Barnpsykiatrin ....

.... drunknar också i pappersarbete, liksom lärare, läkare och sjuksköterskor.  Mer än en tredjedel av arbetstiden går åt till administration i tekniskt bristfälliga system och vårdkvaliteten blir lidande. Det hävdar ett antal barnpsykologer i en artikel i Svd idag.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vardkvaliteten-ar-hotad-inom-barnpsykiatrin_8114636.svd
 
Hur kunde det bli så här?  Vem har bestämt att de administrativ uppgifterna ska få äta upp så mycket av arbetstiden och därmed indirekt "stjäla" från de gemensamma resurser som skulle gå till utbildningn o sjukvård? Hur kunde det bli så här o varför låter vi det stillatigande ske, trots att rapporterna duggar tätt om de här felprioriteringarna? Och vem tjänar på det?

Kommentarer
Postat av: Gunnel

Det är underligt att alla vet om att systemet är fel, men ingen tar tag i det så det blir en ändring. Det måste väl ändå finnas någon högt uppsatt person med fungerande hjärnceller, som kunde sätta ner foten.

Svar: Ibland känns det som om vi är systemets fångar, snärjda i något slags automatik.
Inga Magnusson

Postat av: Lennart Carlstedt

Min fru är barnpsykolog. Instämmer helt i kritiken! Kanske något för Socialstyrelsen?

2013-04-28 @ 22:35:36
Postat av: Karin Sidén

Stödjer till fullo ert debattinlägg. Lämnade mitt arbete på BUP efter 10 år pga flera av de skäl som ges i artikeln. Tex 30% av en psykologs arbetstid gick till adminstration istf utredn-/behandlingsarbete. Vad tycker skattebetalarna om att personer med lång kvalificerad utbildning inte i huvudsak används till det de är utbildade för? Inte ens politiker kände till hur arbetsfördelningen gick till! Behandlingsarbetet lågprioriterades istf quick-fix och det som subjektivt kan utläsas som bra "flöde" i en icke-tillförlitlig statistik. Traumabehandling fanns inte på "kartan" på den BUP-mottagning jag arbetade. Fortbildning i denna specialitet för barnpsykiatri bortprioriterades!Är mycket bekymrad över vad erbjudanden kommer att bli från Barn-och ungdomspsykiatrin och Närsjukvården till barn och ungdomar med psykisk ohälsa nu när all planering har ett mycket kortsiktigt tänk för att få siffror att gå ihop.Långsiktig kunskap och behandlingsupplägg lågprioriteras. Dörren in för behandling kommer att bli som en liten kattlucka!

Svar: Tack för en intressant kommentar från den verklighet som man anar i psykologernas debattartikel i Brännpunkt. Vi som jobbar som lärare upplever samma frustration över att systemet tvingar oss till drivor av meningslös administration när vi egentligen vill planera och genomföra undervisning. Jag begriper inte vem som tjänar på detta och hur vi kunde hamna här
Inga Magnusson

2013-04-29 @ 20:57:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback