Solskenshistoria
Jag jobbar på skolan i Årjängs tätort. Nu finns beslut om att ett par bygdeskolor ska
läggas ner, små skolor med 20 - 35 elever fördelade på sju åldersgrupper. I kölvattnet på det beslutet så har det förekommit en del smutskastning mot min skola som förutsätts ta emot en del av de här eleverna till hösten om nedläggninsbeslutet blir verklighet. Som jag skrev om i ett tidigare blogginlägg så påstod en ledande FP-politiker, Lars G, att han hört att de yngre eleverna på skolan inte vågade gå över skolgården av rädsla för högstadieeleverna.
Nu finns det ingen skola som är helt felfri och perfekt, inte min heller. Den är ganska sliten och medfaren och visst kan det bli incidenter nu och då mellan elever, konstigt vore det annars. Men jag hör sällan något om bråk mellan stora och små elever. Tvärtom så finns det en solskenshistoria som jag tycker vittnar om god stämning och hänsyn.
I samband med lunchen så träffas elever i olika åldrar vid matsalen. Några busiga små killar från lågstadiet hade tagit sig för att dag efter dag bråka lite med några högstadieelever. De fick aldrig något igen av de här äldre eleverna, men till slut blev de stora pojkarna lite trötta på det hela och gick till rektor för låg - och mellan. Där berättade de hur det var och sa också att de aldrig gett igen och inte tänkte göra det heller för de här killarna var ju så små. Men de bad rektorn ordna så att småkillarna fick lära sig lite bättre uppförande, för det är ju inte bra att hålla på så där. För sin egen skull så behöver de få lite folkvett. Rektor pratade med elevernas lärare och det hela upphörde förstås. Vi som jobbar på skolan tyckte att det var rätt gulligt gjort av de här lite tuffa stora högstadieeleverna.
Jag gillar att tänka på den här händelsen. Den är en riktig solskenshistoria, långt från det scenario som Lars målar uipp.
Kommentarer
Postat av: Suss
Hur många skolpolitiker tror du har varit ute i verkligheten? I Umeå hade vi en som uttalade sig om barnstugor och utveckling av dem, på den tiden jag jobbade där. Vid frågan var han hade för erfarenhet, svarade han helt ärligt och väldigt enfaldigt! Jo, han cyklade förbi en varje morgon och såg hur barnen betedde sig på gården. Hans förslag fick inte något större gehör efter det uttalandet! Tur det!
Svar:
Inga Magnusson
Trackback