Klokt skrivet om gymnasieskolan!

En läkare skriver klokt apropå Baylans artikel med krav på mer högskolebehörighet i gymnasieskolans yrkesprogram. Läkaren menar att människor har olika begåvning från början, några är sämre idrottare och några har mindre fallenhet för teori.  De som har sämre förutsättningar för teoretiska studier men fallenhet för praktiska, bör inte  tvingas att läsa in högskolebehörighet, utan kunna få en studiegång som passar dem, egentligen  både i högstadiet och i gymnasiet. De kan behöva varva praktik och teori istället för att kämpa mot mål som de saknar förutsättningar att nå. Därför bör yrkesprogrammen befrias från kravet på högskolebehörighet.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/alla-elever-klarar-inte-hogre-teoretiska-krav_7329435.svd#article-comments 
 
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/att-sanka-kraven-loser-inget_7323705.svd 
 
Jag har alltid tänkt mig att den ideala gymnasieskolan har yrkesprogram som startar med en god yrkesutbildning; alltså både den praktik och den yrkesteori som behövs. Sen skulle det som en frivillig avslutning på den utbildningen ligga en valmöjlighet att koncentrerat  läsa in behörigheten till högskolan för den som vill. Men den som inte vill läsa in högskolebehörighet,  ska kunna ta en yrkesexamen på gymnasiet och det kanske räcker med två år i så fall, eventuellt plus ett lärlingsår med handledning i yrkesarbetet. Det lärlingsåret skulle kunna vara ett alternativ til arbetslöshet för dem som inte får jobb direkt efter gymnasiet, en yrkesintroduktion ínom gymnasiets ram med studiebidraget kvar, ett första steg ut i arbetslivet.
 
Det extra året med frivillig grundläggande högskolebehörighet skulle kunna öppnas upp  för äldre att komma tillbaka till studier, alltså samköras med komvux.
 
Alla skulle alltså ha rätt till tre år på gymnasiet under sitt liv, antingen tre år teoretisk linje som förberedelse till högskolan eller två års yrkesutbildning + 1 års grundläggande högskolebehörighet eller  lärlingsår. Och de här tre åren skulle kunna tas ut när man vill under livet. Det borde inte vara åldersdiskriminering i gymnasiet, fast den som bedriver gymnasiestudier kan endast få det vanlig studiebidraget under den tiden, oavsett ålder.  
 
Fördelen med mitt  upplägg är att de som inte vill läsa in högskolebehörighet slipper det, medan de som vill ha den kan få den. Valfrihet! En annnan fördel är att gymnasiestudierna kan upplevas som mer motiverande för eleverna. Det måste ändå känna rätt meningslöst att kämpa med teoretiska studier som man vet sig aldrig behöva. Jag kan ju bara föreställa mig hur korkat det skulle ha känts för mig  att parallellt med teoretiska förberedelserna för lärarutbildning, tvingas bli rörmokare eller nåt. ;-)
 
 Samordningen med komvux gör också att man inte behöver bestämma sig omedelbart i gymnasieåldern för en definitiv yrkesinriktning utan det går att komma tillbaka igen. Det har visat sig att det inte är så lätt att i tonåren  veta exakt i  vad man vill jobba med framöver och dessutom kan ju arbetsmarknaden ändra sig och ställa nya krav på utbildning. Det vore ett flexibelt system som gör det möjligt att gå in och ut i utbildning.

Kommentarer
Postat av: Lennart Carlstedt

Jag tycker det låter ganska klokt det som läkaren skriver. Och ofta kan det ju vara så att man är trött på att studera men får tillbaka lusten om några år. Vår dotter t ex tappade studiemotivationen i gymnasiet, jobbade som personlig assistent ett tag, läste sen upp sina betyg på komvux och studerar nu på högskolan varvat med jobbet. Tyvärr planerar man väl att dra ner på komvux, vilket jag tycker är synd. Sen är väl begåvningen inte alltid så renodlad:en snickare t ex måste ju ha handens skicklighet men också vara mycket teoretiskt begåvad när det gäller matte och teoretiska beräkningar.

2012-07-07 @ 22:49:50
Postat av: Mia

Låter klokt, även om jag inte läste allt...


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback