Kommunpolitik i Årjäng.

Ofta är kommunpolitiken i Årjäng en ankdamm, det är glest mellan skandalerna. Nu har det seglat upp en liten dispyt som orsakat uppmärksamhet i Värmlandsnytt i kväll tisdag  bl.a.

Det handlar om nedläggningen av ett litet slitet badhus i Töcksfors, kommunens gränstätort mot Norge.

Jag ska inte breda ut mig i sammanhanget. Jag nöjer míg med att återanvända ett gammalt blogginlägg som jag bara delvis själv författat. Hakelius är  genial.

Hakelius om Folkpartiet = en klassiker!

Den här krönikan av Johan Hakelius är en klassiker i vårt hem, speciellt det där med ålkista och kevlarväst!. Den är suverän formuleringskonst och kanske huvudet på spiken om ett parti som har en överdrivet präktig framtoning; det är en doft av nykterhet och av kristendom och allmänt hög moral över det hela samtidigt som man säger sig vara frisinnade. Det kan finnas två sidor av samma mynt. Jag vet att gubben retas lite med Runar Patriksson, vår folkpartistiske f.d. riksdagsman i kommunen. Eftersom jag öser så mycket beröm över Folkpartiets skolpolitik så kan jag kosta på mig att raljera över partiet också. Krönikan är från tiden för Lars Leijonborgs avgång.

Aftonbladet
Johan Hakelius  

"Ett folkparti med doft av giftmord

Claudius, den tafatte, stammande, men ändå framgångsrike romerske kejsaren, giftmördades av sin sista hustru Agrippina den yngre. Hon ville göra plats för sin son Nero, tyrannen som påstås ha spelat fiol, eller snarare lyra, medan Rom brann. Vilket förstås leder tankarna till folkpartiet och Lars Leijonborgs "avgång".


Svensk politik tillåter inte giftmord, annat än i undantagsfall, men när folkpartiets Stockholmsdistrikt i måndags efterlyste en "nytändning", hade man antagligen känt doften av arsenik, om inte arsenik vore doftlös.


I kulisserna, under helgen förlagda till ett konferenscenter i Örebro, hade de sammansvurna smitt sina ränker. Det var en fråga om tajming. Den gamla ledaren måste undanröjas innan de sammansvurnas Nero, Jan Björklund, fick konkurrens av socialliberala blötdjur. Så de slog till, Leijonborg föll och Jan Björklund harklade sig.

En klassisk palatskupp.


Det är sådant här som gör folkpartister intressanta. Man kan ana det när man läser Dagens Nyheters ledarsida, eller Herbert Tingstens memoarer.

Folkpartister är städade på ytan, rationella på gränsen till robotlika, men på insidan döljer sig en ålkista av slingrande passioner, förräderier och vendettor. Bara den oförsiktige vänder ryggen mot en folkpartist, utan att bära kevlarväst. Och från romarriket har vi lärt oss att passion för makt ofta går hand i hand med andra passioner. Kejsar Claudius tredje hustru, Messalina, påstås till exempel ha utmanat en av Roms ledande prostituerade i en tävling om vem som kunde ha flest älskare under en natt. Hon vann.


Folkpartiets dataintrång har vi hört nog om, men någon erfaren kriminalreporter borde gräva djupare i hela partiet. Här finns antagligen stoff till saftiga politiska thrillrar som skulle få det att vattnas i munnen på Hollywoods mindre kräsmagade producenter.


I väntan på det kan medkännande människor inte låta bli att undra vad som kommer att hända med Lars
Leijonborg. Ska han sitta kvar i regeringen?

Kommer han att gå i exil? Kommer den där spända, plågade rösten att mjukna, nu när han inte längre tvingas kryssa mellan förrädare och lönnmördare?

Skolminister Jan Björklund har säkert MVG i historia, men ändå en liten påminnelse: Nero upphöjde Claudius till gud så snart han själv tagit över makten".


Kommentarer
Postat av: soffie

Du hittar alltid så mycket intressant läsning, hoppas du haft en fin tisdag hos mej har solen tittat fram även idag:)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback