Inga Magnusson -

"Det är samma dike, lite längre fram på vägen" ...

... skriver hon om att efter flera år om och om igen dratta ner i sorgen. Det är en fin artikel. Alla som bär på en sorg kan behöva läsa hennes kloka ord!

http://www.dn.se/insidan/sorg-bedovade-henne-i-tre-ar/

2013-08-17 @ 10:57:00 DAGBOKSBLAD Permalink

Kommentarer

Postat av: Kerstin Dahl-Blomquist

Ja,man tänker att nu går det ju rätt bra. Men så är man där igen och ser bara svart.Det är en konstig känsla.Allt är lika grönskande och vackert,men det är precis som att titta på ett vykort.Overkligt, onåbart,och totalt utan intresse. Det går bättre om ett tag har man ju lärt sig.Man kravlar sig upp ur diket igen.Återupptäcker människorna,värmen,gemenskapens glädje.Men inte idag, inte just nu.

Svar: Man förstår när man läser det som skrivs i artikeln och när du berättar om sorg att den ser så olika ut. Det finns olika sorg i olika förhållanden till samma människa, olika sorg om den kommer länge väntad eller som en plötslig förlamande chock. Det går aldrig att veta hur en annan människas sorg är, hur den känns, hur den upplevs. Det är alldeles för lätt att utgå från den egna upplevelsen och applicera den på andra. Och kanske komma med snusförnumstiga synpunkter på andras sorg, så som det beskrivs i artikeln. Sorg är svårt - både att känna och att intellektuellt förstå. Den är på många sätt en process över tid, den måste ha sin gång, men mycket ensammare och mycket kallare än man tror innan man drabbas. Liknelsen med ett dike som man snubblar upp och ner ur beskriver väldigt bra min känsla av sorg i alla fall. Det var trösterikt att läsa.

Inga Magnusson

2013-08-17 @ 12:47:29

Postat av: Lennart Carlstedt

Ja - en mycket fin artikel. Margareta Sjögren, journalist och gift med journalisten Jolo har skrivit en bok om när hennes man hastigt oväntat och ensam avled vid 54 års älder. Här beskriver hon den djupa sorgen och hur lång tid det tog för henne att acceptera förlusten. En fin liten bok.

Det finns också en diktsamling av Marie Louise Ramnefalk, Någon har jag sett från 1975. Den handlar om sorg och är både lättläst och djupt gripande.

Svar: Tack för tips. Det är ett svårt ämne och det gör gott att läsa kloka funderingar. Jag kämpar ju fortfarande av och till med sorgen efter min mamma.

Inga Magnusson

2013-08-17 @ 23:36:23

Trackback