Lurade av Rovdjurspropositionen ...

... blev vi! 170 - 270 vargar var inte siffror för golv och tak, det var bara golvet, den minsta nivån. Den uttrycktes som ett intervall istället för i ett enda tal.
 
Visst var vi många som blev lurade av rovdjurspropositionen och Lena Eks redovisning av den. Jag också, fast jag avhört den här debatten i så många år. Tänk om man kunde höra det som verkligen sägs, istället för att höra det man hoppas ska sägas! "Gynnsam bevarandestatus" för vargstammen uttrycktes som ett intervall;  170 - 270 vargar och därför uppfattade vi de siffrorna  som golv respektive tak. Men 170 -270 var ju bara golvet. Inom det spannet får sedan Naturvårdsverket i uppdrag att fastställa "Gynnsam bevarandestatus", dvs den lägsta nivån för stammen.
 
Taket uttrycks inte som tak, utan som jakt. Jakten (taket!)  ska  beslutas av myndigheterna, precis som utredaren föreslog. Och vi vet alla vad en avpolitisering av detta beslut innebär, vad en flytt från politiker till myndigheter innebär. Naturvårdsverket gillar verkligen varg och lutar sig mot andra forskare än regeringen när det gäller hur många som behövs. Man har ju gjort egna utredningar om hur mycket varg vi behöver ha i landet och landat på höga tal. Länsstyrelserna kan säkert föreslå kloka saker men lär inte kunna driva dem gentemot Naturvårdsverket. Beslutsgången när det gäller vargjakt (=taket i vargstammen) sägs inget om i proppen, det är som vanligt bäddat för kaos. Vem har den yttersta beslutanderätten om vargjakt nu när regeringen inte har den? Dvs vem kan överklaga och till vem? Man stoppar huvudet i sanden och  låtsas som att vargjakt är lika odramatiskt som älgjakt, men borde veta bättre.
 
Det finns inget i propositionen som antyder att man i fortsättningen kan komma till rätta med den förlamning av förvaltningen som de ständiga överklagandena av jaktbeslut innebär. Hittills stoppas ju skyddsjakt  av förvaltningsdomstolen och licensjakt av EU. 
 
http://www.regeringen.se/sb/d/10364/a/223859
 
Innan propositionen kom så skrev jag ett blogginlägg som jag tog bort när jag blev lurad av presentationen. Det har i högsta grad relevans nu och så här var det:
 
"Önskar att jag kunde känna mig engagerad och intresserad. Men vi vet ungefär vad det blir. Huvudpointen,( även om det inte ser ut så, man lägger ut lite dimridåer med andra betydelselösa förslag), är att besluten om rovdjur ska avpolitiseras. Det heter att de numera ska avgöras av myndigheter på vetenskaplig grund, inte av politiker (som kan ställas till ansvar för följderna av en herrelös rovdjurspolitik!) .
 
Ha ha...vilket snömos!  Det finns lika många olika vetenskapliga grunder som det finns forskare, fritt att välja alltså för myndigheten, vilken man vill luta sig mot; den som säger minst 3000 vargar eller  700 vargar eller den som säger att det räcker med några tiotal. Och det vetenskapliga underlaget för att bedöma rovdjurens påverkan på människor är synnerligen magert, för att inte säga obefintligt.
 
Men rikspolitikerna får en drömsituation, inget parti behöver längre plågas av beslut om vargjakt, ingen minister behöver hängas, man kan skylla på myndigheter. Detta förslag var säkert ett inofficiellt uppdrag från de politiska uppdragsgivarna till ensamutredaren som lagt grunden för proppen. Politiker  ville inte besudlas av de här kontroversiella frågorna.
 
Sen finns från politiker- och bevarandesidan ytterligare en,( önskad?), följd av att flytta besluten till myndighetsnivå: Man kan permanenta den parodiska cirkusen med överklagan av alla beslut om vargjakt  till förvaltningsdomstolen, med åtföljande inhibition. Det är endast myndighetsbeslut som kan överklagas till förvaltningsdomstolen.  Och då behöver inte ens myndigheten vara ytterst ansvarig, det blir en liten klubb av jurister som styr vargpolitiken. Och varken myndigheten, politikerna eller EU behöver i det läget ta ansvar för sina egna tolkningar av rådande lagstiftning o förordningar."

Kommentarer
Postat av: Gunvor

Ja, men vargen i Tanum är skjuten i alla fall!;
http://bohuslaningen.se/nyheter/sverige/1.2353630-vargen-i-tanum-ar-skjuten :)

Svar: Alltid något. Man får glädja sig åt det lilla!
Inga Magnusson


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback