Läxor
"Undervisningsmetodik måste få större plats i lärarutbildningen. Den har nästan sopats ut ur utbildningen de senaste 25 åren. Utbildningen har blivit alldeles för teoretisk och akademisk och har för liten koppling till klassrumsundervisningen."
Klokt sagt av Björklund apropå att läxor enligt forskning ibland används fel av skolan. Läxor ska inte användas till genomgångar och nyinlärning, den delen ska läraren göra på skolan. Föräldrar ska inte tvingas in i rollen som lärare. Men att förbjuda läxor med hänvisning till att de ibland fungerar fel, blir galet. Det jag ser av läxor så används de på ett klokt sätt, som ett komplement till skolans undervisning och att göra färdigt sånt som eleven förstår, men inte hunnit med.
Läxor bör vara exempelvis träning i läsflyt / läsförståelse, repetition av kända moment, plugg av glosor, möjlighet till reflektion om ett avsnitt tillsammans med en vuxen. Att läxor används för att göra färdigt sånt som inte hunnits med på skolan behöver inte heller vara fel om eleven vet hur uppgifterna ska lösas. För några kan det vara skönt att jobba ikapp i lugn och ro hemma.
Sen är det naturligtvis bra om skolan har läxhjälp som en möjlighet på skoltid. Jag tror att vi har det med som ett alternativ på "Elevens val" på vår skola. Kyrkan har också läxhjälp i församlingshemmet. Bra om eleven kan välja det som passar bäst, eller en kombination.
Ett alternativ kan ju vara att förlänga skoldagen och lägga in läxjobbet där istället, vi har rätt korta skoldagar i Sverige. (Pratade just med en tysk familj som har en 10-åring vars skoldag alltid börjar halv 8 och slutar kl 15.15 två dagar i veckan och kl 13.00 tre dagar i veckan. )Men det tror jag inte så många vill, vare sig föräldrar, elever eller lärare. Ett annat alternativ är ju att ta bort den delen av skolarbetet helt och därmed ha en långsammare inlärningsgång genom skolsystemet och exempelvis lägga på ytterligare ett läsår för att kompensera det som förlorats i hemarbete. För visst förlorar man normalt sett lärande utan läxor. Men det låter som en klumpig och dyrbar lösning med fler skolår.
Som klasslärare har jag erbjudit elever och deras föräldrar läxfrihet mot att eleven fick jobba i egen fart, lite långsammare än de flesta i klassen. Det var just då inga problem för mig att individualisera undervisningen så att elever hade olika takt i lärandet. Men ingen nappade på det.
Läxförbud tror jag inte på, det vore ett utslag av politisk klåfingrighet. Det är bättre att läraren får avgöra, när / om det behövs läxor. Huvudsaken är eleverna når målen. Och som Björklund säger, viktigt att lärare får utbildning i att använda läxor på bästa sätt. När det gäller lärarutbildningen så är ju problemen med den gigantiska av andra skäl; tomma platser och få som väljer lärarutbildning som förstahandsval. Så just utbildning i läx-konst tycks lite futtig i sammanhanget.
Kommentarer
Svar:
Jag har arbetat med asylsökande elever i förberedelseklass i två år och mötte ofta häpenhet från barnens föräldrar att vi var så mjäkiga och höll på och frågade både elever och föräldrar hela tiden hur de ville ha det. Enligt dem så skulle skolan bestämma, punkt slut. De var heller inte vana vid att elever med handikapp och påtagliga lärandebekymmer undervisades tillsammans med andra elever. Jag hör till dem som tror på blandning av elever med olika bakgrund och olika förutsättningar och förmågor. När jag undervisar så berikar det tycker jag. Barn lär mycket av varandra, min pedagogiska guru är Vygotsky. Han förde fram tanken om att man lär sig först tillsammans med en person som kan bättre, sen kan man på egen hand, sen kan man lära någon annan. Men det måste finnas möjligheter att under del av dagen göra gruppindelningar på olika sätt med hjälp av resurslärare eller annan resurspersonal. Det kan vara nivågrupperat men måste inte vara det. Sen får jag erkänna att jag har inte erfarenhet av vanligt klasslärarjobb i grundskola i mycket invandrartäta områden. Det mesta jag har haft är 25 % elever med annat hemspråk och det är inte så mycket idag. Skolan har problem att rekrytera lärare till utbildning och till tjänster. Och det avspeglar sig förstås på ledningspersonal också. Förr var det naturligt att en duktig lärare ville bli rektor och övertalades till att bli det. Det är inte så idag. Många lärare värjer sig för att söka rektorsjobb, dels för arbetsuppgifterna, dels för den dåliga lönen.
Rektorsfunktionen med kombon stat (kraven på måluppfyllelse) + kommun (som lämnar pengar) som överhuvud är nästan omöjlig att slussa sig fram igenom och det gör att intresset för att bli rektor har minskat, också en direkt följd av kommunaliseringen tror jag. Förr var ekonomin given genom att staten betalade en viss summa för ett visst antal elever. Det var förutsägbart på ett ungefär i alla fall så det var inte så mycket att funderar på. Det var samma nivå som ställde upp kraven som betalade kalaset (staten) Numera sitter rektorer och försöker få ihop budget en stor del av året eftersom man inte vet riktigt vad man har att röra sig med, lämnar in förslag till kommunen som ratas, gör om osv osv. Detta stjäl massor av tid från själva ledningsfunktionen. Sen hänger Skolinspektionen över oss alla, i synnerhet över ledningsfolket, som en mara. Och det gäller att ordna så att verksamheten tål en anmälan eller en inspektion. Det är inte enkelt att fixa till det inom de kommunala budgetramarna. Just nu har jag en chef med erfarenhet från klassrummet i vårt stadium och det är helt ok. Men under många år hade vi chefer med annan bakgrund än skola och det var mindre lyckat.
En dél av lösningen för den svenska skolan är och förblir ett förstatligande av skolan. Där har Björklund rätt som i många andra frågor, men tyvärr får han inte en majoritet med sig. Staten vill inte ta det ekonomiska ansvaret för att eleverna når målen, det är lättare att lämpa över det på kommunerna.
Inga Magnusson
Svar:
tyvärr är nog lösningarna för svensk skola både dyra och på lång sikt. Det tog ju rätt många år att sabotera det vi hade en gång och det tack vare obstinata lärare som vägrade att gå med på stolligheterna uppifrån. Men med kommunaliseringen så avväpnades vi.
Inga Magnusson
Svar:
Den där versen är bra, den har jag haft med på bloggen förut och jag tror den kom från dig då också
Inga Magnusson
Trackback