Inga Magnusson

Jag slet ont med kalkonen kan jag säga, trodde det skulle ta en timma att förbereda den. Det tog två drygt! Ett väldigt hackande och brynande var det! Tur att jag hade ordentlig tidsmarginal! Jag använde mig av recept och tips från Lena B o Snarkil.  Det där med citrus och aprikoser var helt rätt. När den väl var klar för ugnen  klämde jag först ner den i en för trång stekgryta, ångrade mig efter en stund, tog upp den varma pippin och la den i en långpanna istället, på med folie och kom därefter på att det blir svårt att ösa med folie, men det gick ju att vika den åt sidan så jag öste. Gästerna  påstod att den blev bra och jag tyckte den smakade gott, såsen också. Sen lyckades jag med baconrullade dadlar! Det måste vara suveränt till exempelvis vildsvin! Eller annat vilt! Det lilla paketet håller ihop om man steker skarven först! Tack för  tips! Tillbehör blev brysselkål som är min nya favvogrönsak och kokta morötter och så fyllningen förstås och kokt potatis och gelé. Vi var sex personer och
det blev en del över på en fyra och ett halvtkilos kalkon.

Till förrätt hade jag rökt röding med lite smått och gott + vitt vin Kallfelz / öl, ett Stellenbush-rosé till varmrätten (tack Baki för tips, det var gott!)  desserten blev pannacotta med bärsås och björnbär. Sen svängde jag ihop en liten citron - marängtårta till kaffet. Vi åt nästan oavbrutet mellan 8 och 11 på kvällen och hade väldigt trevligt dessutom.

Trodde jag skulle hinna ut på min dagliga 3-km-runda mellan varven men icke så! Tröstar mig med att jag nog travat minst lika långt fast inomhus mellan spisen och diskbänken.

Glada var vi över snabbvisit under eftermiddagen av Rolands kusin I-L och man.

12-slaget firade vi som vanligt nere vid sjön med eldkorgar, brasa, marshaller, islyktor, fyrverkerier, glögg och champagne. Vi lyckades få telefonkontakt med barnen och några andra för att önska gott nytt år.  Och så skickade vi upp de magiska thailyktorna! Man bör vara två på varje lykta för att klara av vändningen. De seglade vackert iväg mot andra sidan sjön, över Bäcken.  Med dem skickade vi också tankar till de som vi mist under året. En stund med sorg och glädje och trams, allt i ett. Precis som livet är.







De seglade verkligen högt och långt!


 Måste göra ett inlägg och berätta hur de kommer till. Nu hade hon lagt in pärlor i isen. Ju tunnare isväggarna blir, desto vackrare.  Jag antar att hon först lät frysa upp till en lägre nivå, lade i pärlorna och så fyllde på med vatten igen upp till kanten