det är som jag inte gillar, för visst kan hon berätta!
Inga Magnusson

Postat av: Ingrid

Jag gillar inte Liza Marklund efter hennes bluff med "Gömda"- böckerna. Hon utgav dem att vara faktalitteratur. Allt hade, enligt henne, hänt i verkligheten, men de visade sig vara ett resultat av hennes fantasi. Usch!!!

Svar: Jamen det har du rätt i! Det hade jag glömt! Tack för påminnelsen! Kanske därför jag känner motvilja mot Liza som person. För det gör jag, både mot henne och hennes huvudperson i böckerna.
Inga Magnusson

2014-05-15 @ 21:36:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback