Inga Magnusson

"Jag blir provocerad av Konstfacks vårutställning, trots att den i år saknar konst med provokativt uppsåt. Det som irriterar är i stället den träiga känslan av teori i de bidrag som utgörs av master- och bachelor­studenterna i konst. De flesta av deras verk är "en undersökning", och tycks grundligt researchade, men med en gestaltning som sällan förmår att gjuta liv i teorierna.

Det är den idébaserade konstens paradox: i sin vilja att vara något mer än konst, slarvar den bort konstens kanske viktigaste kvalitet och konkurrensmedel: omedelbarheten. Möjligheten att få betraktaren att bli ögonblickligen drabbad.

Det är tyvärr ofta där man hamnar med ambitionen att göra konsten till forskning – i det sämsta av två världar: konst utan omedelbarhet, uppstagad av teoriernas oraffinerade tråkighet. Eller, i värsta fall, om idén både är platt och gestaltningen av den illa: omedelbar tråkighet."


Jag hittar det hela i Börjes konstblogg.
http://hoglander.se/blog/2012/05/26/konstfacks-varutstallning-2012/#comment-69191