Per Kornhall ...
http://www.dn.se/debatt/principen-om-en-bra-skola-for-alla-galler-inte-langre
PK är disputerad biolog, gymnasielärare, f.d. Livets-ordare som skrivit en bok om sekten efter sitt avhopp, konstutbildad, sportbilsentusiast. Det spretar lite alltså. Det kan ju borga för en mångsidighet som är fruktbar eller också för ett ständigt perspektivbyte som inte bottnar någonstans ideologiskt.
Jag menar bara att om jag läser något intressant så vill jag veta något om personen som har skrivit. Och det intressanta med just den här debattartikeln var inte att PK sällar sig till kören av domedagsprofeter när det gäller den svenska skolan, för den är redan väldigt stor. Hans synpunkter var inte heller revolutionerande utan lägger sig mitt i åsiktsströmmen. Nej, det var att en byråkrat på Skolverket så tydligt går ut med kritik mot landets skolpolitik.
Jag funderar lite efter att ha läst artikeln, på vem PK är för att förstå varför han skriver detta och gör ett politiskt utspel. Han var under många år entusiastisk medlem av sekten Livets Ord, men bröt sig ur med buller och bång och skrev en bok om sektens fördärvlighet.
Nu är han upptagen i Central Skolbyråkrati, som jag tror på många sätt också är en ganska smal gemenskap när det gäller ideologi. (Inga andra jämförelser mellan Skolverket och "Livets Ord"!) Om man blir antagen hit och ska fortsätta att arbeta här så förmodar jag att man bör omfatta Skolverkets analys av skolans tillstånd. För det mesta så är denna analys informell förstås för ett statligt verk bör ju, officiellt i alla fall, förhålla sig klädsamt neutral i förhållande till rådande politik. Tanken är att man ska kunna arbeta under växlande regimer. Det är alltså rätt ovanligt att någon från Skolverket "driver skolpolitik" uttalat. Åtminstone var det så förr i tiden.
Mats Ekholm, flumpedagogikens främsta företrädare, var dock en som bröt den traditionen och öppet tog en ställning långt till vänster tillsammans med ett gäng anhängare. Nu har vi alltså fått ytterligare en som torgför kritik mot skolpolitiken. (Det kan finnas fler aktiva politiker på Skolverket förstås, fast jag har missat dem)
Per Kornhalls analys av det svenska skoleländet lägger sig bekvämt tillrätta i en medial mainstream: den går ut på att felet ligger i att vi har friskolor, kommunalisering av skolan, nationella prov, att skolor är konkurrensutsatta genom friheten att välja skola, låga lärarlöner, friskolornas vinstuttag och en del annat.
Så uppfattar jag honom i alla fall. Men han har inget annat än sitt personliga tyckande som grund för de åsikter han framför i debattartikeln. Och jag skymtar inga lösningar i hans debattinlägg. Vad vill han egentligen?
Ska vi tillbaka till att föräldrar anvisas en skola för sina barn utifrån en geografisk gränsdragning och det är den som gäller - punkt slut?
Vill han förbjuda friskolor?
Hur menar han att man ska kunna styra lönerörelsen till att ge lärare 10.000 kr mer i månaden?
Ska de nationella proven bort?
Ska skolan förstatligas?
Ska effekten av socioekonomiskt segregerat boende överbryggas med bussning eller vad?
Det här gnället som PK framför känns uppriktigt sagt lite lågt, lite billigt, lite på sandlådenivå. Och framför allt är det en analys som är skärande populistisk - utan vetenskaplig / saklig förankring. Illa av en disputerad som borde uttala sig i en annan tradition. Dessutom kan det finnas goda skäl för den svenska traditionen att de statliga verkens företrädare inte ska agera politiskt. De är anställda på villkor som gör att de ska kunna fungera oavsett vilken politisk majoritet som gäller och kunna göra det utan att misstänkas förvanska det uppdrag som ges dem från den politiska centrala styrnivån.
Det är möjligt att PK har rätt i sin analys, åtminstone i delar av den. Men exempelvis Hattie (forskare som är svår att bortse ifrån i det här sammanhanget) säger ingenstans att det finns samband mellan dålig skola och det PK rabblar upp i sin debattartikel.
Vi har väldigt lite av faktabaserade kunskaper om varför svensk skola har sämre kunskapsresultat. Många tar tillfället i akt att skylla på sånt som är de egna gamla käpphästarna om skolan. Men det skulle ju, om man vill vidga synfältet lite, kunna vara andra omständigheter som ligger bakom;
-Sverige har haft en stor flyktinginvandring de senaste decennierna och vi har som land inte lyckats så bra med att hjälpa de nya svenskarna till rätta i vårt samhälle. Detta avspeglar sig i skolan förstås, många barn sliter med att förstå en undervisning som inte bedrivs på det egna hemspråket. Finland, som vi jämför oss med, har inte tagit emot flyktingar så som Sverige har gjort och har inte behövt ägna sig åt det här dilemmat.
