Inga Magnusson

... gjorde Oskar på dagens trekilometerspromenad, onsdag! Jag räknade alla! Det blir lite drygt 10 per kilometer.

Om det nu hade varit jag som presterat detta så hade det varit läge för ett litet urinprov, men hundars skvättande handlar inte om urinstatus. Det handlar om social status. Och det är både väluppfostrat och artigt att markera revir. Min hund har en hyfsat hög social taxkompetens tror jag. I varje fall kan ingen säga annat än att han anstränger sig och försöker.

Man skulle också kunna kalla revirmarkerandet ett slags tyst bloggande:

- Jag finns, jag bor här, jag är så här stor, jag är en han och detta är mitt revir. Om du vill va här så får Du förhandla med mig först.

Ja, ungefär så är väl budskapet.





Annars var vädret, vägen och omständigheterna ungefär som igår, fast med lite mindre snö, inte så mödosamt.

F.ö. har allt varit som vanligt förutom att det på förmiddagen ringde en annan Oskar, Oskar Julander på Expressen. Märkligt nog lyckades han ringa i samma ögonblick som jag satt och läste Expressen på laptopen. Nästan lite spöklikt. (Han är förresten också rätt söt, jag googlade sen förstås)  Han hade kollat min blogg angående Kerstin Segerberg och frågade saker om henne. Nu var jag inte till så mycket hjälp utan hänvisade honom vidare till klokare folk.

Vi ska fira trettondagsafton alldeles ensamma hemma. Gubben och  D har jagat med Jazz  idag,  utan framgång, hararna har helt enkelt inte rört sig nästan alls i natt. Och sen har han hållit på med  snöröjning av o till med traktor, snöskottning och vedeldning. Jag har bara varit nyttig och präktig husmor förutom trekilometaren. Veckoslutets planerade uppstart hänger löst nu, det är helt enkelt för mycket snö för att härja omkring i skogen i den värmländska vildmarken.