- Segregering i Sverige har ökat i samhället. Alla har fått bättre standard men spannet mellan fattigast och rikast har ökat. Det avspeglar sig också i skolan förstås. Rent hypotetiskt kan det vara så att svensk skola med hänsyn tagit till detta har lyckats över förväntan. Vi vet inget om det.
- Framgångsrikt skolarbete har traditionellt förutsatt att eleverna ägnar en rejäl del av sin fritid till att göra hemuppgifter av olika slag. Numera finns ett stort utbud av annat roligt att ägna sig åt; organiserad idrott, lattekultur, dataspel, tv osv. Skolan har fått svår konkurrens.
- Läsandet var förr en självklar väg till spännande upplevelser men det behovet kan idag tillfredsställas genom andra media. Barn ( och vuxna tror jag) läser inte så mycket böcker längre, men andra typer av texter, ett mer fragmentariskt läsande som inte gynnar skolans krav på läskunnighet, dvs kunna läsa länge i sträck, kunna läsa långa texter med komplicerad uppbyggnad i språket.
- Barn är idag bra på sånt som traditionellt sett ( Pisa?) inte värdesätts så högt, sånt som inte mäts i internationella undersökningar; bildspråk, förståelse för och skapande av kombinationer film - bild - text - ljud, det nya mms / sms -språket, konsten att upprätthålla kontakter med vänner över tid oavsett geografiskt avstånd, interaktivt faktasök snabbt och en del annat.
Det jag beskriver här ovan som alternativa / kompletterande förklaringar till den nedåtgående trenden för Sverige i Pisa-mätningarna behöver inte alls vara Sanning med stort S. Jag känner ödmjukhet inför ämnet och har inte några ytterligare fakta att tillföra, mer än min egen begränsade erfarenhet. Hattie har ju forskat mycket om påverkansfaktorer i själva skolvärlden och han är relevant för den delen. Men skolan är samtidigt en del av det omgivande samhället, varken bättre eller sämre och detta faktum har också en plats i sammanhanget. Det finns sällan enkla förklaringar till komplicerade problem med många variabler inblandade.
Herregud, varför ägnar man en lördag morgon åt att fördjupa sig i sånt här?????
Jag tycker många gånger, när skolan debatteras, låter som om man faktiskt inte har någon lösning i sikte för svensk skola. Problemen kan man ringa in, men eventuella lösningar blir antagligen alldeles för kostsamma för att ens lyftas fram som möjlig lösning. Själv kan jag också uppfatta en mångfacetterad problematik som kräver både rejäla omstruktureringar samt plågsamt mycket mer pengar för att lösas. Under tiden får vi pedagoger göra det bästa av situationen. Vissa pedagoger blir således fantastiska allkonstnärer på kuppen medan andra helt enkelt slutar. Risken är att vi just nu befinner oss i en lätt nedåtgående spiral och att ingen riktigt vet hur vi ska få den att börja gå uppåt igen. Jag vill helst inte skylla på ngn specifik företeelse som har skapat denna situation utan jag skulle utan problem kunna fylla 2 A4 sidor med tänkbara orsaker till varför det ser ut som det gör idag. Ur mitt perspektiv är det snarare frågan om att dessa faktorer olyckligt nog har haft möjlighet att verka samtidigt...
Ska vi tillbaka till att föräldrar anvisas en skola för sina barn utifrån en geografisk gränsdragning och det är den som gäller - punkt slut?
Vill han förbjuda friskolor?
Hur menar han att man ska kunna styra lönerörelsen till att ge lärare 10.000 kr mer i månaden?
Ska de nationella proven bort?
Ska skolan förstatligas?
Ska effekten av socioekonomiskt segregerat boende överbryggas med bussning eller vad?
Allt detta görs i Finland och det ger en av världens bästa skolor. Sverige gör motsatsen och faller som en sten...
Fördjupar dig i sånt här gör du för att ämnet intresserar dig.....
Det är så du är!!!
Ha en fortsatt bra helg : )
Attityderna till skolan har också förändrats. Duktiga elever mobbas som pluggisar. Läxor avskaffas i vissa skolor, eftersom färdigheter inte längre tycks behöva tränas. Det går väl bra ändå? Med schemalagda fritidsaktiviteter varje kväll, har många unga varken tid eller ork att ägna sig åt ev. läxor.
"Skolan är inte rolig". Hur gör man för att återupprätta inställningen till att studier är tråkiga och börjar förstå att det är väldigt roligt att ha kunskaper?
Nu yttrar jag mig om elever på H, Gy och inom Lärarutbildningen. Dina små elever tror jag har kvar nyfikenheten och studieglädjen. I vilken årskurs försvinner de? Är det när det börjar ställas större krav i högre klasser?
Inga Magnusson har jag aldrig hört talas om men hon kan tydligen läsa utan att förstå vad hon har läst. Tanken att dåliga skolor ska slås ut är densamma som tanken att dåliga skolor ska existera.
IFAU har gjort en bra översikt av några väsentliga bidrag till en sämre skola. Ett av dem är flumpedagogiken från slutet av åttiotalet. En annan är kommunaliseringen och en tredje friskolereformen.
Det finns fakta för den som söker.
Jag tycker Kornhall är en del på spåren och även om han inte säger rakt ut vad som behöver göras så framgår det ändå ur framställningen, tycker jag.
1. I Sverige måste vi (i likhet med Finland) börja lita på våra lärare.
2. Vi behöver reglera lärararnas arbetstid och arbetsinnehåll.
3. Vi behöver avskaffa eller reformera friskolorna.
4. Vi behöver nationellt reglera lärarnas löner.
Instämmer helt i dina synpunkter! Kornhalls beskrivning är extremt vinklad och till vissa delar lögnaktiv. Det fanns inte något samförstånd kring enhetsskolan (vilket Kornhall påstår). Tvärtom! Läroverkslärarna kämpade en förtvivlad kamp för en differentierad skola - men socialdemokraterna hade bestämt sig. En skola som ställde större krav på de (mer) studiebegåvade eleverna var oacceptabelt enl deras synsätt. Läroverken skulle bort - trots läroverkslärarnas varningar. Och de förutsedda konsekvenserna - diciplinproblem och sjunkande kunskapsnivå - visade sig <b>omgående</b>. I slutet på 60-talet (!) ansåg man, att något måste göras åt de situation som den nya skolorganisationen skapat.
Svenska politiker föreställde sig emellertid, att om skolarbetet omorganiserades, så skulle de problem kunna lösas, som grundskolans sammanhållna klasser hade resulterat i, Den svenska skolan har därför haft en l-å-n-g Golgatavandring, där det ena underliga experimentet avlöst det andra inkl. de experiment och förändringar på 90-talet, som Kornhall (uteslutande) lyfter fram.
Och precis som du påpekar, så har Sveriges demografi förändrats på ett sätt som inget annat land har upplevt, då svenska politiker (ff.a. sedan 1990-talet) har ombesörjt en världsunikt stor invandring till Sverige - flera gånger större per capita jämfört med våra grannländer. Denna nya och mycket heterogena elevpopulation har skapat ytterligare svårigheter för skolan.
Marie: Jo visst stämmer det att pedagoger idag är rätt utelämnade till sig själva och sin egen förmåga och det handlar inte så sällan om livserfarenhet.
Pillan: ´Tack, jo visst är jag intresserad av ämnet, det är roligt.
Lena: Ja jag tror att de flesta eleverna i låg- och mellanstadiet fortfarande tycker om skolan, jag har aldrig jobbat med äldre elever så jag vet inte när det börjar bli tråkigt. Sen kan man ju fundera över om skolan alltid måste vara rolig. Det måste gå att genomföra uppgifter som inte är roliga hela tiden. Exempelvis kunskaper i nytt språk kräver rätt mycket jobb för att gå in och det är inte alltid roligt.
Jonas: Du tar för givet att dåliga skolor är ett nytt fenomen. Jag är rätt övertygad om att de alltid funnits, men kan numera inte överleva så älänge i konkurrens, de försvinner eftersom elever inte söker sig dit.
Nelly: Behovet av att lita på lärarna och att ha centrala löneförhandlingar kopplade till strejkrätt tror jag också på. Lokalt har vi inget att sätta emot för att höja lönerna.
Men mer reglering av lärarna arbetstider tror jag inte på, när Sverige låg i topp i internationella undersökningar så gjordes bara en klocktimme per dag bunder till skolan utöver undervisningstiden.
Friskolorna har kommit för att stanna tror jag, men man kan behöva se över vinstuttaget och kvaliteten.
Arvid: Det Du skriver i kommentaren kompletterar mitt blogginlägg, det finns orsaker både inom skolans väggar och utanför.
Friskolorna har kommit för att stanna lika lite som löntagarfonder kom för att stanna. Dåliga idéer kan alltid avvecklas. Friskolor är en omvittnat dålig idé. Fusk på nationella proven, fusk med betygen, fusk med gympan, slöjden, kemin, och så vidare. Plus att miljarder av allmänna medel går i fickorna på företagspirater medan 20% av barnen inte når målen.
Det är skandal. Det är rent kriminellt, om du frågar mig. Jag fattar inte att det fått fortsätta så här länge när det uppenbart inte fungerar.
Nelly: Det finns skolor / klasser som är bra och såna som är dåliga. De undersökningar som gjorts visar på att så är det både i kommunala skolor och bland friskolor. Det finns ingen avgörande skillnad i kvalitet beroende på vem som är huvudman. Men jag hoppas att med ett fritt val så kan föräldrar välja bort dåliga skolor, antingen de är kommunala eller friskolor. Om det inte finns ett fritt val så måste eleverna vara kvar i den dåliga skolan, kommer inte ifrån den. Det är en dålig lösning.